Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1951 - Svensk kemisk industri i dag och i morgon, av Sverre Sohlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1951
97
klarliga skäl vuxit betydligt under de senaste
åren. Det har här gällt såväl utökning som
rationalisering av redan befintliga fabriker liksom
även upptagande av helt nya tillverkningar av
modernare sprängämnen, ofta baserade på unika
metoder som utarbetats inom landet. Här må
såsom exempel nämnas pentyl och hexogen. Även
i detta avseende torde vi sålunda ha anledning
att räkna med att vi står oss väl i jämförelse med
utlandet.
Den kemiska industrins gränsområden
Här vill jag nu beröra några "gränsområden",
kanske delvis i syfte att försöka påvisa det
samband som finnes mellan kemikalieindustrin och
kemisk industri i vidsträckt mening.
Cellulosaindustrins årstillverkning av kemisk
massa är nu omkring 2,25 Mt och ger vid
försäljning till rådande priser över 1 500 Mkr. Dessa
imponerande siffror samt det betydande
mekaniska inslaget i processerna gör att man är
benägen att betrakta cellulosaindustrin såsom
fristående. När man emellertid närmare betänker
vilka kvantiteter kemikalier den slukar och vilka
viktiga biprodukter som fås vid
cellulosatillverkningen, inser man hur nära bunden till kemin
denna industri egentligen är.
Sulfitmassan kräver sålunda ca hälften av vår
svavelförbrukning. Sulfatmassan tar 110 000—
120 000 t/år natriumsulfat, vilket är ungefär
fyra gånger den svenska tillverkningen av detta
ämne. Dessutom förbrukas kvantiteter av
storleksordningen 250 000 t/år kalksten och 85 %
kalk för sulfit- resp. sulfatmassaindustrin; 80 %
av Sveriges klor- och omkring 50 % av dess
al-kaliproduktion används inom cellulosaindustrin.
Pappersbruken kräver bl.a. omkring 80 % av
vår inhemska produktion av aluminiumsulfat.
Låt oss stanna ett ögonblick inför
konstfibrernas betydelse för textilindustrin. För närvarande
tillverkas endast viskosfiber här i landet. Det
finns dock mycket bestämda planer även på
annat modernt fibermaterial. Långa
diskussioner har även förts att ta upp tillverkning av
cellulosaacetat, som icke blott har användning
såsom fibermaterial utan även i konstmassor.
Råvarorna härför, cellulosa och
ättiksyraanhyd-rid finns inom landet resp. kommer inom den
närmaste framtiden att tillverkas ur sulfitsprit.
Möjligheterna att sätta i gång en inhemsk
industri har noggrant utretts, och tekniska
förutsättningar för ett realiserande av projektet
torde finnas. Hittills tycks man likväl ha visat
en viss återhållsamhet kanske främst med tanke
på de nödvändiga investeringarnas storlek.
Vi har inom våra gränser en mycket högt
utvecklad silikatindustri. Cementindustrins
produktion har sedan före kriget i det närmaste
fördubblats medan dess arbetarantal kunnat
bibehållas praktiskt taget oförändrat. Sammanlagda
kapaciteten hos de sju nu arbetande fabrikerna
uppgår till nära 2 Mt/år och tillåter med
nuvarande byggnadsverksamhet en export på bortåt
300 000 t/år cement.
Sockerindustrin har väsentligt rationaliserats
bl.a. genom att man nedlagt driften vid vissa
fabriker och koncentrerat tillverkningen. Trots
detta och de senare årens ökning i
sockerbets-areal måste Sverige dock importera
tiotusentals ton socker för att tillfredsställa den
inhemska konsumtionen sedan efterkrigstidens
ransonering förra året släpptes.
Genom den uppblomstrande oljeväxtodlingen
kan vår margarinindustri till väsentlig del stödja
sig på inhemska råvaror. Nämnas bör den för
folkhälsan viktiga vitaminiseringen av margarin
med vitamin A och D. I detta sammanhang
förtjänar att uppmärksammas den vitaminisering
av mjöl med vitamin B1} Bo och niacin som äger
rum. Blekningen och behandlingen av mjölet
sker numera efter andra och effektivare
metoder än före kriget.
Även för gummiindustrin har kriget varit av
genomgripande betydelse. Jag vill här endast
påminna om den synnerligen kraftiga ökningen av
tillverkningen av däck och slangar för att visa
vilken betydelse vår gummiindustri haft för att
klara avspärrningstidens bekymmer. I
nuvarande, mera normala tider har emellertid
produktionsökningen alltfort pågått och för att ge ett
begrepp om industrins storlek kan jag nämna
att enbart av gummikemikalier — varmed
förstås carbon black, pigment, accelatorer etc. —
importeras årligen för ett par tiotal miljoner
kronor. Gummi-, textil- och plastindustrierna har
i samverkan under senaste åren arbetat till
bilindustrins fromma genom att fullkomna
användningen av rajon- och annan kostfibercord i
bildäcken. Detta ger återigen ett belägg för de olika
industrigrenarnas intima beroende av varandra.
Den kemiska industrins utveckling
Knappast någon industribransch torde inom
de kommande åren ha att räkna med en så hård
utländsk konkurrens som den kemiska, och i
alldeles särskilt hög grad gäller detta för de
relativt nystartade tillverkningarna inom
syntetisk-organisk kemi. Då vi icke kan räkna med lika
låga råvarupriser som de större utländska
konkurrenterna, måste våra industrier söka att på
andra vägar åstadkomma konkurrenskraftiga
produkter.
Om än Sverige saknar vissa viktiga råvaror
inom sina gränser, äger det emellertid den fond
av kemisk kunskap och kemiskt tänkande som
våra svenska ingenjörer besitter. Inom praktiskt
taget alla grenar av den kemiska industrin har
det vuxit upp institut och institutioner, soin
arbetar på och är beredda att ta i tu med ständigt
nya problem som pockar på sin lösning. Kost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
