- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
947

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 oktober 1950 - Moderna högtrycksångpannor, av Kurt Heinrich

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lft- oktober 1950

947

bevisat sina stora möjligheter till anpassning
efter de mest olika driftförhållanden. Den har
uppkommit ur ett otal olika utföringsformer,
byggda för att passa i varje enskilt fall gällande
förhållanden i fråga om effekt, tryck,
temperatur, bränsle, belastningsförhållanden, fordringar
på elasticitet och ackumuleringsförmåga samt
matarvattenförhållanden. Denna typ är i viss
mån grundformen för den moderna
högtrycks-och storpannan som strålningspanna med endast
en ångdom. Självfallet måste i synnerhet
eldstaden anpassas efter bränsleförhållandena i
varje enskilt fall.

Under senaste kriget förekom i Tyskland
strävanden att utveckla en enhetspanna, som skulle
vara lika användbar för alla förekommande
bränslen. Sådana enhetstyper medför utan tvivel
fördelar i projektering, beräkning och
konstruktion samt borde kunna väsentligt stegra
till-verkarfabrikens produktionsförmåga. De innebär
dock en onödig kapital- och materialåtgång, om
man inte vill särskilt beakta de olika
bränsleslagen, dessas halt av flyktiga beståndsdelar och
aska samt askans olika beteende vid
förbränningen. Enhetspannan har alltså sin naturliga
begränsning. Man har därför beslutat sig för att
standardisera icke pannans konstruktion, utan
dess huvuddimensioner och inom ramen för
dessa i stor utsträckning de enskilda delarna.
Man har vidare sammankopplat panneffekten
med eldningssättet, så att pannor med en effekt
upp till 32 t/h endast skall ha rosteldning och
pannor över 50 t/h skall ha pulvereldning.
Mellan 32 och 50 t/h kan man alltefter bränslets
art och driftförhållanden välja antingen
rost-eller pulvereldning; rosteldning får även
användas för pannor upp till 80 t/h för sådana
bränslen, som kan brännas endast på rost.

Den egentliga pannkroppen har — på grund av
det höga trycket — krympts ihop till ett
kylsystem på alla sidor om brännkammaren.
Anordningen med endast en ångdom är tillfyllest,
om man inte behöver räkna med större
belastningsvariationer eller övergående försämring av
matarvattnets kvalitet. Viktigt är i varje fall, att
alla ångförande stigrör mynnar över vattenytan
i domen. Man måste därvid se upp med att
sid-väggarnas överströmsrör icke mynnar i samma
plan i domen. Om detta vore fallet skulle
ång-rumsbelastningen höjas exceptionellt inom en
smal zon, och den faran föreligga, att ånga med
stor fukthalt kom in i de i denna zon utgående
överhettarrören. Fig. 1 visar, hur man
konstruktivt har åstadkommit att sidväggsrören fördelar
sig jämnt över domens hela längd.

Till brännkammaren ansluter sig de
efterföljande värmeytorna, bestående av en tvådelad
överhettare med mellanliggande ångkylare,
mel-lanöverhettare, ångbildande ekonomiser och
luftförvärmare. Genom att göra denna del av

Fig. 2.
Strålningspanna med en dorn,
170 t]h, 80 atö,
500°C (L & C
Stein-müller).

pannan något högre, kan man i allmänhet ordna
de efterföljande värmeytorna i två drag, så att
rökgasuttaget ligger nedtill.

En principiellt likadan uppbyggnad visar den
i fig. 2 återgivna strålningspannan med en
ångdom. Att lägga märke till är insnörningen av
den översta tredjedelen av eldstaden. Den är
fördelaktig i två avseenden. För det första
förhindrar den att förbränningsgasernas
utströmning på ena sidan återverkar på
eldstadsbelastningen. För det andra gör den att
förbränningsgasernas hastighet förblir konstant, oberoende
av avkylningen, och i eldstadens översta del
t.o.m. tilltar något.

För de i Tyskland hittills utförda
pannanlägg-ningarna med en effekt av ca 170 t/h har man
valt en tvärsnittsbelastning av 2,3 till maximalt
3,0 • 10° kcal/nrh. Nu är värmeöverföringen från
förbränningsgaser genom strålning beroende av
gasernas koldioxid- och vattenånghalt, varvid
strålningen bestämmes, utom av deltryck och
temperatur, även av skikttjockleken. Över en
skikttjocklek av 2,5—3 m tilltar strålningstalet
för gasstrålningen mycket litet. Detta betyder
med andra ord, att kantlängden hos en
kvadratisk eldstad icke borde överstiga mer än 5, högst
6 m.

Eldstadstvärsnittet kan emellertid icke
dimensioneras enbart på grundval av eldnings- och
värmetekniska synpunkter. Faktorer som man
dessutom måste ta hänsyn till, är t.ex. pannans
höjd och möjligheterna att bereda plats åt den
efterföljande värmeytan. Det finns alltså vissa
gränser för de teoretiska synpunkternas till-

:.........•.:.....:.:;::..::;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0961.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free