Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1951 - Svensk kemisk industri i dag och i morgon, av Sverre Sohlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
TEKNISK TIDSKRIFT
nåden för industrins forskning beräknas vara
4 % av försäljningsvärdet på dess produkter
eller ca 30 Mkr./år.
Man kan i detta sammanhang ha anledning att
göra jämförelser med ett land som Schweiz, där
den kemiska industrin är betydande. Schweiz
saknar liksom vårt land inhemska tillgångar på
en del för kemisk industri viktiga råvaror
samtidigt som båda länderna är väl försörjda med
elkraft. I Schweiz har sedan relativt lång tid
tillbaka den kemiska forskningen på allt sätt
omhuldats. Tillgången på välutbildade organiska
kemister, vilka’ inte minst dirigerats till
målforskning inom detta område, har varit bättre än här
hemma. Följden har också blivit, att den
schweiziska kemiska industrin, främst den organiska,
på flera produktionsfält nått längre än
motsvarande industrier i Sverige. Man kan likväl
hoppas, att vi i framtiden från våra högskolor och
universitet skall få fram flera och för sina
forskningsuppgifter bättre skickade kemister, så att
vi kan hämta in det försprång, som den
utländska industrin här åtminstone delvis haft.
För övrigt har ett av de senaste årens största
problem inom nästan hela vår industri varit
bristen på arbetskraft. I dagens läge finnes helt
enkelt icke behövlig tillgång på så kallade
kemiska yrkesarbetare inom landet. För att i någon
mån råda bot på denna situation har man slagit
in på två olika vägar, dels utbildning av så
kallade specialarbetare vid inom olika företag startade
lärlingsskolor, dels sökt att importera utländsk
lämplig arbetskraft, i första hand från Italien.
I utlandet tar man god vård om sin kemiska
industri. Betydande belopp investeras sålunda
exempelvis i USA 1 000—1 500 M$/år inom
denna industri. Helt visst är sådana höga siffror
betingade av bl.a. de väldiga kostnader, som är
förknippade med den under efterkrigstiden
uppblomstrande mineraloljekemin, men de vittnar
dock om det intresse kemisk industri tilldrar
sig. Avgörande för investeringsanslagens storlek
är givetvis rationaliseringssträvanden. Det är
detta förhållande som dikterar en betydande del
av de investeringar som tas i anspråk, och för
Sveriges del domineras investeringsbehovet i den
kemiska industrin av
rationaliseringssynpunkter. Samtidigt bör ej glömmas den stora
betydelse som för den kemiska industrin ligger i
framskapandet av största möjliga
produktionsenheter främst på grund av den relativt stora
minskningen i tillverkningskostnaderna som
möjliggöres av en ökad tillverkningsvolym.
Den kemiska industrin har ett i förhållande till
andra industrier synnerligen högt
förädlingsvärde. I Sverige utgör som nämndes
förädlingsvärdet för rent kemisk industri ca 25 000 kr. per
arbetare, och detta är ungefär dubbelt så högt
som förädlingsvärdet för annan industri. En
kemisk industri kan sålunda sägas vara arbets-
kraftsbesparande, vilket i nuvarande läge,
åtminstone för Sveriges del, torde ställa sig
fördelaktigt. I detta sammanhang måste framhållas,
att det pris man får betala för att spara
arbetskraft, måste erläggas i förhållandevis höga
investeringskostnader. Det gäller för
myndigheterna att i ett läge sådant som det nuvarande, när
investeringsmöjligheterna är starkt begränsade,
se till att investeringsmedlen används på ett
sådant sätt att särskilt den kemiska industrin icke
hämmas i sin utveckling. Tyvärr synes den nu
föreslagna investeringsbudgeten för denna
industrigren ej tyda på alltför stort intresse för svensk
kemisk industri från myndigheternas sida.
Utlandet har vidare förstått att omge sin
kemiska industri med ett effektivt tullskydd. Jag
vill inte underlåta att nämna engelsmännens "key
industry duty", som infördes 1921 och som
innebär, att 33,5 % tull pålägges produkter från de
industrier som räknas såsom "key industries",
vilket är fallet med den kemiska. I Frankrike
finnes tullskydd på 25—30 %. I USA uppgår
tullarna för kemikalier oftast till ännu högre
siffror. I Tyskland slutligen är de nyligen
upprättade tullsatserna för kemikalier mycket höga. Som
jämförelse kan nämnas, att Sveriges tullskydd
för kemiska produkter icke överstiger 15 % av
värdet. Trots de i utlandet rådande höga tullarna
har man tydligt märkt tendenser att från
import-frilistningen undantaga kemikalier, som ej
åtnjuter höga tullskydd.
Kemikalieområdet har alltid inbjudit till
kartellbildning. Visserligen har denna tendens
under de närmaste efterkrigsåren icke varit så
påtaglig, men samarbete inom kemiområdet har
t.ex. överenskommits mellan USA och Holland.
Det föreligger också en viss möjlighet under nu
rådande läge i Tyskland att överenskommelser
görs om pris på sådana varor som tillverkas
såväl i Tyskland som England och Frankrike.
Varför gynnar industriländerna sin kemiska
industri genom rikliga investeringsanslag,
skyddstullar, importregleringar och
kartellöverenskommelser? Skälen härtill är många och starka. Helt
visst har under de båda senaste åren militära
beredskapsskäl gjort sig kraftigt gällande. Man har
framhållit att, åtminstone i USA, en
överkapacitet medvetet skapats för att trots väntade
krigskatastrofer i form av sprängda fabriker ändock
tillfredsställande produktion skall kunna
uppnås. Hur starkt detta militära beredskapsskäl än
är, får man dock icke glömma att större delen
av de stora investeringar som gjorts skedde rätt
snart efter sista fredsslutet, när dessa
synpunkter ej kunde vara bestämmande.
På grund av kartellbildning har det i många
länder, däribland Sverige, visat sig nödvändigt att
i vissa fall skydda den inhemska kemiska
industrin från dumping genom att söka införa tullar.
Visserligen har i Sverige dumpingtullagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
