Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1951 - Hydrolys av stärkelse, av Sigge Hähnel och Franzi Wagenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
TEKNISK TIDSKRIFT
provet i termostat vid 30°G i 1 h. Det
centrifuge-rades sedan, och den klara lösningens sockerhalt
bestämdes enligt Bruhns.
Orienterande hydrolysförsök med saltsyra,
svavelsyra och myrsyra vid olika
syrakoncentrationer och temperaturer visade, att saltsyra gav det
bästa sockerutbytet. De följande försöken har
därför gjorts med denna syra. Utbytet av
reducerande socker blev högst i de relativt utspädda
blandningar, som användes vid hydrolys under
återlopp. Vidare erhölls bästa överensstämmelse
mellan parallellförsök vid denna metodik, och
den användes därför soin norm vid övriga försök.
Först fastställdes lämpligaste betingelser för
hydrolys under återlopp. Av resultaten i tabell 2
framgår, att högsta utbyte av jäsbart socker fås
vid 3 h koktid och 8,8 g/1 saltsyra. För att kunna
jämföra de resultat, söm sedan erhölls med olika
potatisprov, hydrolyserades en del av varje
sådant under återlopp enligt ovan angiven metodik.
För 22 olika potatisprov erhölls totala
sockerutbyten på 16,0—21,9 % och i medeltal 18,8 %;
motsvarande siffror för jäsbart socker blev
15,6—-21,1 %, medeltal 17,9 %. Variationerna beror
givetvis på olikheter i potatisprovens
stärkelse-halt. För att göra resultaten mer överskådliga
har de med hjälp av återloppsförsöken
omräknats, så att de svarar mot en stärkelsehalt hos
potatisprovet, som skulle ha givit medelvärdena.
De på detta sätt korrigerade resultaten, som
sammanförts i tabell 3, måste vara åtminstone
approximativt jämförbara, trots att potatisprov
med olika stärkelsehalt använts. I de flesta fall
är de medeltal av flera parallellförsök och i några
har dessa utförts med olika potatisprov. Detta
framgår av tabellens sista kolumn, där totalt
sockerutbyte vid hydrolys under återlopp anges som
mått på de använda potatisprovens stärkelsehalt.
Nr 7, 9 och 10 är grundade på tio hydrolyser
vardera. Variationerna i total sockerhalt var för
nr 7 17,2—18,0 %, för nr 9 16,4—17,6 % och för
nr 10 15,7—17,9 %. För nr 7 och 9 kunde intet
samband mellan utgångsprovets stärkelsehalt och
sockerutbytet urskiljas, men för nr 10 kunde ett
sådant skönjas. Tre av hydrolyserna hade gjorts
med ett potatisprov, som gav 14,3 % totalsocker
vid hydrolys under återlopp, för tre andra hydro-
Tabell 2. Sockerutbyte i % av invägd potatis vid hydrolys
under återlopp, dvs. med vattentillsats; samma potatisprov
användes vid alla försöken
Tid Saltsyra Reducerbart socker
totalt jäsbart
h g/1 g/1 g/1
2 ................. 2,2 5,3 3,0
3 ..................................2,2 7,1 3.9
4 ..................................2,2 9,7 7,0
3 ..................................4,4 14,6 12,3
2 ..................................8,8 13,7 12,7
3 ..................................8,8 14,5 13,9
Tabell 3. Sockerutbyte i % av invägd potatis vid hydrolys
med saltsyra utan vattentillsats; resultaten är omräknade
till sockerhalter på 18,8 % totalt och 17,9 % jäsbart
Temp. h Tid Saltsyra g/1 Reducerbart ’1 socker totalt jäsbart g/1 fotal mängd socker vid återlopp* g/1
1 100 3 . 8,8 13,5 10,2 18,5
2 100 6 8,8 17,1 15,3 20,0
3 100 8 8,8 17,7 15,6 20,0
4 100 12 8,8 18,1 17,2 20,0
5 100 16 8,8 16,0 13,8 16,0
6 120 1 6,6 15,1 — 18,9
7 120 1 8,8 17,6 16,2 16,7—21,4
8 140 1 4,4 6,6—12,7 14,3—21,7
9 140 1 6,6 16,9 16,4—17,6
f 140 j 140 1 8,8 17,7 14,3
10 1 8,8 16,6 18,9
1140 1 8,8 16,0 20,4—21,4
11 140 1 8,8 15,6 14,3
12 140 1 8,8 15,8 14,3
* Dessa värden är icke omräknade.
lyser var motsvarande värde 18,9 % och för de
fyra återstående 20,4—21,4 %. Inom dessa tre
grupper var skillnaden mellan högsta och lägsta
värde på sockerutbytet vid 140° G högst 0,5 %
mot 2,2 % för nr 10 som helhet. Som framgår
av tabell 3, i vilken medeltal angivits för de tre
grupperna var och en för sig, fås största
sockerutbytet vid lägsta stärkelsehalt i potatisprovet
och det lägsta vid högsta stärkelsehalt.
Vid 4,4 g/1 syra (tabell 3, nr 8) varierade
resultaten så starkt vid fyra försök, att intet medeltal
kan anges. Två försök med samma potatisprov
(14,3 % socker utbyte vid återlopp), stämde bra
överens och gav medelvärdet 6,8 %. De båda
övriga har gjorts med olika potatisprov med
nästan lika stärkelsehalt (21,4 och 21,7 %
sockerutbyte vid återlopp) och gav vid 140’C ett
sockerutbyte på 9,3 resp. 12,7 %.
De slutsatser, som kan dras ur dessa
orienterande försök, kan naturligtvis blott bli
arbetshypoteser. Det förefaller sannolikt, att
sambandet mellan stärkelsehalt och sockerutbyte för
nr 10 beror på sönderdelning av bildad glykos,
ty den bör bli större vid högre
glykoskoncen-tration i provet. Vid blott 6,6 g/1 saltsyra är
sönderdelningen kanske icke så stor, att något
samband mellan stärkelsehalt och sockerutbyte blir
märkbart. Härav framgår vidare, att
variationerna vid 8,8 g/1 syra icke kan bero på
ofullständig försockring av stärkelsen, ty i så fall
borde differenserna ha blivit ännu tydligare vid
den lägre syrakoncentrationen. De mycket stora
skillnaderna mellan parallellförsöken vid 4,4 g/1
syra (tabell 3, nr 8) beror troligen på olikheter
i potatisprovens buffertverkan, ty syramängden
räcker tydligen icke för att ge fullständig
försockring.
Som man kunde vänta, blir sockerutbytet högst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
