- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
1172

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1172

TEKNISK TIDSKRIFT

TT«» O O O

Hor någon par

üen amerikanska tidskriften Fortune satte i
början av denna liöst i gång en våldsam
diskussion genom en starkt kritisk artikel om den
amerikanska storindustrins (vars talan tidskriften
annars för) propaganda för ett fritt näringsliv.

I allt större utsträckning har industrin, skriver
Fortune, på senare år blivit varse den brist på
förståelse som dess verksamhet och syften möter
hos allmänheten. Den har också som ett
mot-medel tagit i sin tjänst hela den arsenal av
påverkningsmedel, som inbegripes i begreppet
"public relations", från goodwillannonser och
populära årsberättelser till personalkurser och
anställning av propagandister.

Allt detta har i stort sett varit förgäves, hävdar
Fortune. Det är också naivt att tro, att man
skulle kunna sälja demokrati och frihet med
samma medel som man säljer tandkräm och
djupfrusen spenat. Dessutom är kampanjen för
det fria näringslivet baserad på felaktiga
premisser. Teorin har ju varit, att det i och för sig sunda
folket har fallit offer för demagoger och falska
profeter. Näringslivet å andra sidan har varit allt
för återhållsamt, allt för blygsamt med att sprida
sitt evangelium, och det behövs nu bara att detta
sker för att allt skall återgå till sundare banor.

Nu visar verkligheten, att folket i gemen
ingalunda har förlorat tilltron till fri företagsamhet
som sådan. Även de som sätter tryggheten främst
vill ingalunda avstå från sin chans att slå sig
fram. Och påståendet om näringslivets
tillbakadragenhet faller platt till marken inför den
förkrossande övervikt, som näringslivets
vapendra-gare har i press, radio, reklam, film, litteratur.
Med dessa falska utgångspunkter är det
förståeligt, om företagaren oftast inte vet vad han vill
meddela med sin kampanj. Varför han vill
meddela något är, i ett nötskal, att han är bekymrad
över den politiska utvecklingen. Han är, rent ut
sagt, ute efter en borgerlig majoritet. Ändå är
han övertygad om, att hans kampanj är opolitisk
— han lägger ju inte fram annat än fakta! Men
dessa "fakta" är oftast inte fakta, utan slutsatser
(mycket kloka slutsatser ibland!).
Alltför ofta uppfattar också massan det som
propagandisten vill betrakta som rena fakta
endast som ett misslyckat försök till ursäkt,
särskilt som alla vet hur mycket av det, som
industrin nu räknar sig till förtjänst, har nåtts mot
dess eget motstånd. All presentation av fakta är
också förgäves — hur propagandatekniskt
fulländat den än sker — 0111 den stora massan inte
har förtroende till industrin, till dess uppriktig-

het och till ärligheten av dess motiv. Den stora
massans avsaknad av ekonomisk upplysning —
hur reell den är — är inte heller så mycket en
orsak till den bristande förståelsen som ett
symptom på djupare liggande orsaker.

Vilka dessa orsaker är lär man inte få reda på,
så länge uppfattningen råder, att det är
näringslivet som skall tala, och folket som skall lyssna.
(Och att om folket inte lyssnar eller missförstår
budskapet, är det inte detta som är felaktigt, utan
det är folket som inte har den rätta förståelsen.)
Men det är just genom att låta bli att lyssna,
slutar Fortune, som vi själva har kommit att inte
förstå det oändligt sammansatta och irrationella
i vårt samhälle, och inse den klyfta som skiljer
oss från dem, vars förståelse vi söker.

Vi som nu läser detta, kanske med gillande
därför att det gäller grandet i vår nästas öga, borde
kanske fråga oss, hur vi själva har det ställt.

Har vi till exempel rätt att hävda fri
företagsamhet samtidigt som vi förnekar fri konkurrens
genom ett avtalsväsen, som oftast är en
sammansvärjning mot konsumenten? Kan vi tala 0111
industrins frihet under ansvar, så länge som
berättigade klagomål snart sagt dagligen framförs —
i pressen och av allmänheten — mot
hållbarheten, funktionsdugligheten och kvaliteten hos
våra kläder, husgeråd eller konserver?

Är det en klok åtgärd, att industrin politiskt
engagerar sig i motsats till den stora massan, som
är dess kunder och anställda? Är det effektiv
propaganda att systematiskt tala 0111 regering
och kommissioner som en samling inkompetenta,
ibland ohederliga opportunister, medan
företagaren oföränderligt är den duktige,
ansvarskän-nande och redlige? Är det realpolitik, när
näringslivets organisationer motsätter sig sociala
reformer, som ändå måste komma?

Bedrivs propagandan för näringslivet bäst
genom byråer med neutrala namn och anonym
bakgrund? Eller är det mera övertygande att
(för att åter citera Fortune) "låta professorer
lära oss att lösa de livets problem, som de själva
har undgått genom att bli professorer"? Kan
förståelse för näringslivet överhuvudtaget
åstadkommas genom propaganda i stället för genom
egna reformåtgärder?

Ja, det här är bara några drastiska frågor, som
man kan ställa sig och besvara med ja eller med
nej. Hur än svaret blir, kan det inte undgå att få
avgörande betydelse för, om näringslivet skall
lyssnas till — eller tystas ned. sah

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:31:02 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1950/1186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free