Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1950 - Hänt inom tekniken - TCO-konferens om ingenjörerna och samhället - Byggnadsarbetena på Teknis nya kårhus - Båtbyggarutbildning i Stockholm, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 oktober 1950
989
skiljas från annan undervisning. Vi bör diskutera
undervisningen som om inga utbildningsformer nu fanns. Vi
bör, utgående från våra erfarenheter, bygga upp en sådan
utbildning, som bäst skulle göra de utbildade sådana som
vi vill ha dem, och sedan kompromissa mellan denna plan
och de former som redan finns. Man borde införa
betydligt friare studieförhållanden för ingenjörer, med fritt
ämnesval och möjligheter till kombination mellan
högskolor och universitet. Industrin önskar helst en kollektion
av ingenjörer av olika typer.
Professor R Woxén, KTH, undrade om det var möjligt
att korta av gymnasiet och lägga mer på de tekniska
högskolorna, då ju detta drar med sig samma
konsekvenser för andra högskolor.
Professor G Hössjer, CTH, påpekade, att högskolorna
måste utbyggas, om man skall få plats på schemat för allt
som har framförts som önskvärt. På CTH skulle man t.ex.
omedelbart bygga ut den ekonomiska undervisningen om
man bara hade resurser. Redan nu skulle mycket kunna
göras, om högskolorna fick större anslag.
Studierektor T Karlbom, LO, frågade sig om
medborgarkunskap överhuvudtaget skall och kan läras vid
högskolorna, om man inte lärde sig detta bättre utanför. Isoleringen
mellan grupperna borde brytas. ABF och dess
kursverksamhet borde kunna utnyttjas, och där skulle även
tillfälle ges till diskussion med andra samhällsgrupper.
Professor T Åström, SACO, framhöll, att kraven på ökad
produktivitet pressar ingenjörerna överhövan. De får offra
sina allmänna intressen på detta speciella samhällsintresse,
och bidrar till att frigöra andra samhällsgrupper, som har
fått längre fritid. Ingenjörerna får sin fritid alltmera
beskuren, och de måste dessutom fortbilda sig på sitt
tekniska arbetsområde. Det är alltså uteslutet att de skall
kunna bli aktivare i politiken. Den kvalificerade
arbetskraften får helt enkelt ej exploateras så hårt i
fortsättningen, om den, som önskvärt vore, skall kunna kopplas
in på politiskt och samhälleligt arbete.
Ombudsman T Flyboo, LO, konstaterade, att
kroppsarbetarnas och ingenjörernas syn på
arbetsmarknadsproblemen var väsentligt olika. Arbetarna har fått acceptera
rationalisering, tidsstudier m.m., men har månne
ingenjörerna på lika sätt accepterat de mänskliga problemen på
arbetsplatsen. Hur skall samarbetet kunna gå gnisselfritt
där, om ingenjörerna enligt Åström ägnar sig enbart åt
den speciella tekniken? Ingenjörerna måste vara positiva
till samarbete med arbetarna och ha erforderliga sociala
kunskaper för att förstå deras allmänna problem.
Professor Åström instämde i att det vore beklagligt, om
vi fick en samhälleligt indifferent ingenjörskår. För att
detta icke skall bli fallet, måste dock denna kårs intressen
beredas tid att få uttryck. Ett sätt är att vidga utbildningen
av högskoleingenjörerna och att höja deras löner, så att
det blir stimulerande att kosta på sig sådan utbildning.
Som det nu är, vill den unga arbetskraften inte utbilda sig
vidare i sitt yrke, ty det lönar sig inte.
Civilingenjör S Ahlin, Arbetsgivareföreningen, påpekade,
att ingenjörerna i företagsnämnderna får en vidgad inblick
i de sociala problemen, och att en utbildning i denna
riktning bedrivs på Arbetsgivareföreningens Yxstaholm.
Industripsykolog L Bergström framhöll, att för snäv
målsättning gör att vi ibland får svårt att lösa våra uppgifter;
enbart ekonomisk målsättning räcker inte. Samtidigt med
en höjd materiell standard måste gå en höjning av
människornas allmänna behovstillfredsställelse. Arbetet måste
vara utvecklingsfrämjande, och härför måste på
arbetsplatsen skapas lämpligt "klimat", dvs. trivsel. Ingenjörerna
måste i väsentlig grad medverka härtill, men förstår de
någorlunda hur människan fungerar? Vi följer hur
maskinerna slits, men gör vi det med människorna?
Grupparbete och studiecirklar är en värdefull form att utveckla
individerna som människor.
Generaldirektör H Sterky, STF, sammanfattade sin
uppfattning om vad som borde göras i tre punkter: Statsmak-
Fig. 1. Statsrådet Weijne tar Spadtaget.
terna borde ge medel och byggnadstillstånd för att
förverkliga de önskemål om högskoleundervisningen och
intagning av fler studerande, som redan finns färdigt
utarbetade. Högskolorna borde ges stor administrativ och
ekonomisk frihet. Kurser i samhällskunskap, som ju alla
samhällsgrupper behöver, borde anordnas redan i
gymnasierna och efterföljas av fortbildningskurser,
gemensamma för flera högskolor, som skulle sammansvetsas till
"universitet"; en sådan anordning vore även ägnad att
motverka "fackidiotin".
Ingenjörerna i samhället skulle bli en realitet, om
politikerna mer än hittills lät teknikerna själva föredra sina
ärenden inför församlingarna.
Regeringsrådet Fransén ansåg, att man borde utnyttja
arbetsmarknadsparternas erbjudanden att utnyttja deras
kursorgan, och att man borde låta ingenjörer och
teknologer få sin utbildning där. Till en början kunde man ordna
diskussioner mellan ingenjörer och politiker i sådana
frågor, där en saklig diskussion av tekniska spörsmål kan
vara klarläggande och befruktande.
Byggnadsarbetena på Teknis nya kårhus vid Drottning
Kristinas väg började den 28 september med en ceremoni
i närvaro av statsrådet Weijne och en intresserad
menighet med honoratiores, fanbärare, teknologer och sångkör
i spetsen. Rektor Woxén överlämnade en specialtillverkad
spade till statsrådet, med vilken detta tog det första
spadtaget, hurtigt som bilden visar. Spaden var rektors
minnesgåva till kåren och skulle blott få användas till detta
enda spadtag. Studentkårens ordförande, Å von Sydow,
tackade statsråd och rektor samt lovade att förvalta
bygget och spaden väl.
Kårhustillbyggnaden har kostnadsberäknats till 1,6 Mkr.
Då byggnadsfonden nu är uppe i 1,2 Mkr., har
studentkåren hos statsmakterna anhållit om ett ränte- och
amor-teringsfritt lån på 400 000 kr. Byggnadstillstånd har
tillsvidare beviljats endast för sprängningsarbetena. För den
arkitektoniska utformningen av tillbyggnaden svarar
stadsplanedirektör S Markelius och arkitekt B Lindroos.
De som ännu inte har lämnat sitt "tiokronorsbidrag"
(Tekn. T. 1949 s. 372) till kårhusbygget kan sätta in sin gåva
på Tekniska Högskolans Studentkårs postgirokonto 1937.
Båtbyggarutbildning i Stockholm. Närings- och
kommunikationsrådet i Stockholms Läns landsting har
beslutat att sätta i gång förberedelserna för ordnad
yrkesutbildning åt skärgårdens äldre pojkar. Rådet har
uppdragit åt en kommitté på fem personer, däribland två
representanter för Svenska Varvsföreningen, att i
samförstånd med befintliga båtvarv organisera
lärlingsutbildning i båtbyggeri och utröna intresset för anslutning till
årligen anordnade kurser.
Kommitténs ordförande, ingenjör Harald Södergren vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
