Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1950 - Böcker - Tekniken och samhällsutvecklingen, av Bertil Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1015
Böcker
Tekniken och samhällsutvecklingen, av Lewis
Mum-pord. KF:s Förlag, Stockholm 1949. 400 s., 15 fig. 22 kr.
Denna bok betraktas av många som ett pionjärarbete.
I varje fall är det ett välskrivet och väl dokumenterat
verk, rikt på skarpsinniga omdömen och intelligenta
sammanställningar, starkt personlighetspräglat i all sin
strävan efter objektivitet. Den utkom redan 1934 i USA; när
först i fjol en svensk upplaga presenterades, kan man
därför misstänka, att åtskilligt av samtidsanalysen och
framtidsprognosen kommit "out of time". Men i ett speciellt
företal till denna upplaga anger förf., att han visserligen
skulle vilja komplettera sin framställning men att hans
bedömning i det väsentliga är oförändrad och endast
bekräftats av den senare utvecklingen. Kan den i
kungariket Sverige år 1950 stationerade läsaren ge honom rätt?
Historiskt och sociologiskt skiljer förf. mellan
maskinkulturens eo-, paleo- och neotekniska faser. Den
eotek-niska perioden, den långa gryningstiden, är hantverkarens
och timmermannens, trät utgör det viktigaste råmaterialet
och vindens och vattnets energiförråd börjar utnyttjas i
kvarnar, sågar, gruvor och för bearbetning av metaller
och textilier. Glas börjar tillverkas och glas betyder ljus,
renare luft, bättre hygien och även skärpt själviakttagelse
och skärpt naturiakttagelse, ty såväl spegeln som linsen är
av glas. Den experimentella vetenskapens metodik
utvecklas. Energikällornas belägenhet och art hindrar deras
mo-nopolisering och sprider befolkningen i en stimulerande
naturlig miljö, de små kooperativa enheterna befrämjas.
Förf:s sympati för denna eotekniska struktur är lika
tydlig som hans avsky för den paleotekniska miljön:
stenkolets, ångmaskinens och de hopgyttrade
industrisamhällenas period, då det kapitalistiska profitmotivet
bestämmer produktionens takt och inriktning och arbetaren
degraderas till maskinträl. Den ideologiska överbyggnaden
följer med: tron på den fria konkurrensens förmåga att
automatiskt utveckla samhället eller bringa "lycka", det
lättvindiga accepterandet av den darwinistiska principen
om "kampen för tillvaron" som social urvalsprincip, den
mekaniska människouppfattningen med dess negligerande
av organiska behov.
Vår egen tid kallas den neotekniska. I elektricitetens,
legeringarnas, konstmassornas, atomkraftens och de
vetenskapligt arbetande teknikernas tid har möjligheterna att
anknyta till den organiska miljön ökats, maskinens egen
funktionella estetik har kunnat konstnärligt och
arkitektoniskt utnyttjas och arbetaren har ofta upphöjts från
mänsklig automat till "maskinherde". Den vetenskapliga
parallellen är det ökade intresset för fysiologiska,
biokemiska, psykologiska och sociologiska sammanhang.
Den neotekniska omställningen är endast påbörjad och
dess innebörd är endast dimmigt uppfattad. "Vår förmåga
att nå utöver maskinen vilar på vår förmåga att assimilera
maskinen. Förrän vi har tillgodogjort oss objektivitetens,
opersonlighetens och neutralitetens lärdomar, det mekaniska
områdets lärdomar, kan vi inte gå vidare i vår utveckling
mot det rikare organiska, det djupare mänskliga", säger
förf. Protester mot maskinen genom hängivelse åt
pri-mitivism är socialt sett lika farliga eller meningslösa som
underkastelse under maskinen, den passiva hängivelsen åt
mekaniska njutnings- och retningsmedel automatiserar
föreställningslivet och perverterar känslolivet.
Accepterandet av maskinen har bestämda sociala konsekvenser.
Energiomvandlingen bör ökas, vind- och vattenkraft,
mineraler, kol, olja och åkerjord måste utnyttjas till energi
av "högsta möjliga kvalitet" och detta kan bara ske
genom vetenskaplig-teknisk bearbetning av problemen i
samhällets regi, samhället som helhet måste äga energikällorna.
Produktionen måste ekonomiseras, slöseriet med såväl
maskin- som människokraft måste motarbetas,
intressegemenskapen mellan arbetare och företag måste odlas.
Regionala produktionsmöjligheter måste utnyttjas för
minskning av den skrymmande distributionsapparaten.
Konsumtionen bör normaliseras, så att väsentliga
elementära behov av föda, kläder, bostäder klargöras och genom
konsumentorganisationer får verka bestämmande på
produktionens inriktning, varje människa kan som
samhällsmedlem fordra att få dessa elementära behov
tillgodosedda, oberoende av hennes produktionsinsats.
Produktionstakten blir kanske långsammare än i det
"kapitalistiska" samhället men produktiviteten är inte heller det
enda rättesnöret för samhällets effektivitet, estetiska och
arbetsmoraliska synpunkter måste väga mycket tungt.
Verkar denna "elementära kommunism", som just
betingas av teknisk standardisering och massproduktion,
främmande för oss? Knappast, vi har inte svårt att leta
fram flera av dess ingredienser både i den politiska
debatten och i vårt sociala liv, beteckningen planhushållning
är berättigad. Å ena sidan är det en nyttig påminnelse,
att den fria konkurrensen tillhör det förgångna och att
vårt samhälle utvecklas mot genomorganisering.
Kombinationen ökad maskinell utrustning och automatisering,
effektivare planering, föga förenklad handel samt utbyggd
byråkratisk kontroll återspeglas också i den kraftiga
relativa ökningen av tjänstemannakåren i förhållande till
ar-betarkåren. Ofta är tjänstemannens arbete ett enformigt
rutinarbete som påminner om löpande bandsarbetarens,
men det ligger för många en betydande social
kompensation i att få overallen bytt mot kavaj, fysisk
ansträngning bytt mot fysisk vila, utomhus- eller maskinmiljö bytt
mot en ombonad inomhusmiljö.
Ä andra sidan kan förf. inte frånkännas en viss övertro
på statens kompetens som fabriksägare och
kapitalförvaltare, tydligen driven därtill av sina erfarenheter av
USA-systemets avigsidor. Visserligen är förf:s väg den
demokratiska-kooperativa. Som kooperationer bör man då
också räkna folkrörelser, politiska rörelser och
intresseorganisationer. Men en sådan rörelse kan mycket väl bli
en maktfaktor och installera sig som statens
upprätt-hållare. Finessen med demokratin är att en fri sektor
alltid hålles öppen för individuella och kollektiva
stimulan-tia. En dynamisk social jämvikt betyder inte frånvaro av
spänningar utan små varandra påverkande
spänningsvariationer, ständiga modifieringar genom "utmaningar" och
"svar", för att tala med Toynbee. Förf. talar om vikten av
harmoni mellan arbete och livet i dess helhet och hoppas
på en fortlöpande social integration av individens
verksamhet men trycker ändå starkast på de "fria" domänernas
betydelse som impulsgivare för den sociala regleringen:
studier, meditation, konstutövning och konstnjutning,
förenings-, umgänges-, familje- och sexualliv, lek, sport och
dans. Men också dessa domäner har karakteristiskt
påverkats av tekniken.
Den litterära-konstnärliga assimileringen av maskinen t.ex.
har gått före den sociala. Kubister och konstruktivister har
experimenterat härmed före funktionalisterna, författare
som Walt Whitman försökte redan se den paleotekniska
maskinen som en organism och utnyttja maskinens värld i
sin symbolik, den linjen inspirerade hos oss delvis "de fem
unga" till trettiotalets stora litterära insats.
En mycket viktig sak har förf. knappast snuddat vid: att
assimilera maskinen medför numera att acceptera världen
som en beroendeenhet. Man kan fråga, hur en regional
planering bör utföras, så att den befrämjar en
världsplanering. Erfarenhetsmässigt har statligt tvång betytt
ökade svårigheter, varför man kan anta att den
kooperativa-liberala linjen är minst farlig om också inte snabbast
för skapandet av större federativa enheter.
Till sist ett slags prognos om det här slagets prognoser.
Den som tycker sig se djupt och klart i
värlssamman-hangen blir sällan i tillfälle att direkt påverka
utvecklingen, han är alltför fängslad av själva
frågeställningarna och konklusionerna, deras intellektuella och
moraliska sammanhang, ja, själva formuleringarnas estetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
