Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1950 - Insänt: Den kemiska industrins tidevarv — och utbildningen, av Bengt Hedström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 TEKNISK TIDSKRIFT
misk fabrikation består av ett tämligen begränsat antal
enhetsprocesser och enhetsoperationer, t.ex. oxidation,
reduktion, fällning, nitrering och katalys, resp. värme- och
materialtransport, blandning, filtrering, indunstning och
destillation.
Först sedan denna systematisering hade genomförts och
forskning och undervisning bedrivits i enlighet härmed,
kan man anse att den amerikanska kemitekniken hade
börjat göra skäl för namnet ingenjörsvetenskap, och först
efter denna utvecklingsperiod bärgades de stora skördarna
i form av en rad nya, ekonomiskt bärkraftiga
tillverkningar. Av inledningskapitlet till Badger och McCabe’s klassiska
lärobok "Elements of Chemical Engineering" (New York
1936) framgår, att man redan på 1930-talet hade
genomfört en verklig systematisering enligt ovan nämnda
princip. De bägge författarna säger:
"Twenty-five years ago a chemical engineer was a man
whose training had been largely that of a chemist, whose
background was the chemical laboratory, hut who had had
enough plant experience to be familiar with the operation
of certain types of equipment. He thought of a process in
terms of the chemistry involved and analyzed the
operations by which the process was conducted in terms of
that process only. It was perfectly natural that in this
period the field of the chemical engineer was divided
according to manufacturing processes such as sulfuric acid,
alkalies, rubber, soap, textiles, etc. No common bond was
recognized between these different industries and there
was little interchange of ideas or equipment among
t hem.
Låter .. . there came a realization that certain engineering
operations were common to many processes that had
previously been thought to occupy separate water-tight
compartments. It was recognized, for instance, that the
transportation of liquids and the flow of heat were common
to practically all processes. Filtration engineers discovered
that a type of filter developed for use in the extraction
of gold from gold ores was suited for filtration in most
of the chemical industries. At the same time there also
came a realization that many of these operations were
little understood and that tliey all needed examination,
development, and elaboration. As soon as this intensive
research began, the fact that a given operation involved
the same principles, no matter in what industries it might
be used, became möre important. Gradually, as it was
recognized that a knowledge of these operations was the
real key to an understanding of manufacturing processes
the field of the chemical engineer was recognized as
cover-ing unit operations. The first formål statement of this point
of view, and the statement responsible for crystallyzing
this point of view into its present form, was made by
Dr. Arthur D. Little in a report to the Corporation of the
Massachusetts Institute of Technology in December, 1915."
Efter denna historiska återblick torde det vara klarlagt,
att orsaken till den utomordentligt snabba utvecklingen
inom den amerikanska kemiska industrin beror på, att
man i USA studerar och utövar kemiteknik ("chemical
engineering") som en från grundvetenskapen kemi och
andra grenar av tekniken klart åtskild
ingenjörsvetenskap. De kemiska problemen inom industrin omhändertas,
inte av kemiingenjören, utan av kemisterna, som har främst
vetenskaplig utbildning och inriktning.
I vårt land har däremot kemiingenjörerna i uppgift att
lösa både de rent kemiska och de rent tekniska problemen.
Utbildningen vid de svenska tekniska högskolorna torde
i stort sett vara lagd så, att de blivande ingenjörerna har
möjligheter att utöva detta mångsyssleri. Följden har
emellertid blivit, alt den svenske högskoleutbildade
kemiingenjören är en hybrid av kemist, maskiningenjör och
elektroingenjör, men enligt min uppfattning inte
kemiingenjör i den bemärkelse amerikanarna använder denna
yrkesbenämning.
Delar man denna uppfattning, kan man icke anse den
svenska kemitekniken tillräckligt utvecklad för att tillåta
en stark industriell expansion. Hur skall kemitekniken då
ges den karaktär, som fordras? Enligt min uppfattning
genom att i större utsträckning än nu utnyttja akademiskt
utbildad personal (kemister, fysiker, biologer etc.) för
grundläggande (laboratorie-) arbete inom industrin. För att
ytterligare motivera detta citerar jag Hickman (Ind. Engng
Chem. 1947 s. 807) :
"This is the day of project science. — — — A group of
men undertake a project which may require anything from
astronomy to microbiology for its solution."
Men om akademikerna i större utsträckning skulle gå till
industrin, måste målsättningen för kemiingenjörernas
utbildning ändras. Kemiteknik, inte kemi, bör dominera
kursplanen. Härigenom beredes väg för framtida svensk
forskning och utveckling av enhetsoperationerna och
enhetsprocesserna, av vilka, som ovan nämnts, all kemisk
fabrikation består. Praktiskt skulle utbildningsproblemet
kunna lösas efter amerikansk förebild.
Vid varje amerikansk teknisk högskola ined "chemical
engineering" på sitt program finnes även en (rent
vetenskaplig) kemiavdelning. Vid MIT finnes dessutom en
biologisk fackavdelning. De två första åren läser kemister och
ingenjörer gemensamma grundkurser i kemi, matematik
och fysik. Under de två sista åren sker utbildningen i
två grupper. Ingenjörerna koncentrerar sig på "chemical
engineering", tillämpad matematik och allmänna tekniska
ämnen, medan kemisterna fördjupar sig i de rent kemiska
ämnena. Möjligheter finns för bägge kategorierna att som
biämnen välja kurser i den andra gruppen. Genom att
kemister och ingenjörer under studietiden kommer i
kontakt med varandra, förberedes deras framtida samarbete i
industrin. De kemister som väljer den akademiska banan,
får under sin studietid en nyttig inblick i och förståelse för
industrins arbetssätt.
I vårt land skulle en omläggning av undervisningen efter
dessa principer inte tarva några omfattande åtgärder. Vid
de tekniska högskolorna finns redan rent vetenskapliga
kemiska institutioner i ämnena oorganisk, organisk och
fysikalisk kemi. Vad som däremot i stort sett saknas är
institutioner för kemiteknik. Visserligen bedrivs vid de
tekniska högskolorna forskning, i hög grad gagnelig för
svensk kemisk industri, men den är till övervägande delen
rent kemiskt inriktad. Mig veterligt bedrives ingen
forskning inom sådana områden som destillation, absorption,
indunstning och filtrering. Endast i samband med en viss
tillverkning tas hithörande problem upp. Vad som saknas
är alltså grundläggande forskning (och därmed
undervisning på högstadiet) inom enhetsoperationernas område.
Hela detta problem om akademikers och ingenjörers
samarbete inom industrin har aktualiserats genom att
1945 års universitetsberedning har föreslagit inrättandet
av en nv akademisk examen, "scientiæ magister", speciellt
avsedd att ge industrin och forskningsinstituten
kvalificerad personal för arbete i laboratorie-(glas-)skala. De
tekniska högskolorna borde enligt min uppfattning ta tillfället
i akt och omhänderta delar av kemi- (och gärna även
fysik- och matematik ) utbildningen till denna examen,
och i samband härmed lägga om ingenjörsutbildningen,
inte minst för att undvika onödig konkurrens mellan
akademiker och ingenjörer.
För att ingenjörsutbildningen skall få avsedd verkan
måste enhetsoperationsforskning snarast igångsättas. Här
stöter man på problemet att anskaffa kvalificerad
lärar-och forskarpersonal. Av det ovan sagda torde framgå, att
tradition saknas i Sverige på detta område. Man borde
därför undersöka möjligheterna att importera kvalificerad
personal från USA. För att anbuden skall verka lockande
måste industrin sannolikt tillskjuta rätt stora
penningbelopp i form av löner och apparatur. Men vore inte detta
en lönande investering? Eller finnes andra möjligheter atl
ge utvecklingen inom svensk kemisk industri en spark
framåt? liengt Hedström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
