Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 11 november 1950 - Eldresistenta vävnader, av SHl - Bensin förvaras i fast form - Stora metallytor klistras - Intagsluckor rengörs - Korrosion i råoljetankar - Snabbanalys av aluminiumsmältor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1040
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Titans bindning Fig. 5. Antimons bindning vid
vid glgkosidenheten i titan-cellulosakomplexet.
cellulosa.
kan framställas på fibern utan att dennas egenskaper
ändras alltför mycket. En sådan utförs i tre steg, nämligen
behandling med en vattenlösning av impregneringsmedlet,
åstadkommande av esterbildning och uttvättning av
överskott på impregneringsmedel. Vid den enklaste processen
används en 46 % vattenlösning av karbamid och
di-ammoniumfosfat 2:1; esterbildning sker genom
upphettning till 160°C i 13 min. Cellulosaestermetoderna är bland
de bästa, som nu står till förfogande, och fortsatt
utforskning av reaktionerna mellan cellulosa och organiska
svavel- och fosforföreningar kan väntas ge ytterligare
förbättringar.
Erifonprocessen tycks vara det allra nyaste på området.
Den påstås ge mycket god och permanent eldresistens.
Utgångspunkt för metoden var, att titan reagerar med
organiska föreningars alkoholhydroxyl under bildning av
komplexföreningar (fig. 4). Elementet är fyrvärt men har även
två sekundära valenser. Dessa antyds med de streckade
linjerna i fig. 4 och 5. Nästa steg bestod i utnyttjande av
titans förmåga att förena sig med andra salter. Några av
de prövade kombinationerna visade sig nämligen ge bättre
eldresistens än titan ensam. Mest effektiv var en blandning
av antimontriklorid och titanylklorid. Detta var ganska
oväntat, då antimonoxid ensam är värdelös som
impregneringsmedel. Kombinationen, som antas ge en struktur
enligt fig. 5, säljs nu under handelsnamnet Erifon.
Preparering med titan-antimon ger god flamresistens men
icke glödresistens. Det har emellertid visat sig, att detta
fel kan avhjälpas genom att före impregneringen fukta
tyget med natriumsilikat, ur vilket sedan kiselsyra utfälls
vid behandling med titanyl-antimonkloriden, som
anbringas genom att blöta tyget i en saltsur lösning av dessa
salter (fig. 6). Därefter får impregneringen mogna i upp
till 15 min, varunder salterna diffunderar in i tyget; tiden
beror på dettas tjocklek och täthet. Neutraliseringen måste
ske ögonblickligt och jämnt. Den sker med 15 %
sodalösning i liten tank, där lösningen ofta förnyas; om
den icke sker tillräckligt snabbt, utlöses delvis neutrali-
serat impregneringsmedel. En smula hydroxider utfälls,
och man måste avlägsna så mycket som möjligt av dem
redan vid detta steg, för att tyget ej skall bli "kritigt". I
de följande tankfacken (fig. 6) fullbordas neutraliseringen.
Det sista steget är icke en tvättning, utan det avser blott
att sänka tygets alkalitet.
Tvättningen är även viktig, ty det gäller att avlägsna alla
utfällda hydroxider. Man använder tvål, vätningsmedel
eller en blandning av dem. I allmänhet uppstår inga
svårigheter, men ömtåliga tyger, som ej tål kraftig mekanisk
bearbetning, vållar en del bekymmer. Deras utseende
förstörs genom ett lager av torra hydroxider och även deras
grepp kan bli starkt försämrat i extrema fall. Vissa färger
påverkas starkt av Erifon, under det andra förändras
mycket litet.
Erifonbehandlade tyger är icke giftiga och orsakar ej
eksem; vid impregneringens utförande måste emellertid
en viss försiktighet iakttas, då en starkt sur lösning
används. Eldresistensens permanens vid tvättning är en
mycket komplicerad fråga. Efter 100 normala tvättningar
hade eldresistensen icke minskat nämnvärt, men den
förstördes fullständigt vid en enda kraftigare tvättning av det
slag, som används för mycket smutsiga arbetskläder.
Impregneringen skadar icke tygets hållfasthet och ej heller
dess motståndskraft mot väder och vind. SHl
Rensin förvaras i fast form enligt en fransk metod
genom absorption i 3—12 mm kulor av det högporösa
ämnet algin. Detta, vilket erhålles ur tång, upptar bensin till
98 % av sin volym utan att läckning eller avdunstning
uppstår. Metoden anses få betydelse för ofarlig lagring av
flyktiga bränslen.
Stora metallytor klistras numera inom den
amerikanska flygindustrin. Ytorna rengöres och besprutas med en
tunn hinna av ett bindemedel, som får lufttorka. Limämnet
i form av en film lägges mellan de båda ytorna, som får
häfta ihop under måttligt tryck och värme.
Intagsluckor rengörs i ett amerikanskt kraftverk genom
att först brännas med en gassvetslåga, varvid rost och
andra beläggningar flagar av. Därefter målas luckorna
medan de är varma, varigenom målningen bakas och blir
hållbarare.
Korrosion i råoljetankar undvikes genom att bottnen
och sidorna upp till den nivå, dit vatten och
svavelföreningar brukar fällas ut, kläs med tjärimpregnerade
glasfibermattor, som sättes fast och övermålas med ett lack,
som ingår förening med mattornas impregneringsmedel.
Snabbanalys av aluminiumsmältor kan utföras på några
minuter med hjälp av en apparat, vilken analyserar
spektrum hos en ljusbåge, som alstras med provstycket som
den ena elektroden. Halten av olika legeringsämnen anges
omedelbart på en grafisk indikator.
Fig. 6. Standardutrustning använd
vid impregnering med Erifon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
