Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 16 december 1950 - Värmeövergång vid överhettad vattenånga, av Torsten Widell - Spinnrulle med kullagerbroms, av W S - Kullagerringar av tråd, av sah - Betning med natriumhydrid, av SHl - Plastskruvar med metallkärna, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1166
TEKNISK TIDSKRIFT
Det kan i detta sammanhang vara av intresse att
jämföra de resultat man kommer till med de olika
beräkningsmetoderna, och en sådan jämförelse ges för några olika
fall i tabell 1. Såsom framgår av denna tabell ger
samtliga metoder ungefär samma värden vid trycket 20 bar.
Schacks formel, som enligt vad som nämnts icke tar
hänsyn till ångtrycket utan endast till temperaturen, ger vid
de högsta trycken avvikelser på 10—15 %, under det att
ten Boschs beräkningsmetod, som tar hänsyn till olika
ångtryck, ger exempelvis vid trycket 150 bar ca 100 %
för höga värden. Det är alltså av stor betydelse att man
väljer rätt beräkningsmetod.
Litteratur
1. PozNSGEN, R: über die Wärmeübertragung von strömenden
über-hitztem Wasserdampf an Rohrivandungen und von Heizgasen an
Wasserdampf. Forsch.-Arb. Geb. Ing.-Wes. 1927 h. 191/192.
2. Schack, A: Der industrielt Wärmeübergang. 2:a uppl.,
Düssel-dorff 1940.
3. ten Bosch, M: Die Wärmeübertragung. 3:e uppl., Berlin 1936.
4. Mc Adams, W H, Kennel, W E & Addo ms, J N: Heat transfer
to superheated steam at high pressures. Träns. ASME 72 (1950)
s. 421—428.
Spinnrulle med kullagerbroms. I en spinnrulle skall
trumman rulla mycket lätt, men den skall också vid
lämpligt skede under själva kastet kunna gå trögt på ett
särskilt sätt. När betet kastas ut, bestämmes rulltrummans
rotation av betets och linans utgående hastighet; vid hårt
kast kan trumman komma upp i över 20 000 r/m.
Efterhand som betet åker längre ut, sjunker emellertid
hastigheten. För att kastet skall avlöpa lyckligt, måste
rulltrummans rotation i varje ögonblick anpassas så, att
trumman inte rullar av mer lina än betet drar ut. Det
väsentligaste för att kastet skall bli långt och säkert är alltså
att bromskraften ansättes mjukt och i rätt ögonblick. En
ny svensk konstruktion med rulltrumman lagrad i kullager
synes ge en god lösning på detta problem.
Konstruktionen grundar sig på den ökade friktion, som
man erhåller i kullager, när de utsättes för hög axiell
belastning. Belastningen åstadkommer man genom att
ansätta muffen a (fig. 1). Härigenom spännes fjädern b, som
trycker mot brickan c och denna i sin tur mot kullagrets
ytterring. Fjädern kan spännas olika allt efter de rådande
kastförhållandena, såsom vindstyrka och vindriktning samt
betets form och vikt. Bromsningen lär vara fullt
tillräcklig och synnerligen jämn; den är endast obetydligt större
vid högt varvtal än vid lågt, vilket är av stor betydelse.
För att dämpa ljudet från de roterande kullagren har
distansringar av icke-plastiskt material (d och e) placerats
mellan rullens sidoplåtar. Rulltrumman frikopplas genom
ett lättåtkomligt tumgrepp /. Om fisken drar så hårt, att
linan behöver släppas ut, fungerar en "spärr", som genom
en friktionskoppling automatiskt slås ifrån, när linan åter
rullas upp (Kullager-Tg 1950 h. 2). W S
Fig. 1. Spinnrulle med kullagerbroms; ena lagret och de
till bromsen hörande delarna är uttagna.
Kullagerringar av tråd. Före kriget utvecklades i
Tyskland en metod för tillverkning av stora kullager, där
ringarna utformades av gjuten ståltråd med en hårdhet av
450—500 brinell. En högt polerad kulbana åstadkoms
genom valsning under högt tryck utan efterföljande
härdning.
Tvärtemot vad som skulle kunna väntas hade
glapprummet mellan den i cirkelform böjda trådens ändar inget
inflytande på tystheten i kullagrets gång, i synnerhet som
ringarnas skarvar var förskjutna i förhållande till
varandra. Kulbanans bredd kunde varieras genom reglering
av valstrycket; om belastningen var för stor för ett enda
lager kunde två eller flera ringar monteras samman i
spår, som var utbildade för ändamålet.
Kullagerringar av ståltråd var icke avsedda att ersätta de
vanliga kullagertyperna annat än för mycket stora
diametrar, där de senare blev för dyrbara. På detta sätt
byggdes också kullager med diametrar upp till 3 m för kulor
med 5 cm diameter och en statisk belastningsförmåga av
110 t (Eng. Dig. aug. 1950). sah
Betning med natriunihydrid utförs genom neddoppning
av stål i ett bad av smält natriumhydroxid vid ca 370°C.
I en särskild generator framställs natriumhydrid av
metalliskt natrium och väte. Hydriden fördelar sig snabbt i
badet och reducerar slagg- och oxidskikten på ca 5 min.
Därefter sker avspolning i kallt vatten, varvid i många fall
det vid reduktionen bildade metallslammet lossnar. Om
så ej blir fallet, är det tillräckligt med en kort efterbetning
under 1 min. vid 70°C i vanlig betlösning.
Förfarandet, som utarbetats av Degussa, Frankfurt a.M.,
uppges erbjuda väsentliga fördelar vid avlägsnande av
valshud på stål av olika slag och särskilt på rostfria eller
värmebeständiga, vilkas behandling är mycket besvärlig.
Då blott oxidskikt reduceras i hydridbadet, medan
metallen icke alls angrips, undviks den vid vanlig syrabetning
ofrånkomliga metallförlusten. Dessutom blir betningstiden
kortare, badet enklare och arbetsförhållandena bättre (inga
syraångor). SHl
Plastskruvar med metallkärna. Skruvar av plast har
funnits i många år, men deras användbarhet har varit
starkt begränsad på grund av deras relativt låga
hållfasthet. En firma i USA har emellertid nu lyckats undanröja
denna nackdel genom att ge plastskruvarna en kärna av
metall. På denna, som är refflad, sprutgjuts ett lager av
lämplig plast, vilken blir fast bunden vid metallen. Den
erhållna kompoundstaven gängas sedan i plastlagret,
varigenom skruven blir elektriskt isolerande och dessutom får
god resistens mot slag, vibrationer och korrosion. Man
tillverkar tills vidare skruvar av cellulosaacetat, polyetylen,
cellulosaacetatbutyrat och etylcellulosa, men andra kan
framställas på beställning och massproduktion kan
igångsättas, om efterfrågan blir tillräckligt stor.
Vid sammansättning av elektronikdetaljer, t.ex.
omkopplare, används metallskruvar, som måste isoleras med
bussningar och brickor. Dessa blir onödiga, om man använder
plastskruvar, vilket innebär en betydande förenkling. Man
har redan dragit nytta härav vid konstruktion av detaljer,
som kunnat göras mindre, billigare och enklare än förr.
Vid rent mekanisk tillämpning kan man framför allt
utnyttja plastskruvarnas motstånd mot vibrationer och
gäng-ornas självlåsande egenskaper. Bindningen mellan plast
och metall löses ej ens av tämligen starka vibrationer, och
genom att använda en mjuk plast kan man neutralisera
långvågiga resonanssvängningar, som ofta är besvärliga,
t.ex. i ljudinspelningsapparater.
Många plasters goda resistens mot kemikalier gör, att
plastskruvar kan få stor användning inom kemisk industri.
Vidare kan deras plastskikt utnyttjas som packningar vid
tillslutning av öppningar, t.ex. i cigarrettändare. Gängorna
verkar som en serie tätningsbrickor och ger därför
synnerligen god tätning. Detta är av särskilt stor betydelse vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
