Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1950 - Hänt inom tekniken - STF:s höstmöte - STF:s styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 oktober 1950
987
Fig. 2. Harsprångsfallet med "Klippön"; i bakgrunden
kraftverksdammen.
och vattenkraft samt gav en intressant historik över
tidigare försök till gruv- och bruksdrift. Han berörde även
sågverksrörelsens uppsving och den i viss mån konstlade
sågverksdöd, som i så hög grad har bidragit till länets
utarmning, och kom härmed in på den dystra
befolkningsutvecklingen i länet. I en tid som vår, sade han, är det
ohälsosamt även ur politisk synpunkt med ett sådant
tomrum i befolkningshänseende som det som nu föreligger i
Norrbotten; den emigration, som varje år berövar länet
2 000—3 000 ungdomar, måste bringas att upphöra. Med
Norrbottens Järnverk som basindustri och med de
naturrikedomar, som finns i länet, är det möjligt, att bygga upp
förädlingsindustrier, som absorberar all ungdom i länet.
Problemet är huvudsakligen en fråga om transporter
och kapitalinvesteringar. Med Ostkustbanan förlängd från
Härnösand samt banan från övertorneå till Kiruna
inlemmas landsändan i det övriga landets transportväsen.
Att östra Norrbotten, trots sina naturrikedomar och
förutsättningar för jordbruk, dock tar i anspråk nära 90 % av
alla skatteutjämningsbidrag i riket, är en absurditet.
Det intressanta föredraget, som framfördes med stark
känsla för ämnet, gav helt säkert de närvarande
sörlänningarna nya perspektiv för deras syn på Sveriges
nordligaste landsända och dess problem.
Natten till fredagen förde extratåget deltagarna till Porjus,
varifrån de fredag morgon med buss reste till Harsprånget
för att bese Sveriges största kraftverksbygge. I
Harsprång-ets Folkets Hus gav arbetschef B Eklöf och civilingenjör
Å Sellin en kort orientering över anläggningen (Tekn. T.
1949 s. 409), innan man startade en rundfärd till byggets
olika delar. Denna blev både tekniskt och turistiskt
synnerligen givande, tack vare den välvalda tidpunkten för
besöket, några veckor före vattenfyllningen.
Byggnadsarbetena på kraftverket var dock i full gång och
Harsprångsfallet kunde ännu beundras i sin otämjda vildhet.
Efter lunch med Vattenfallsstyrelsen som värd startade
man för resa med buss till Malmberget genom en natur
som prunkade i norrländsk höstprakt. I Malmberget
besöktes bl.a. det intressanta gruvmuseet, där överingenjör
B Hjortzberg-Nordlund berättade om gruvdriftens
utveckling och nuvarande omfattning och förevisade de unika
mineralogiska samlingarna. Besök gjordes även i
Kaptenslagret och Hermelingruvan, där man bl.a. fick se en ny
typ av gruvvagn av Malmbergets egen konstruktion;
vagnen, som är av boggityp, har tippbar botten och lastar 25 t.
Vidare besöktes de omfattande nyanläggningarna i
Vitå-fors, dagbrotten och olika sociala inrättningar. Slutligen
fick gästerna se den mäktiga utsikten från Kungsryggen,
dit turister vallfärdar sommartid för att se midnattssolen.
Middag intogs i LKAB:s mäss och förmansklubb, med
disponent T Ekstam som gästfri huvudvärd. Gästerna fick
Fig. 3. Dagbrottet i Kiruna sett uppifrån hängväggskanten;
mitt på bilden syns den 15 m höga brytningspallen.
bryta upp tidigt för att hinna till tåget, som avgick kl.
23.05 — för att efter några minuter stanna på stationen
mittemot i Gällivare, därifrån det först tidigt på morgonen
fortsatte mot Kiruna!
I Kiruna ägnades lördagsförmiddagen åt LKAB:s
dagbrytning i Kirunavaara. Högst uppe på gruvkanten,
varifrån man hade en magnifik överblick av hela dagbrottet
(fig. 3), gav disponent O Berggren en orientering över
brytningen, varpå man längs trappor utefter hängväggen
förpassade sig ned till brytningsnivån, där särskilt
borrmaskinerna och de tunga lastningsskoporna väckte stort
intresse.
Vid halv två tiden satte sig sedan extratåget i rörelse
söderut och hemresan började. På polcirkeln gjordes ett
uppehåll: kung Bore och prinsessan Borax skred i
hyper-boreisk gala igenom tåget och tilldelade i nåder
resenärerna polcirkelcertifikat.
Söndag morgon var man åter i Stockholm efter en i allo
angenäm, lärorik och välordnad resa och efter att ha fått
se anläggningar, som även efter internationell måttstock
är ytterst anmärkningsvärda.
I samband med mötet har STF:s förtjänstplakett tilldelats
följande personer: landshövding O W Lövgren, Luleå,
disponent Gerard de Geer, Lesjöfors, disponent B Åström,
NJA, Luleå, överingenjör S Hjerdin, NJA, Luleå,
ordföranden i Norrbottens Tekniska Förening kraftverksdirektör
J E Molin, Luleå, sekreteraren i Norrbottens Tekniska
Förening bergsingenjör A Lundström, Luleå, disponent F
Westerberg, LKAB, Luleå, civilingenjörerna B Eklöf och
K F Wård, Harsprånget, ordföranden i Lapplands Tekniska
Förening disponent T Ekstam, LKAB, Malmberget,
sekreteraren i Lapplands Tekniska Förening överingenjör B
Hjortzberg-Nordlund, LKAB, Malmberget, disponent O
Berggren, LKAB, Kiruna, direktör H Gårde, LKAB, Stockholm,
samt förste byråingenjör S Kåell, Statens Vattenfallsverk,
Stockholm.
STF:s styrelse beslöt vid sammanträde den 5 oktober
1950 att till Svenska Uppfinnarkontoret, som tredje och
sista bidrag till startkostnaderna, bevilja 500 kr. I IVA:s
Transportforskningskommitté tecknades en årsavgift av 500
kr. Till Teknologorkestern lämnades bidrag med 1 000 kr.
Kvarstående, 466 kr., på tidigare insamling till finska barns
vistelse i Sverige överlämnades till de finska
ingenjörsföreningarnas välgörenhetsfonder.
Som ledare för föreningens kursverksamhet har från den
1 oktober anställts civilingenjör K J Borelius. Genom
föregående hyresgästs avflyttning har från samma månad
utrymme kunnat beredas i STF:s lokaler för SVR, SER,
YKF och YMSF:s kanslier.
I anslutning till diskussionen vid Nordiska Ingenjörs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
