Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 december 1950 - Synpunkter på den högre tekniska undervisningen, av Ragnar Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108-4
TEKNISK TIDSKRIFT
har under de senaste åren hållit sig relativt konstant. Av
654 sökande höstterminen 1950 kunde sålunda 347 eller i
genomsnitt 53 % antagas. Antagningsprocenten, som
varierar något år från år, var följande:
F 41, M 48, S 96, E 53, V 41, K 69, B 100, A 31 och
L 37 %.
Antagningsprocenten har som synes varierat mellan 31
och 100. Ett högt procenttal kan betyda att så gott som
alla behöriga sökande antagas även om deras studentbetyg
är synnerligen lågt, och detta kan leda till icke blott att
deras eget studieresultat blir dåligt utan även till att hela
årskursens resultat blir försämrat.
Antagningen är baserad på poängräkning, vid vilken
real-studentbetyget i matematik, fysik, kemi, teckning och språk
samt för avdelning L även biologi beaktas. Ävenså
tillgodoräknas praktik och militärtjänstgöring. Hösten 1950
hade 75 % av de antagna studentexamen, 4 % antogos på
grund av "framstående anlag" och övriga kunde
huvudsakligen uppvisa examen från tekniskt gymnasium.
Siffrorna voro normala. Medelåldern höll sig liksom ett antal
föregående år mellan 21 och 22 år. Två tredjedelar av de
disponibla platserna besattes på basis av nämnda
poängräkning och de resterande på basis av psykotekniska
prov, vid vilka så många inträdessökande bereddes tillfälle
deltaga att ca hälften av dem kunde antagas. Det
övervägande antalet antagna teknologer kunde uppvisa praktik
samt hade fullgjort militärtjänst i normal omfattning,
vilket innebär att 60—70 % fullgjort all militärtjänst före
KTH, 5—15 % huvuddelen därav och 15—25 % icke
fullgjort någon tjänst.
En bearbetning av läro- och timplaner för innevarande
läsår visar att det sammanlagda antal obligatoriska
föreläsnings- och övningstimmar som erfordras för förvärvande
av avgångsexamen uppgår till minst följande inom de
olika avdelningarna:
Avd. l:a och 2:a årskurserna h 3:e och 4:e årskurserna h Totalt h
F ..............................139 81 220
M ............................131 96 227
Ss ............................128 111 239
Sf ............................127 118 245
Est ..........................120 94 214
Esv ..........................120 87 207
V ............................142 109 251
K ..............................136 115 251
A ..............................122 104 226
L ..............................122 103 225
Bg .............. 120 117 237
Bm ............. 124 124 248
Varje siffra anger det sammanlagda antalet timmar
under fyra terminer, varav följer att mot en medelbelastning
av 30 h per vecka i tabellen skulle svara siffran 120.
Beaktas må vidare att de för avdelning B angivna tiderna icke
äro korrigerade med hänsyn till att en annan
terminsindelning gäller för avdelningen.
Normalstudietiden är för avdelning B nio terminer och
för samtliga övriga avdelningar åtta terminer. Om man
med bruttostudietid förstår tiden från antagningsdagen till
den tidpunkt, då alla prestanda för förvärvande av
avgångsbetyg äro fullgjorda, och med nettostudietid
bruttostudietiden minskad med tid för sjukdom eller permission
på grund av militärtjänstgöring eller av annan orsak ger
en analys av alla under året 1949 samt inom parentes
under tiden 1 januari—31 oktober 1950 utlämnade
"ringintyg" följande resultat: För alla avdelningar utom B hade
av 227 elever 20 genomfört studierna på kortare tid än
åtta terminer, dvs. 7,2 % (3,7 %); 20 + 160^=180 hade
genomfört studierna på åtta terminer eller mindre, dvs.
65 % (48,8 %); 20 + 160 + 62 = 242 hade använt nio ter-
miner eller mindre, dvs. 87,4 % (65,6 %); 35 eller 12,6 %
(34,4 %) hade behövt mera än nio terminer.
Nettostudietiderna voro för F 8,9 (9,6), M 8,1 (8,8) Sf 8,1
(9,3), Ss 9,1 (9,5), Sfs 8,4 (9,0), E 9,0 (8,9), V 8,2 (9,0),
K 9,1 (9,9), A 8,3 (9,5), L 8,1 (8,1), Bg 10,2 (10,4), Bjm 10,7
(11,6) och Bjb 11,3 (10,0) terminer.
Bortser man nu från sådana studerande som begagnat en
kortare studietid än åtta terminer, beroende på att de
besuttit väsentliga förkunskaper eller möjligen haft
exceptionella studieförutsättningar, kommer man i stället fram till
att av 257 elever 60 genomfört studierna på åtta terminer,
dvs. 62,3 % (46,8 %) av samtliga; 160 + 62 hade använt
nio terminer eller mindre, dvs. 86,4 % (64,2 !%); 35 eller
13,6 % (35,8 %) använt mer än nio terminer. Man finner
sålunda att 50—60 % av de studerande genomfört
studierna på normaltid och 65—85 % inom nio terminer, ett
någorlunda tillfredsställande resultat.
Avbrottsprocenten har vidare uträknats för alla
studerande, som påbörjat studierna fr.o.m. höstterminen 1935 t.o.m.
höstterminen 1944. Avbrottsprocenten i genomsnitt för hela
högskolan var under tiden 1935—1944 7,9 !%. Det andra
världskriget hade härvid uppenbarligen en tendens att
pressa upp denna siffra. För närvarande kan den
uppskattas till högst 6 1%. Av intresse är även att utröna i vad
mån avbrottsprocenten sammanhänger med vederbörande
teknologs antagningspoäng. Samtliga 178 teknologer som
antagits 1943 t.o.m. 1944 och avbrutit studierna ha
analyserats.
Inom varje årskurs ha härvid de antagna teknologerna
uppdelats i tre lika stora grupper, I med högsta och III
med lägsta antagningspoäng. Det visar sig härvid att i
grupp I 45 eller 25,2 % avbrutit studierna, i grupp II 51
eller 28,6 % samt i grupp III 82 eller 46,2 :%.
Avbrottsprocenten har sålunda varit ungefär densamma i
grupperna I och II men ca dubbelt så hög i grupp III. (Under
denna tidsperiod ha psykotekniska prov icke använts som
hjälpmedel vid intagningen.) Låg antagningspoäng eller
svagt studentbetyg synes medföra större sannolikhet för
studiernas avbrytande.
Efter det att avgångsexamen avlagts kunna studier för
teknologie licentiatgrad bedrivas. Antalet
licentiatstuderande har sedan licentiatgraden inrättades år 1942 hela tiden
stigit, uppgick under budgetåret 1949/50 till ca 120 samt
uppgår nu till ca 130. Medelstudietiden för licentiatgraden
uppgår till ca två år.
Antagningsförhållanden
Vi ha i det föregående konstaterat att en
nyantagen teknolog i regel har avlagt
studentexamen och är 21—22 år gammal. Om man då
räknar med en bruttostudietid av ca fem år vid
högskolan leder detta till att han är 26—27 år,
innan han förvärvat sin avgångsexamen och har
tillfälle att börja göra insatser i samhället. Denna
examensålder är för hög såväl ur det allmännas
som ur individens synpunkt. Man frågar sig då
vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att
åstadkomma en sänkt examensålder. Enligt min
mening måste man fordra att en nyantagen
teknolog nått någorlunda mognad, har vissa
mini-mikunskaper i de naturvetenskapliga ämnena
samt har stiftat sådan bekantskap med
humaniora, att han besitter viss icke oväsentlig
allmänbildning.
Då man nu vet att många studenter äro sent
ut-utvecklade torde man icke kunna räkna med
att sänka åldern för studentexamen —
mogenhetsexamen var ett bra ord — genom att i nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
