Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 16 december 1950 - Värmekraftmaskiners verkningsgrad, av Walter Traupel - Sprickor i metalldelar - Kallhärdande bindemedel - Postsäckarna - Blyglasfibrer - Philip Sporn Station, av Wll — Je
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1164
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 10. Effektområde och termisk verkningsgrad för olika
värmekraftmaskiner.
den öppna eller halvslutna, om man skall uppnå
samma toltalverkningsgrad. Fördelen med den
slutna gasturbinen ligger i första hand i
möjligheten att förbränna kol eller andra fasta bränslen.
Fig. 10 ger en ungefärlig överblick över de i
framtiden tänkta användningsområdena för
värmekraftmaskinerna. För mycket små effekter,
specialfall ej medtagna, blir bensinmotorn
allena-rådande. Även för mycket stora effekter är
maskintypen given; endast ånganläggningen kan
komma i fråga. Däremellan ligger ett
effektområde, inom vilket olika värmekraftmaskiner
kunna förekomma. Därvid kan man förvisso
förutse ett ökat användande av turbomaskiner.
Gasturbinen är härvid av stor betydelse, ty i detta
mellanområde uppvisar denna en något
gynnsammare verkningsgrad än ånganläggningen.
Också kombinationen gas-ångturbin blir en
faktor att räkna med, emedan den kan uppvisa en
mängd fördelar både ur ekonomisk och
driftteknisk synpunkt.
Litteratur
1. Chapelon: Locomolives à ärande vitesse. Rev. gén. Chemins de
Fer 54 (1935) s. 110.
2. Eichelberg: Zweitakt-Schiffsdieselmotor von 5 500 PS, i
"Die-selmaschinen VI", Berlin 1936.
3. Nusselt: Die Entropievermehrung in der Gasmaschine durch
nichlumkehrbare Ausführung der Verbrennung. Z. ges. Turb.-Wes.
U (1917) s.
4. Stodola: Dampf- und Gasturbinen, 6:e uppl., Berlin 1924.
5. Planck: Thermodgnamik, 7:e uppl., Berlin-Leipzig 1922.
Sprickor i metalldelar kan upptäckas utan
nedmonte-ring med hjälp av ett rött färgämne med hög kapillarkraft,
som sprutas på delen och därefter tvättas av med en
speciallösning. Färg, som har trängt in i osynliga sprickor,
görs synlig på ytan med en framkallningslösning.
Kallhärdande bindemedel har framställts genom
behandling av bisfenoler med epiklorhvdrin och av resorcin
och formaldehyd. De förra lär krympa obetydligt och ha
utmärkt adhesion till trä, betong och metaller; de senare
påstås ge plywood, som motstår kokning.
Postsäckarna ersätts försöksvis i USA av kubiska
ståltrådskorgar, med ca 1 m sida, vilka kan hanteras med
gaffeltruck och transporteras med god ekonomi i nya tvper
av godsvagnar, som lär kosta endast en tredjedel av de
nil använda.
Blyglasfibrer användes för alt väva arbetsrockar, som
skall skydda läkare och sköterskor från röntgen- och
betastrålning.
Philip Sporn Station. Vid planläggningen av kraftverket
Philip Sporn i West Virginia i USA har man strävat efter
att genom stordrift och hög teknisk standard få låg
driftkostnad. För närvarande har man ett turbinaggregat på
150 MW i drift, och man räknar med att få ytterligare tre
i drift till maj 1952. Fullt utbyggt skall kraftverket ha sex
aggregat på sammanlagt 900 MW för en beräknad
produktion av 6—6,5 • 109 kWh per år.
Ångtrycket före turbinaggregatet är 140 at och
ångtemperaturen 565°C. Turbinaggregatet är uppdelat på en
högtrycksdel med 3 600 r/m och en lågtrycksdel med 1 800
r/m. Ångtrycket före lågtrycksdelen är 28 at vid full
belastning, och genom en mellanöverhettare höjes
ångtemperaturen före denna turbindel till 538°C. Fuktigheten i
avloppsångan från lågtrycksdelen blir härigenom endast
6—7 %, vilket är avsevärt lägre än vid de flesta andra
kondenseringsanläggningar. Matarvattnet förvärmes till
230°C med avtappningsånga, som tas ut i sju steg.
Kylvattentemperaturen beräknas vara 20,5°C konstant.
Till varje turbinaggregat hör en kolpulvereldad ångpanna
för 420 t/h ånga av 140 at, 565°C. I ångpannan är även
inbyggd en mellanöverhettare för 400 t/h ånga, som
värmes från 345 till 538°C. Bränsletillförseln är 330 Mkcal/h.
Eldstadsvolymen är 2 250 m3 och projicierade eldytan
räknad till överhettaren 1 580 nr. Pannorna är konstruerade
för att arbeta endast med luftfläktar och alltså utan
rökgasfläktar. Härigenom får man mindre effektförbrukning
för fläktarbetet, och man tvingas ha täta pannor, så att
man får ringa värmeförluster på grund av luftläckage.
Varje panna är utrustad med två regenerativa
luftförvärmare för 290°C lufttemperatur, varvid avgastemperaturen
blir 112°C vid 27°C på ingående luft. Pannverkningsgraden
blir då över 90 %. Vid minskad pannbelastning återföres
en del av de avgående rökgaserna till eldstaden, varigenom
ångtemperaturerna hålls uppe bättre. Varje panna har 14
centralt reglerade sotblåsare i konvektionsdelarna, drivna
med ånga av 42 at tryck. Som askavskiljare användes
6 240 små 75 mm cyklonelement av aluminium. Skorstenen
når 45 m över toppen på anläggningen och 90 m ovan mark.
Högtrycksturbinen driver en vätgaskyld generator för 55
MVA, 13,8 kV, och lågtrycksturbinen en vätgaskyld
dubbelgenerator för 2.X 62,5 MVA, 13,8 kV. Generatorerna är
direkt anslutna till tre trefastransformatorer ined
uppspänningen 132 kV. Man har dubbla 132 kV samlingsskenor
och de sju utgående kraftledningarna är uppdelade på
dessa, så att en god belastningsfördelning erhålles. De till
ett aggregat hörande tre transformatorerna är direkt
hopkopplade på 132 kV sidan och är via brytare anslutna till
båda skenorna. Man har spart så mycket som möjligt på
isolationen och använder 115 kV klass vid fasuttagen och
45 kV klass i nollpunkten. Brytarna är av oljetanktyp med
brytförmågan 5 000 MVA. För de tre sista aggregaten
avser man att använda en uppspänning om drygt 300 kV.
Hjälpmaskineriet för varje aggregat matas från två
lokaltransformatorer, som ansluts en till vardera lindningen på
dubbelgeneratorn. Stationen har tre 250 V
likströmsbatterier, ett för energislukande hjälpmaskineri, ett för
effektslukande kontrollutrustning i kraftanläggningen och
ett för högspänningsställverket.
Anläggningens värmeekonomi är mycket god.
Genomsnittsförbrukningen var 2 370 kcal/kWh under perioden
15 december 1949—12 april 1950, motsvarande 36 %
totalverkningsgrad. Ett prov vid 151 MW generatorbelastning
gav följande resultat. Hjälpmaskinseffekten var 8 000 kW,
så alt nettoeffekten blev 143 MW. Kolförbrukningen 0,383
kg/kWh. Kolets värmevärde 6 280 kcal/kg.
Värmeförbrukning 2 340 kcal/kWh, motsvarande 36,8 % verkningsgrad.
Pannverkningsgrad 89,85 %. Sistnämnda siffror är
sannolikt beräknade på kolets kalorimetriska värmevärde enligt
amerikansk praxis. Om så är förhållandet skulle man få
ca 38 % totalverkningsgrad och 92 % pannverkningsgrad
om man räknar efter det effektiva värmevärdet, som
brukas i Sverige (Electr. World 5 juni 1950). Wll — Je
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
