- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
77

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1951 - Elektroteknikens riktpilsystem, av Svante von Zweygbergk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 februari 1951

77

ten, erhålles med riktpilsystemet enligt fig. 10
Rs i + ( k ds = Rfi + u = — ^

dt

För en induktionsspole med resistansen Rx
gäller således vid ett parallellsystem enligt fig. Ila

Rs i — u — —

dy
dt

och vid ett seriesystem enligt fig. 11b

R, i + u = —

dy
dt

(11)

(12)

Ekv. (11) och (12) utgör allmänna formen av
ek v. (7) och (8). Storheten —dy/dt
betecknas i den tyska litteraturen med "magnetischer
Schwund". Den betecknas även som inducerad
elektromotorisk kraft7

e =

drp
dt

(13)

I likhet med spänningen är elektromotoriska
kraften en potentialstorhet, som kan anta
positiva eller negativa värden, men som icke kan
anses ha någon riktning i rymden.
Elektromotoriska kraftens tecken framgår ur ekv. (10), där
integrationsriktningen är fastställd emedan den
tillordnats den positiva magnetflödesriktningen
enligt ett högerskruvsystem.

Vissa författare tillskriver elektromotoriska
kraften en symbolisk riktning i rymden
sammanfallande med induktionsströmmens eller den
inducerade elektriska fältstyrkans riktning.
Härigenom uppstår lätt en felaktig föreställning om
elektromotoriska kraftens natur. Riktigast vore
att beteckna vektorstorheten inducerad elektrisk
fältstyrka som strömframdrivande orsak.

Är det motiverat att i en analytisk
framställning jämsides med spänningen u använda en
annan potentialstorhet e? Auktoriteterna synes i
denna fråga ha divergerande uppfattning.
Förhållandet kompliceras ytterligare genom
förekomsten av andra analoga potentialstorheter i
den elektrotekniska litteraturen:
motelektro-motorisk kraft, motspänning, spänningsfall,
spänningsförlust, för att icke tala om uttrycken
"övervinnande" och "övervunna" spänningar och
elektromotoriska krafter. Dessa är oftast mer
eller mindre ofullständigt definierade.
Lyckligast vore förvisso att framställningen skulle ske
med minsta möjliga antal klart definierade
spänningsstorheter.

Som resultat av föregående undersökning kan
vi fastslå:

Den elektriska fältstijrkans linjeintegral runt en
sluten kurva, där integrationsriktningen är
till-ordnad den positiva flödesriktningen enligt en
högerskruv, är lika med det av integrationsvägen
omslutna summaflödets minskningshastighet.

Om integrationsvägen icke omsluter något
varierande magnetflöde, är linjeintegralens värde noll.

Transformatorns visardiagram

Transformatorns visardiagram kan framställas
i ett stort antal varianter beroende på valet av
riktpilar. Frågan om vilket som är
ändamålsenligast skall icke här diskuteras. Vi skall endast
framställa ett visardiagram, som grundar sig på
ett konsekvent riktpilsystem, och väljer
exempelvis parallellsystemet.

Vi väljer en positiv omloppsriktning (/-pilen)
runt transformatorkärnan. Härmed är kärnans
positiva riktning (3>-pilen) förbunden enligt ett
högerskruvsystem. Vi låter riktpilarna för h och
/2 sammanfalla med den positiva
omloppsriktningen. Magnetflödets positiva riktning anges av
#-pilen (jfr fig. 12). Riktpilarna t/i 0ch U2
bestämmes av det valda parallellsystemet.
Transformatorns ersättningsschema med utsatta
riktpilar får härvid den i fig. 13 angivna gestalten.
Principen för uppritandet av visardiagrammet i
fig. 14 är mycket enkel. Då vi konsekvent
till-lämpar parallellsystemet, är spänningen över
varje resistans likfasig med strömmen genom
resistansen och spänningen över varje induktiv
reaktans vinkeln jt/2 före strömmen genom
reaktansen. Diagrammet kan således uppritas enligt
vanemässiga regler.

Den av huvudflödet i primärlindningen
inducerade elektromotoriska kraftens belopp är lika
med den primära huvudspänningens belopp:
|Ei| = \U±m\. Av ekv. (13) inses, att
elektromotoriska krafternas visare Ex = E\ = — j Nxg)<P =
— jXlmI (där X±m betecknar den primära
huvudreaktansen) kan införas i visardiagrammet
vinkeln zc/2 efter magnetflödesvisaren Som
av ovanstående framgår, har eink-visarna dock
icke kommit till användning vid
visardiagram-mets uppritande, men väl emk:s belopp.

Med de valda riktpilarna erhåller vi även spän-

Fig. 12.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free