Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1951 - Elektroteknikens riktpilsystem, av Svante von Zweygbergk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 13.
Fig. 14.
ningsekvationerna för transformatorn genom
integration i det virvelfria området. I
fortvarighetstillstånd gäller
Ul = (/?! + j Xi]ll + j Xlrnlov (14)
V2’ = (ß2’+j XM + j Xlmloq (15)
Då riktpilarna för h och h har samma
omlopps-riktning, gäller för tomgångsströmmen ekvationen
7„=7i + 7/ (16)
Spänningsekvationerna (14, 15) har erhållits
genom integration i det virvelfria området, där
enligt föregående avsnitt omloppsspänningen
Uo = 0. Sålunda är det möjligt att vid
spännings-ekvationsbildningen undvika att arbeta såväl
med spänningar som med elektromotoriska
krafter, vilket lätt kan ge upphov till teckenfel.
Det är ofta brukligt att svänga om riktpilen
för sekundärströmmen /2. Härigenom uppnås
fördelen att visarna 7i och /2’ innesluter en spetsig
vinkel. Olägenheten är att riktpilen för l2 blir
tillordnad riktpilen för # enligt ett
vänsterskruv-system.
Slutord
Riktpilarnas betydelse i elektroteknisk
framställning och särskilt inom växelströmstekniken
kan icke nog betonas. I detta hänseende är många
läroböcker i elektroteknik mycket bristfälliga.
Vid analytiska och grafiska undersökningar av
strömkretsförlopp måste riktpilar obetingat
utsättas och definieras i kopplingsschemana.
Hur riktpilarna lämpligast skall väljas är en
vidlyftig fråga, där man knappast torde kunna
påräkna enighet. Detta framgår redan av det
stora antalet existerande
transformatorvisardia-gram. Däremot torde man kunna träffa
avgörande i frågan: Skall ett riktpilsystem användas
eller icke? Och om ett riktpilsystem användes,
bör man välja parallell- eller seriesystemet?
Vartdera systemet har, som av ovanstående
framgår, sina fördelar och nackdelar.
Min åsikt i dessa frågor är följande: Om
behandlingen endast gäller en energialstrare eller
energiförbrukare kan man möjligen nöja sig med
att använda i förra fallet ett seriesystem, i
senare fallet ett parallellsystem, varvid den
elektriska effekten i båda fallen blir positiv, dvs.
vinkeln mellan spännings- och strömvisaren
spetsig. I allmänhet borde man dock sträva mot
ener-getiskt riktig framställning genom att för varje
strömkretselement använda ett och samma
riktpilsystem.
Föregående undersökning visar, att det icke är
nödvändigt att vid uppställande och behandling
av spänningsekvationer och visardiagram
använda såväl spänningsstorheter som emk-storheter.
Storheten elektromotorisk kraft har dock ett
visst berättigande, om man därmed vill beteckna
en i belastningstillståndet icke direkt uppmätbar
storhet av spänningens dimension. Det är
emellertid tillräckligt att fastställa elektromotoriska
kraftens belopp, varefter den analytiska
utredningen kan ske med användning av enbart
spänningar.
För att undvika en för vidlyftig framställning
har jag här icke behandlat riktpilsvalet vid
likströmskretsar. Samma synpunkter som ovan
angivits gäller dock även för dessa.
Det vore väl, om här framställda frågor kunde
bli föremål för en saklig diskussion och om ett
avgörande kunde träffas om de huvudprinciper,
som i det föregående har framförts.
Litteratur
1. Emde, F: (Jberwindende und überwundne Spannungen? Negative
Windungszahlen? Elektrotechn. u. Masch.-Bau 1923 s. 165.
2. von Brunn, A: Zur Energetik elekirischer Stromkreise. Bull.
SEV 1947 s. 109.
3. Bödefeld, T: Vorzeichenregeln in der Wechselstromtechnik.
Elektrotechn. u. Masch.-Bau 1938 s. 381.
4. Richter, R: Zur Frage der Zählpfeilrichtungen im Schaltbild für
elektrische Maschinen. ETZ 1944 s. 181.
5. Bödefeld, T — Sequenz, H: Elektrische Maschinen. "Wien 1942.
6. Schönholzer, E: Kurze Repetition der elementaren und höheren
Mathematik und Wechselstromtechnik. Zürich 1948.
7. Induzierte elektromotorische Kräfte und elektrische Spannungen
in Transformatoren und Wechselstrommaschinen (Normförslag). ETZ
1941 s. 733.
8. Vorzeichenregeln für die Elektrotechnik (Normförslag). ETZ 1941
s. 749.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
