Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 30 december 1950 - Organisationsfrågor i samband med kvalitetskontroll, av Carl Axel Wernhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1223
tollavdelningens uppgift att övervaka, att
kontrollen utföres med vederbörlig noggrannhet.
Inte minst med hänsyn till betalningen, om
denna baseras på ackord, är en sådan övervakning
nödvändig.
Noggrannhetsfaktorn eller
tillförlitlighetsfaktorn för de felaktiga detaljerna kan beräknas
efter följande formel
tfF =
F — G
F—G + Fk
där F är antal fel erhållna vid kontrollen, G
antal felfria som kasserats vid kontrollen och FK
antal felaktiga som ej upptäckts vid kontrollen.
Man bör alltså stickprovsvis låta kontrollanten
göra en kontroll av ett parti med känd
kassa-tionsprocent (för kontrollanten okänd).
Denna faktor är emellertid ej tillräcklig för
att bedöma en kontrollants tillförlitlighet. Man
måste nämligen ta vederbörlig hänsyn till
kassa-tionen av felfria föremål. Denna tillförlitlighet
kan uttryckas med formeln
tfG =
N — G
N
Den slutliga formeln för tillförlitligheten får då
formen
tf = f
G
N — G
F—G+FK’ N
Hur den slutliga formeln skall se ut diskuteras
för närvarande i SMF:s
kvalitetskontrollkommitté.
Gör man kontroll av flera egenskaper får man
kanske tänka sig att införa en korrektionsfaktor,
som tar hänsyn till antalet egenskaper.
Kvalitetskontrollen oeh kunderna
För företag, som producerar konsumtionsvaror,
är det en mycket angelägen uppgift att väl
behandla inkomna reklamationer. Denna uppgift
anförtros ibland försäljningen, ibland någon av
de tekniska funktionerna såsom konstruktören
eller kontrollen. Det ligger mycket nära till
hands, att denna uppgift anförtros
kvalitetskontrollavdelningen, då ju denna bör stå fri mellan
konstruktören, tillverkaren och försäljaren.
Saken berör ju kvalitetskontrollen även i det
avseendet, att reklamationerna på sätt och vis är
ett kriterium på kontrollens effektivitet. Ju färre
reklamationer desto bättre kontroll i företaget.
Går man så långt, att man i företagets kontroll
ser kundens representant, är det väl också
naturligt, att reklamationerna övervakas och beredes
för svar genom kontrollavdelningen.
När det gäller att organisera en rutin för
behandling av kundens klagomål, så måste man
handha dessa så, att kunden får en känsla av att
bli hjälpt och dessutom att han snabbt får svar
på sin anmärkning. Vi behöver ju bara gå till oss
själva för att inse hur vi vill bli behandlade — vi
är ju personligen alla konsumenter. Kontakten
med kunden skall alltid ske genom försäljaren,
då det ju är denne, som är företagets
representant utåt till kunderna.
På liknande sätt bör kontakten med företagets
leverantörer skötas av inköpsavdelningen, som
översänder företagets anmärkningar på inköpt
material. Här är det kanske klarare och
vanligare, att kontrollavdelningen svarar för att
inköpsavdelningen och leverantören får veta
resultatet av kontrollen.
Orsaken till en reklamation brukar vanligen
vara funktionsfel som beror på fel i
tillverkningen, funktionsfel på grund av olämplig
konstruktion, funktionsfel som beror på att kunden ej
har behandlat produkten på rätt sätt, eventuellt
iner eller mindre misshandlat produkten,
skönhetsfel, dvs. kunden är ej nöjd med finishen,
transportskador etc.
Det är därför av denna och även av andra
orsaker viktigt, att man följer upp och registrerar
alla reklamationer så att man får en statistik,
soin med vissa mellanrum kan bearbetas. Det har
visat sig lämpligt att låta en sådan bearbetning
av statistiken ligga till grund för diskussioner
mellan konstruktören, verkstadsledningen,
kontrollen och försäljningen för att ta vara på de
erfarenheter reklamationen ger.
Vid företag, som producerar hel- och
halvfabrikat till större konsumenter eller till
industriföretag, till staten etc., blir oftast reklamationerna av
ett annat slag och torde mer omfatta hela
leveranser, vilka inte så sällan kontrolleras hos
leverantören. På sätt och vis blir här kundens
anmärkningar enklare att behandla, men å andra
sidan blir de oftast allvarligare, när de uppträder.
Vid blandad tillverkning å andra sidan är
affären avslutad i och med att kunden antingen hos
leverantören eller hos sig godkänt leveransen. Vi
ser alltså, att organisationen av
reklamationsfunktionen i stort blir en funktion av de
produkter man producerar.
Kvalitetskontrollens ansvar inom företaget
När man sysslar med kontrollverksamhet, kan
man ej undgå att märka de krafter, som strävar
att påverka kontrollen antingen det nu gäller
att rädda "vargar" eller att skärpa fordringarna.
Om tillverkningen ej helt lyckats att hålla
föreskriven kvalitet, är man på det hållet angelägen
om att trots allt söka få godkänt så mycket som
möjligt — vilket ju är förklarligt. Det är ibland
rörande att se, vilken uppslagsrikedom man då
mobiliserar för att skaffa argument, som visar
hur onödigt höga fordringarna är. Ja, man kan
då från kontrollens sida ibland tycka, att man
med betydligt mindre energi borde både kunna
rätta till felen och även lätt kunna förebygga
dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
