- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
968

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 oktober 1950 - Televisionen än en gång, av sah

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

968

TEKNISK TIDSKRIFT

Televisionen än en gång

I början av september meddelade
Telegrafverket, att det av 1951 års riksdag ämnade
begära medel för byggande i Stockholm av en
televisionsanläggning till en sammanlagd
kostnad av 2,2 Mkr. Enligt det tidsschema, som en
medlem av Televisionsnämnden skisserade i
samband med offentliggörandet av dessa planer, skall
provsändningar påbörjas 1952 och regelbunden
television tillhandahållas svenska folket redan
1955 — endast fem år efter sådana
föregångsländer som Cuba, Brasilien och Mexiko.

Telegrafverkets anslagsäskande kom annars
raskt nog, redan en månad efter den preliminära
överenskommelsen om en europeisk TV-standard,
vilket må båda gott för det framtida arbetet.
Genom den i och för sig lovvärda åtgärden får
vårt land dessutom tillgång till två
televisionssändare. Den i Televisionsnämndens regi
byggda 5 kW sändaren beräknas nämligen bli klar i
början av nästa år.

Hur det eventuella samarbetet mellan de båda
sändarna skall äga rum har icke närmare
förklarats — över huvud taget tycks
Televisionsnämnden icke ha varit invigd i Telegrafverkets
planer. Det förefaller också, som om man i denna
fråga icke hade räknat med några onödiga
diskussioner, utan ämnade sköta televisionstjänsten
utan inblandning utifrån, i självklar anslutning
till de riktlinjer, som nu gäller för radion.

Det är alltså fara värt, att den diskreta
målmedvetenhet, som från allra första början har
präglat administrationens åtgärder i
televisionsfrågan, kommer att fortsätta ohämmad. Att en
öppenhjärtig principdiskussion av de trots allt
ganska vitala frågor, som televisionens
införande i vårt land uppreser, är av nöden skall här
åskådliggöras med några exempel.

Frågan är viktig ur yttrandefrihetens synpunkt.
När det på sin tid blev bestämt, att ett enda
företag skulle ha koncession på
radioprogramverksamheten i vårt land, tillämpade man för denna
en inskränkning i yttrandefriheten, som aldrig
skulle tolereras när det gäller till exempel
pressen. Även om vi i den svenska radion icke har
någon censur, så har vi icke heller någon
yttrandefrihet i egentlig mening. Vi har endast
garantin för en balanserad opinionsyttring, som
återger en serie av åsiktskompromisser utan
någon större möjlighet för särmeningar att göra
sig gällande. Skall vi då för televisionen — detta
det mest suggestiva av alla nyhetsförmedlare —
utan vidare fortsätta på en linje, som vi, ined

stöd av vår grundlag, alltid har kämpat emot då
det gäller press, film och teater?

Frågan är också viktig för bevarandet av
konkurrensen som en företagsamhetens drivfjäder.
Vi vet att Rundradioutredningens förslag till
dubbelprogram av statsfinansiella skäl har ställts
på en obestämd framtid. Skulle vi icke för länge
sen ha haft detta andra program, om även
privata intressen hade tillåtits att bedriva
programverksamhet? Det är en offentlig hemlighet, att
sådana intressen har velat ta initiativ till
televisionssändning. De lär ha mötts av
uppfattningen, att staten skall ta hand om saken "för att det
skall bli ordentligt gjort"!

Därmed är vi inne på frågans betydelse för den
personliga friheten. Som en röd tråd i alla de mer
eller mindre framtvungna deklarationerna i
televisionsfrågan löper en med väckelsens styrka
framförd tilltro till sakkunskapens förmåga att
ta hand om allmänhetens bekymmer och lösa
dessa på det enda rätta sättet. Det är möjligt, att
vi borde känna tacksamhet över, att vi har
besparats miljoner genom att televisionen har
dröjt, att vi har skyddats från reklam i radio, att
det enskilda vinstintresset har bromsats, osv.,
osv. Ändå får man en viss sympati för den som
undrar, vem som har bett dessa våra välgörare
tänka och tycka åt oss, fördela våra utgifter och
styra våra behov. "The proof of the pudding is
in the eating", säger ett engelsk ordspråk. Men
hur skall man få veta hur kakan smakar, om
ingen får baka den och ingen äta den?

Slutligen har frågan betydelse för vår tekniska
standard. Om forskningen på detta viktiga
område, som har så stora framtida
utvecklingsmöjligheter, kanaliseras åt ett enda håll, frånsäger
man sig den anspänning av alla
forskningsresurser, som erfarenhetsmässigt har givit så många
goda resultat i vår industriella historia. Eller,
för att ta ett närliggande exempel, skulle vår
telefonindustri ha nått sin nuvarande
ståndpunkt, om icke både L M Ericsson och
Telegrafverket i omväxlande rivalitet och samarbete hade
arbetat var och en på sitt håll?

Med andra ord, frågan gäller inte så mycket, om
vi skall få underhållningsmedlet television om ett
eller om fem år. Fastmera gäller den: frihet,
konkurrens och utveckling—’eller dirigering,
utminu-tering och stillastående. En tekniker borde inte
ha svårt att välja det alternativ, som bäst kan
leda till den behovstillfredsställelse, han har till
uppgift att söka uppfylla. sah

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0982.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free