Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 oktober 1950 - Moderna högtrycksångpannor, av Kurt Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lft- oktober 1950
945
Moderna högtrycksångpannor
Dr-ingenjÖr Kurt Heinrich, Berlin-Charlottenburg
Ångpannetekniken har under det senaste
kvartseklet i hela världen undergått en väldig
utveckling, betingad av den efter första
världskriget genomförda intensiva utbyggnaden av
energihushållningen, såväl inom den offentliga
elförsörjningen som inom industrin.
Ångtryck, ångtemperatur, mellanöverhettning
och matarvattenförvärmning med
avtappningsånga bestämmer i första hand- den specifika
värmeförbrukningen hos ett kraftverk och är
samtidigt de huvuddata, som karakteriserar
utvecklingen mot högtrycksteknik. Låt oss kasta
en blick på utvecklingen under det senaste
halvseklet.
Från sekelskiftet till första världskriget höll
man sig i Tyskland i allmänhet till kraftverk
med 10—15 at och 325—375°C. Under tjugotalet
höjdes trycket till 25—40 at och temperaturen
till 400—450°C, och mot slutet av detta
decennium togs de första kraftverken med 100 at och
mera i drift. De erfarenheter som dessa gav, var
så gynnsamma, att efter denna tid ett stort
antal anläggningar med upp till 125 at och 530°C
byggdes. Under decenniet närmast efter
tillkomsten av den första 100 at anläggningen övergick
man i Tyskland allmänt till produktion av
hög-trycksånga. Värmeåtgången per alstrad kWh
uppgick före första världskriget till ca 6 000
kcal/kWh. I dag har detta värde sjunkit till
mindre än 3 000 kcal/kWh i stora
högtrycks-kondensationskraftverk vid normala
belastnings-och driftförhållanden.
I Tyskland var 1 maj 1945 i drift eller under
byggnad 448 landångpannor med i runt tal
39 000 t/h högsta kontinuerliga effekt och ett
tryck av 80 at eller mera. Högtryckspannornas
fördelning på olika typer framgår av tabell 1.
Som synes är ca ~/3 av alla högtryckspannor
sådana med självcirkulation. De olika
specialtyperna av pannor har i Tyskland som i inget
annat land i världen utprovats i talrika
anläggningar med avseende på deras lämplighet för
olika ändamål och gränserna för deras
användbarhet. Av alla specialpannor är det
endast tvångsgenomströmningspannorna — och av
dessa absolut överlägset typen Benson -— som
har slagit igenom, och enbart denna typ utgör
Föredrag i avd. Mekanik den 17 januari 1950.
621.181.65
inte mindre än 25 % av alla högtryckspannor.
Övriga specialtyper användes endast på sådana
ställen, där driftbetingelserna har varit särskilt
gynnsamma för just ifrågavarande typ. Detta
gäller särskilt Schmidt-pannorna, vilka alla är
installerade i industrikraftverk, som uppvisar
för just denna panntyp lämpliga
driftförhållanden. I dessa kraftverk måste nämligen -—
emedan inget kondensat återvinnes — praktiskt
taget allt matarvatten renas.
Intressant är i detta sammanhang
högtryckspannornas fördelning på användningsområden.
De pannor, som tjänar den offentliga
elförsörjningen, representerar endast 35 % av alla
högtryckspannornas sammanlagda kapacitet, och ca
70 % av dem arbetar med självcirkulation. Den
offentliga elförsörjningen har alltså till en
början rätt tveksamt gått in för
högtrycksanläggningar. Resten, 65 %, av högtryckspannorna är
installerade i industrikraftverk, och av dem är ca
61 % självcirkulations- och 25 %
tvångsgenom-strömningspannor. Förhållandet är sålunda helt
annat än i England och Amerika, där
industrikraftverken inte på långt när har spelat samma
roll för införandet av höga tryck som i Tyskland.
Självcirkulations- och
tvångsgenomströmningspannorna är alltså de dominerande typerna av
högtryckspannor, medan övriga typer endast i
industriverk har kunnat finna ett begränsat
användningsområde. Detta beror på den offentliga
försörjningens och industrins olika karaktär.
Elverken har som enda uppgift att producera
elström. Oberoende av kraftverkets art —
grund-eller spetskraftverk — kan i varje fall ett högt
drifttryck användas. Värmetekniskt pressade
anläggningar med många förvärmningssteg
förefaller att vara verkligt tillrådliga endast för
grundbelastningsverk. Kondensatet återvinnes
nästan helt och hållet, så att man endast behöver
täcka de oundvikliga förluster av
storleksordningen 2—5 % som uppkommer i den efter
högtryckets fordringar avpassade
vattenreningsanläggningen. Det är dessa gynnsamma
vattenförhållanden som har gjort att de offentliga
elverken har enbart självcirkulations- eller
tvångsgenomströniningspannor.
I industrikraftverk däremot är ångavgången i
det starkt förgrenade nätet för en vidsträckt
fabrikation alltid förenad med en motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
