Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 30 december 1950 - Kvalitetskontrollens tillämpning i svensk industri, av Erik A Backlund - Diskussion, av I Weibull - Extratunn stålplåt - Avsynarnas tersur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1216
TEKNISK TIDSKRIFT
11. Brittisk standard för konirolldiagram enligt räkningsmetoden.
Mekanförb. tekn. Medd. nr 4V. Stockholm 1949.
12. En första handledning i kvalitetskontroll för ingenjörer.
Mät-ningsmetoden. Mekanförb. tekn. Medd. nr 5V. Stockholm 1949.
13. Backlund, E A: Bell-kontrollens tillämpning. Mekanförb. tekn.
Medd. nr 6V. Stockholm 1949.
14. Dodce H F & Romig, H G: Sampling Inspection tables. Sv.
övers. Mekanförb. tekn. Medd. nr 7V. Stockholm 1949.
15. MarkbXck, N: Bett-kontroll. Tabeller för enkel provtagning.
Mekanförb. tekn. Medd. nr 7aV. Stockholm 1950.
16. Haagman, L: Ekonomisk kvalitetskontroll. Industritg Norden
76 (1948) s. 323.
17. Svenska järnverkens överprislista för valsat järn och stål. Ar
19i5. Stockholm 1948.
Diskussion
Civilingenjör I Wetbuix: Backlund har visat exempel på,
hur man genom en ekonomisk kalkyl kan bestämma den
lämpliga utformningen och omfattningen av en
kontrolloperation. För en dylik kalkyl kan emellertid även vissa
allmänna principer anges.
Man har då att ta hänsyn till kostnaden för själva
kontrollen och till den kostnad, felkostnaden, som förorsakas
av de felaktiga detaljerna. Summan av dessa kostnader,
vilken i det följande benämnes kvalitetskostnad, bör vid
givna tillverkningskostnader i övrigt vara så liten som
möjligt, vilket kan åstadkommas genom lämpligt val av
kontrollomfattning och -metod. Växande
kontrollomfattning innebär nämligen stigande kontrollkostnad och
sjunkande felkostnad. Det bör därför finnas en optimal
kontrollomfattning, för vilken kvalitetskostnaden blir minst.
Den använda kontrollmetoden inverkar givetvis även på
kvalitetskostnaden.
Med ett par diagram skall nu visas, hur dessa
förhållanden gestalta sig i några mycket enkla fall. Fig. 1 och 2
änger, hur kvalitetskostnaden Kl för ett
tillverkningsparti i nedan angivna fall varierar med andelen p av
felaktiga detaljer:
vid allkontroll (kvalitetskostnad Kla) är
kontrollkostnaden alltid densamma oberoende av feltalet, medan
felkostnaden (i detta fall kostnaden för nytillverkning eller
omarbetning av felaktiga detaljer) växer proportionellt mot
feltalet;
då alla detaljer godkännes utan kontroll
(kvalitetskostnad k l ) är givetvis kontrollkostnaden noll, medan
felkostnaden fortfarande stiger proportionellt mot feltalet,
dock snabbare än i allkontrollfallet. De felaktiga
detaljerna upptäcks ju på ett senare stadium än i detta och
förorsakar därigenom större kostnader;
Fig. 1. Kl som funktion av p, då p\ > p%.
Fig. 2. Kl som funktion av p, då Pa< PK-
då alla detaljer kasseras utan kontroll (kvalitetskostnad
= Klk) är kontrollkostnaden noll och felkostnaden
oberoende av feltalet. Detta fall kan givetvis icke förekomma
i praktiken men har ett visst principiellt intresse.
Med bortseende för ett ögonblick från detta senare fall
finner man (fig. 1), att de linjer, som anger hur K la,
resp. KlG varierar med p, skär varandra i en punkt med
abskissan p,= pA. För p < pa är det således fördelaktigast
att ej utföra någon kontroll, för p > pa bör däremot
allkontroll ske. En dylik regel kan dock icke utan vidare
tillämpas i praktiken, då man vanligen saknar kännedom
om feltalet i ett parti.
Approximativt kan det emellertid ske genom en
delkontroll, som är så beskaffad, att partier med feltal p < p a
i flertalet fall godkännas efter kontrollen, medan partier
med p > pA oftast avskiljes och därefter undergår
allkontroll. Detta villkor för delkontrollen uppfylles, om1
sannolikheten för godkännande blir 0,5 för p*—pA.
Av fig. 1 framgår vidare, att det för p > pK inte lönar
sig att sortera ut de felfria föremålen i partiet (dvs.
all-kontrollera), utan detta bör utan vidare kasseras. Det är
naturligtvis möjligt att ordna en delkontroll så, att den
ger signal även för denna eventualitet, vilken emellertid
blir av större praktiskt intresse först om pA > pK i
enlighet med fig. 2. I ett sådant fall kommer nämligen
all-kontroll aldrig i fråga, utan kontrollen bör då läggas upp
med sikte på godkännande för p<pC, kassation för
p>pC. Detta kan approximativt åstadkommas med en
delkontroll, som ger 50 % sannolikhet för godkännande
vid p,= pc. Om delkontrollen leder till att partiet
avskiljes, skall det sålunda kasseras utan vidare
undersökning.
Nu anförda regler är som nämnts endast approximativa
och för övrigt ej tillräckliga för att helt bestämma
delkontrollens omfattning. Vid arbetet inom Sveriges
Mekan-förbunds kommitté för kvalitetskontroll har en noggrannare
undersökning utförts av dessa ekonomiska förhållanden8.
Litteratur
1. Statistiska metoder vid kvalitetskontroll inom industrin, Sveriges
Mekanförbund, Stockholm 1948, s. D6.
2. Weibull, i: Provtagningsekonomiska beräkningar — metoder och
principer. Mekanförb. tekn. medd. nr 9V. Stockholm 1950.
Extratunn stålplåt med 0,006 mm tjocklek — en
tiondel av ett hårstrå — valsas i ett valsverk med 8 mm valsar
för användning i högfrekvenselektronismer.
Avsynarnas tersur har i en amerikansk
räknemaskinsfabrik ersatts av ett väl synligt väggur med mycket stor
sekundvisare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
