Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 december 1950 - Svensk järnhantering just nu, av Nils Elfström - Gruvlinor av nylon? av E R—s - Finmaskiga trådnät, av RG - Stark zinklegering, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1130
TEKNISK TIDSKRIFT
I)et svenska stålet i Marshallplanen
Nuvarande kapacitet valsat och smitt är
ungefär 1 Mt/år. Efter fyraårsperiodens utgång
1952—53 blir produktionen 1,54 Mt/år. Det
ökade arbetskraftsbehovet för denna tillverkning
är satt till 2 800 man, varav hälften kommer på
Norrbottens Järnverk. Resultatet av
produktionshöjningen skulle bli, att två tredjedelar av
importen bortfaller. Importen sjunker således
från normalt 600 000 t järn och stål till 200 000
t per år. Samtidigt räknar vi med, att exporten
skall öka från 100 000 t till 200 000 t, med en
prisstegring från 57 öre/kg före kriget till 1,60
kr/kg efter kriget, men före devalveringen.
Denna stegring är inte enbart beroende på
penningvärdesförstöringen utan i hög grad på
utvecklingen mot ökad manufakturering.
Långtidsprogrammet bygger som bekant på
betydande ökningar både av export av stål och
hemmakonsumtion. Denna utveckling gör sig
gällande i nästan alla länder.
Nybyggnadsplanerna har sammanställts inom
Marshallorganisationen, och därvid har man funnit, att redan år
1953 skulle ett överskott i Europa på inte mindre
än 8 Mt stål uppstå. Stålkapaciteten i Europa
exkl. Sovjet skulle 1953 bli 70 Mt, medan
konsumtionen pius exporten endast skulle bli 62 Mt.
Om alla nybyggnadsplaner realiseras i den
utsträckning och i den takt, som de olika
ländernas långtidsprogram förutser, skulle vi alltså om
ett par år få en konkurrens på kniven, och vi
gör klokt att räkna med detta förhållande. Inom
ECA har man starkt kritiserat den tendens till
självförsörjning med järn och stål, som gör sig
gällande i alla länder, även de som inte har goda
förutsättningar härför. Man anser inom ECA, att
investeringarna i de olika länderna hade bort
bättre samordnas, så att Marshallpengarna hade
kunnat användas bättre.
När vi bedömer vår hanterings framtid får vi
ej heller glömma, att vi till skillnad från övriga
europeiska länder haft nära 140 års oavbruten
fred att lägga grund till och bygga upp vårt
näringsliv. Detta borde betyda ett extra tillskott i
konkurrenskraften även för vår järnhantering.
Till sist vill jag ännu en gång deklarera
min tro på, att svensk järnhantering även denna
gång skall kunna kämpa sig igenom, men detta
kan förverkligas endast genom det noggrannaste
tillvaratagande av alla våra resurser och i
samarbetets tecken. Vi har goda skäl att även i dag
minnas, vad den gamle industrimannen Louis de
Geer på 1600-talet yttrade till folket i
Bergslagen: "Om I rätt bruken Edra berg och skogar
han I sagolandet!"
Gruvlinor av nylon? Lyckade försök har gjorts att
utbyta stållinor mot linor av nylon inom
gruvuppford-ring och andra industrier, där man alltid förr har ansett
stållinor som enda möjliga lösning. I ett försök har nylon-
klädda stållinor icke endast ökat linans livslängd utan
även utsträckt användningsområdet till sådana, där
stållinan på grund av korrosion var omöjlig att använda.
Genom försöken påvisades, att den nylonklädda stållinan
icke blott var opåverkad av alkalier utan också av oljor,
rengöringsmedel, marin växtlighet etc. Man gör även
gällande, att den nylonklädda stållinan ej påverkas av
salpeter-, svavel- och saltsyra i koncentrationer upp till 1 %
och att dessa linor behåller sin smidighet både i vått och
torrt tillstånd samt att de är användbara vid såväl låga
som höga temperaturer.
Tre olika typer av nylonklädda stållinor tillverkas för
närvarande. I den första utbyts ståltråden i enstaka parter
mot nylon, i den andra anbringas nylonen utanpå den
färdiga stållinan och i den tredje täckes först enstaka
kar-deler och därpå hela linan med nylon. Nylontråd påstås
ha större brotthållfasthet och elasticitet än ståltrådar med
samma diameter och kan därför belastas hårdare utan att
elasticitetsgränsen överskrides. Ännu känner man ej
tillräckligt om motståndet mot nötning, när det gäller nylon,
men man hyser stora förhoppningar, att nylonen i detta
fall skall visa sig minst lika motståndskraftig som
ståltråden om ej mera. Härigenom skulle en del av riskerna,
som alltid följer gruvdriften, kanske kunna minskas.
Inom både gruvhanteringen och andra industrier finner
nylon i form av plast allt större användning i stället för
metaller till vissa maskindelar och maskinelement,
eftersom nylonet ej är så dyrt som den bearbetade metalldelen
och dessutom betydligt hållbarare. Tack vare större
elasticitet tillåter nylonet vidare belastningstoleranser än de
flesta metaller. Nylonet är motståndskraftigt mot friktion
och nötning och behöver mycket ringa tillsyn ur
smörj-ningssynpunkt (Min. J. 20 jan. 1950). E R—s
Finmaskiga trådnät. Tidigare kunde man antingen
genom vävning eller på elektrolytisk väg tillverka trådnät
eller siktdukar med siktnummer (antal maskor per
längdtum) upp till 200 eller i bästa fall 400.
Transmissionskoefficienten (hålyta: totalyta) blev då vid sistnämnda
siktnummer inte bättre än högst 0,4. I USA har man nu
börjat tillverka finmaskiga trådnät enligt en ny metod.
Man utgår därvid från en glasmatris med fina ritsar i form
av det nät man vill åstadkomma. Glaset belägges med
ett mycket tunt metallskikt t.ex. genom påsprutning av
organiska ädelmetallföreningar och efterföljande
upphettning. Genom mekanisk gnidning av glasytan avlägsnas
all metall utom den som ligger i ritsarna, varefter denna
förstärkes medelst elektrolytisk påläggning av t.ex.
koppar. Därvid erhålles ett trådnät som kan lossas från
glasmatrisen. På detta sätt kan man åstadkomma siktnummer
ända upp till 1500 med transmissionskoefficienten 0,5.
Monteringen av dylika finmaskiga trådnät erbjuder
svårigheter och vanlig lödning lyckas sällan. Ett lämpligt
förfaringssätt är att man först provisoriskt, t.ex. genom
punktsvetsning, fäster nätet i ramen och sedan i
högvakuum sintrar fast det vid förhöjd temperatur (ca 900°C
för koppar). Därvid erhålles en tät sammanfogning med
ramen. Dylika nät väntas få användning inom finmekanik
och elektronik samt för siktdukar. (H B Law i Rev. sci.
Instr. dec. 1948.) RG
Stark zinklegering. En legering av zink med låg halt av
koppar och beryllium är lika stark som mässing. Den lär
nämligen ha ca 8 gånger större hållfasthet än någon för
närvarande använd zinklegering. En 30 cm lång och 1,6
mm tjock remsa av zinkplåt böjs långsamt av sin egen
tyngd, om den inspänns i ena änden i horisontellt läge.
Den nya legeringen är däremot elastisk och fjädrande. Den
kan svarvas, lödas och motståndssvetsas utan svårighet.
Legeringen har framställts i General Electrics
forskningslaboratorium och kallas "Zncube" (efter Zn—Cu—Be).
Den är billigare än mässing och väntas därför kunna
ersätta denna t.ex. i hållare för glödlampor och säkringar
(J. Metals aug. 1950). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
