Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 18 november 1950 - Simplifiering i industrin, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 november 195Ö
1057
Hur simplifiering genomförs
Ovanstående exempel torde ha förklarat varför
simplifiering, standardisering och specialisering i så stor
utsträckning har slagit igenom i Förenta Staternas industri.
Den engelska kommissionen blev också mycket imponerad
av den entusiasm för hög produktivitet och låga kostnader,
som över lag gjorde sig gällande och som uttryckte sig i
en konsekvent strävan att finna på vägar för höjning av
produktionen och minskning med alla till buds stående
medel av kostnaderna.
I regel är det så, att ingen kostnadsbesparing eller
produktivitetsförbättring anses för liten för att övervägas. Det
är icke ovanligt att finna fabriker, där varje detalj i
processen har studerats för att man skall nå
maximalproduktion med minimal ansträngning. Detta gäller både
produktionsplaneringen, prestationen och kontrollen. Vidare ägnas
stor uppmärksamhet åt lagerhållningsminskningen som en
viktig faktor för att förbättra driftekonomin.
Den engelska kommitténs slutsats av sina undersökningar
är också, att en kampanj, i varje brittisk industri där
simplifiering kan genomföras omedelbart bör igångsättas
enligt följande riktlinjer:
inom varje industri bör utredas i vilken mån man
splittrar sig på en onödigt stor kollektion. Den metod som i
USA användes av rörledningsindustrin synes vara lämplig.
Ingående studier bör ägnas åt möjligheterna att genomföra
simplifiering i hela produktionsprocessen, och alla
ansträngningar bör sättas in på typreducering;
åtgärder bör vidtas för att bland producenter och
konsumenter sprida förståelse för simplifieringens fördelar.
Producenterna bör söka inrikta konsumenternas
efterfrågan på den simplifierade serievaran genom rätt bedriven
försäljning och standardkataloger samt genom att se till,
att specialorder kalkyleras separat med tillägg av gängse
fasta kostnader;
man bör överväga möjligheten av ett intimare samarbete
med specialtillverkare och leverantörer av delar och
material, för att till det yttersta kunna utnyttja långa serier
till låga kostnader samt förenklad och standardiserad
material;
branschföreningarna bör stimulera utbyte av
informationer om den simplifiering som har genomförts inom varje
industri, och dessutom publicera vunna resultat. En hel
del av de betydande framsteg som redan har gjorts inom
vissa industrier böra göras mera allmänt kända genom de
olika nationella organisationer, med vilka
branschföreningarna har förbindelse.
Stenbeck har mera i detalj visat2 hur simplifiering skall
gå till genom följande exempel:
För att åstadkomma organisatorisk samklang för
simplifieringens genomförande inom företaget skapas ett centralt
planerande organ. Denna "Centrala Planering" är
företagets generalstab. I denna möts för framtidsplanering och
rådslag försäljningschefen, tillverkningschefen och
reklamchefen. Eftersom försäljningsresultatet är det primära i
ett företags hela drift blir försäljningschefen primus
motor inom Centrala Planeringen (Tillverkningschefen vet att
det inte går att planlägga tillverkningen utan att det sker
tillsammans med försäljningen.)
Centrala Planeringen söker först kartlägga den
kommande marknaden: Hur många enheter av vilken kvalitet
kommer att kunna säljas till vilket pris med vilken reklam?
Härför anlitas icke bara den egna statistiken, utan även
marknadsundersökningar — företaget måste nämligen
anpassa sig efter deras intresse, som skall köpa dess
produkter. Sedan beräknas försäljningsvolymen för varje artikel
och varje variant.
En dylik analys visar vanligen några slag av artiklar,
storlekar eller kvaliteter, som beräknas få förhållandevis
liten omsättning. Vidare studium visar, om dessa artiklar
kan elimineras utan att försäljningsvolymen allvarligt
reduceras eller rörelsens vinst minskas (i många fall finner
man, att de säljs med förlust). Nästa steg är att studera
avvikelserna i storlekar och kvaliteter för sådana artiklar,
som har tillfredsställande försäljningsvolym. Ofta
upptäcker man, att behoven av många av dessa artiklar kan
tillfredsställas genom ett mindre antal varianter. Somliga
kan elimineras och andra kan ändras eller kombineras
med sådant resultat, att totala antalet artiklar kan
väsentligen minskas.
Erfarenheten visar, att antalet produktionsenheter på
detta sätt ofta kan minskas med 50—70 %. Men ännu
har vi inte kommit till botten. Man gör nu ett närmare
studium av de olika artiklarnas behovsvärde. Genom olika
metoder söker man närmare förutbestämma, vilka varor
och vilka egenskaper hos varorna som bäst motsvarar
konsumenternas behov. Reklamchefen lämnar därvid sina
rekommendationer om de artiklar, som genom upplysning,
reklam och sales promotion bäst kan drivas till
långserie-varor.
Centrala Planeringen bär ansvaret för avvägningen
mellan försäljning och tillverkning. Man vet att om man säljer
mer än tillverkningskapaciteten blir det konkurrens inom
företaget, långa leveranstider och prestigeförlust. Om man
säljer mindre än kapaciteten blir det förlorade
maskintimmar och höjd produktionskostnad. Avvägningen blir en
fråga om målsättningar av olika slag och om planering av
åtgärder för att nå just till målsättningarna.
Simplifiering och pris
Man måste hålla i minnet, att de fördelar som
simpli-fieringen erbjuder inte alltid kan omsättas i lägre priser.
De besparingar som man gör på produktionssidan kan
ibland motverkas av ökningar i distributionskostnaderna,
särskilt de reklamkostnader som är nödvändiga för att
få kundkretsen att acceptera de standardiserade
produkterna och finna sig i de minskade urvalsmöjligheterna.
Emellertid har det — i varje fall i USA — visat sig att
konsumenten utan att göra svårigheter uppskattar de
fördelar, som simplifieringen medför i form av lägre
kostnader och bättre leveransförmåga. Även i vårt land har
det i regel icke visat sig alltför svårt att förmå
konsumenterna att använda standardiserade varor3. I vissa fall, där
standardiseringen har varit förknippad med en markerad
förbättring av kvaliteten, har t.o.m. efterfrågan
mångfaldigt överträffat produktionsmöjligheterna.
Något belägg för att massproduktion skulle leda till
kvalitetsförsämring har den engelska kommissionen icke
kunnat påträffa. Icke heller synes simplifieringen ha lett till
en obehörig inskränkning i det fria konsumtionsurvalet.
Varianter finns alltid att få, antingen de nu tillverkas vid
sidan av de stora serierna eller av på specialbeställningar
inriktade firmor.
Den konsument, som icke vill nöja sig med den
standardiserade produkten, får givetvis vara beredd att betala
en merkostnad, vilken i vissa fall har givits en avsiktligt
avskräckande karaktär. Tyvärr, ty det bör vara av fördel
för båda parter, om kostnaderna för både specialorder och
standardorder kalkyleras på riktigt sätt. Endast därigenom
får man en automatiskt verkande kontroll på, att
simplifieringen icke har drivits för långt. En simplifiering som
icke sänker kostnaderna är icke berättigad och den bör
då icke heller rättfärdigas genom konstgjorda prispålägg.
sah
Litteratur
1. Anglo-American Productivity Council: Simplification in industri),
London 1950; sv. övers.: Simplifiering i industrin. Svenska
Industri-tjänstemannaförbundet, Stockholm 1950.
2. Stenbeck, F: Simplifiering, försäljningens inriktning på långa
serier, ett konsumentintresse, i "Levnadsstandarden och reklamen
efter kriget", Stockholm 1945.
3. Johansson, A: Bostadsproduktionens förutsättningar efter ett
vapenstillestånd. SOU 1944 nr 7 s. 199.
4. Lindblad, R: Hur skall man kunna sänka kostnaderna? Tekn. T.
80 (1950) s. 11.
5. Skär ned kostnaderna i verkstaden. Tekn. T. 80 (1950) s. 809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
