Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 december 1950 - Bakterier mot plutoniumförgiftning, av sah - Är två läkemedel bättre än ett? av SHl - Metalljoner som terapeutika? av SHl - Tvättning av kvicksilver, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1143
användes för koagulering i avloppsreningssystem har en
glupande aptit på plutonium. Vid försöken har en
behållare fyllts med stenar, som övergjutits med en kultur av
bakterier i konstgjort avloppsvatten, bestående av vatten,
socker, ammoniumfosfat och mjöl. Då bakterierna i denna
lösning hade utvecklat sig till god livskraft matades de
med plutoniumhaltigt avfallsvatten, från vilket de
avlägsnade 90—95 % av plutoniumhalten. Genom att koppla
flera sådana behållare i serie kunde plutoniumhalten
reduceras till full ofarlighet.
Då bakterierna har gjort sin tjänst kan kulturlösningen
torkas in till en ringa volym och förvaras på betydligt
enklare sätt än de tusentals liter plutoniumsmittat vatten
som de har absorberat (Time 2 okt. 1950). sah
Är två läkemedel bättre än ett? Man har undersökt
verkan på Bacterium coli av kemoterapeutika i par. Härvid
prövades sulfatiazol, penicillin, streptomycin, klorocycetin,
borsyra och p-aminosalicylsyra. De flesta kombinationerna
visade synergism, dvs. de två ämnena samverkade och
hade starkare verkan på bakterierna än vart och ett skulle
ha haft ensamt. Kombinationen av streptomycin och
sulfatiazol i rätta koncentrationer var t.ex. mer effektiv än
fyra gånger större mängder av ett av dessa ämnen ensamma.
Vissa ämnen är alltid antagonistiska, dvs. de motverkar
varandra, t.ex. borsyra och sulfatiazol. Det finns även en
grupp ämnen, som kan vara antingen synergistiska eller
antagonistiska beroende på koncentrationen. Ett exempel
är kloromycetin och sulfatiazol. Det förra minskar den
senares verkan inom ett visst koncentrationsområde men
ökar den vid andra koncentrationer.
Det anses ej svårt att förklara synergismen. Om två
ämnen verkar på samma ämnesomsättningsprocess hos
bakterierna blir deras verkan rent additiv, men om de stör
olika processer, bör den bli mer än additiv. I detta fall
råkar nämligen de bakterier, som lyckats överleva det ena
giftets verkan, ut för det andras.
Antagonismen är svårare att förklara; den är säkerligen
icke av kemisk utan av fysiologisk natur. Utpräglad
antagonism iakttogs blott med borsyra och
p-aminosalicyl-syra. vilka båda hämmar bakteriernas förökning. Det
ämne, vars verkan minskades, var antingen sulfatiazol eller
penicillin, vilka är långsamt verkande ämnen. Därför blir
de kanske ej effektiva, förrän flera generationer av
bakterier utsatts för dem. Man tror, att borsyra eller
p-amino-salicylsyra orsakar en ändring av bakteriernas cellstruktur
eller ämnesomsättning, som gör dem okänsliga för
sulfatiazol eller penicillin.
Det synes emellertid möjligt att i praktiken undvika ett
läkemedels ogynnsamma biverkningar genom att utnyttja
synergism, ty då kan doseringen sänkas. En ännu
viktigare fördel med användningen av två synergistiska
läkemedel anses emellertid vara, att uppkomsten av mot
kemoterapeutika resistenta raser härvid kan förhindras (Sci.
Amer. sept. 1950). SHl
Metalljoner som terapeutika? I USA har man funnit,
av ett virus, kallat TI, som angriper en bakterie, särskilt
lätt fastnar på värdcellerna vid närvaro av kalcium-,
magnesium-, barium- eller manganjoner. Denna adsorption,
som liknar anjoners eller katjoners på jonbytande plaster,
är ett nödvändigt villkor för att virus skall angripa
värdcellen. Vid jonkoncentrationer på blott 0,001 mol/1 tycks
alla sammanstötningar mellan viruspartiklar och värdceller
resultera i adsorption av de förra.
Emellertid har man även funnit, att zinkjoner i en
koncentration på blott 0,001 mol/1 gör värdcellerna
fullständigt immuna mot TI-virus. Zinkjonernas verkan är dock
specifik för detta, ty ett annat virus, kallat T2, angriper
samma bakterie även vid närvaro av zink. Genom
användning av den radioaktiva isotopen Znæ har man lyckats
visa, att blott 10 % av värdcellens yta behöver blockeras
för att den skall bli immun mot TI.
Ehuru undersökningarna hittills blott gällt virus, som ej
spelar någon roll för människans sjukdomar, bidrar de till
kännedomen om mekanismen vid virus’ angrepp på sina
värdceller. För att de skall få terapeutisk betydelse, måste
de utsträckas till andra virus, och det anses icke uteslutet,
att man kan finna immuniserande joner, som är mindre
giftiga för människor än zink (Ind. Engng Chem. okt.
1950). SHl
Tvättning av kvicksilver. Vid polarografiska arbeten
behövs i vissa fall mycket rent kvicksilver till
droppelektroden. För att uppnå tillräcklig renhet genom tvättning
enligt vanliga metoder måste man upprepa processen flera
gånger, vartill åtgår avsevärd tid och betydande arbete.
Därför har man konstruerat en kontinuerlig apparat, som
ej fordrar särskild tillsyn och i vilken tvättningen kan
upprepas ett godtyckligt antal gånger.
Apparaten fästs på en vägg och består av 4—8 glasrör
med 1 m längd och 25 mm diameter, fyllda med olika
tvättvätskor (fig. 1). Rören har ca 10° lutningsvinkel och
är anordnade under varandra. De ur korta kapillärer
kommande kvicksilverdropparna passerar långsammare en
betydligt längre sträcka än vid en vanlig tvättapparat med
lodrätt rör. Detaljskissen överst till vänster i fig. 1 visar det
kvicksilverlås, som förenar rören och hindrar tvättvätskan
att rinna från det ena till det andra. Varje rör har vidare
ett utlopp för avtappning av förbrukad tvättvätska och en
öppning för påfyllning. Det förra är tillslutet med en
gummislang och en klämma, det senare med en propp.
1 ordning uppifrån och ned kan man lämpligen fylla
rören med bensin, etanol, utspädd permanganatlösning,
17 % salpetersyra och vatten. Kvicksilverlåset till
salpetersyraröret bör täckas med litet kloroform för att hindra
bildning av kvicksilvernitratkristaller. Tvättvätskorna skall
naturligtvis rättas efter föroreningarnas art, och andra
kombinationer kan därför ibland vara lämpligare än de
här angivna.
Behöver man mycket rent kvicksilver är en passage genom
tvättapparaten ej tillräcklig. Därför rinner kvicksilvret från
det nedersta röret till en liten behållare, från vilken det
Fig. 1. Apparat för rening av kvicksilver; upptill t.v.
kvicksilverlås, t.h. schematisk skiss av pumpen; a förrådskärl,
b kapillär, c öppning för luft, d och f manometerrör, e
stänkskydd, g1—g6 tvättrör, hj—h, kranar, i anslutning till
vakuum, k tratt för påfyllning av orent kvicksilver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>