Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1951 - Nybyggen - Kontinuerligt bandvalsverk i Frankrike, av sah - Helautomatiskt rörverk, av sah - Nya metoder - Självlåsande hylsa, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 februari 1951
w. 131
industriländer. I Italien är ett kontinuerligt plåtvalsverk
under uppförande och i Frankrike finns två sådana
valsverk i drift, ett för 66" och ett för 80" valsbredd.
Som utgångsmaterial i kontinuerliga varmvalsverk
användes i regel otätat mjukt stål, som är särskilt rent på
svavel, fosfor och kisel och mangan, vilka är icke
önskvärda legeringsbeståndsdelar vid plåtens kommande
formgivning genom djuppressning och dragning samt eventuell
ytbehandling. Före körningen i valsverket nedvalsas först
göten till platiner. Efter klippning och svalning
ytbehandlas platinerna genom mejsling eller med syrgaslåga. Efter
värmning till valsningstemperatur 1 200° sändes de till det
kontinuerliga valsverket.
Ett kontinuerligt varm valsverk omfattar i regel fyra
grovverk och sex finverk, som körs i tandem; bandet ligger
alltså samtidigt i ingrepp i de olika verken. Vid stora
bandbredder valsas platinerna först på tvären i det första
grovverket, och sändes vidare då de har fått erforderlig
bredd. Verken är i regel kvartoverk med två arbetsvalsar
och två stödvalsar av gjutjärn eller legerat, härdat stål.
Före både grovverket och finverket är spolning med
högtrycksvatten anordnad, som befriar materialet från det
bildade glödskalet så att det får en fin valsyta.
Efter grovverket har platinerna en tjocklek av 15—20
mm, som i finverket minskas till 3—1,5 mm. Hastigheten
vid utgången från finverket är 700 m/min. I kombination
med den kraftiga bearbetningen är den tillräcklig för att
bandet skall komma ut ur valsverket med en temperatur,
som ligger över omvandlingstemperaturen. Bandet blir på
detta sätt i viss mån normaliserat, och kan efter utträdet
ur valsverket omedelbart klippas i avsedda längder samt
hasplas upp.
Band från kontinuerliga valsverk kan antingen användas
direkt, eller efter efterföljande kallvalsning då man
antingen önskar nedbringa tjockleken under 1,5 mm eller vill
ha de speciella material- och ytegenskaper som
kallvals-ningen ger. Man utgår då från bandringar med en vikt av
flera ton. Först betas bandet i en kontinuerlig operation
(ringarna hakas eller lödes ihop i en följd). Därefter
reduceras tjockleken i ett tandemverk på tre, fyra eller fem
valsstolar.
För härdning av materialet föres bandet genom ett
kontinuerligt härdningsverk och går därefter till klippning.
Om bandet skall förtennas, avfettas det på elektrolytisk
väg, varefter det förtennas i smältbad eller elektrolytiskt
(Génie civ. 1 dec. 1950). sah
Helautomatiskt rörverk. I Lorain, Ohio, har sedan ett
år tillbaka ett rörverk varit i gång, vilket tillverkar 18 000 t
rör per månad med en arbetsstyrka av endast 350 man allt
soin allt, inkl. arbetsbefäl, kranskötare o.d.
Utgångsmaterialet är ämnen med 14 cm diameter och en
längd som varierar mellan 1,2 och 4,2 m. Dessa uppvärms
till 1 250°C i en kontinuerligt roterande ugn med 25 m
diameter, som gör ett varv på lVe h.
De varma ämnena tas ut från ugnen av en arbetare och
ledes på rullar till hålningsverket, där ämnets längd med
nära oförändrad diameter trefaldigas. Hålningen sker med
en hastighet av 0,7 m/s. I hålningsverkets andra ända
inträder den andra och sista manuella operationen, då en
arbetare med en tång placerar röret på en mekanisk
lyftanordning, som rullar fram det i rätt läge mittemot ett
dornvalsverk. En fotoelektrisk cell där reagerar för
strålningen från det varma röret och påverkar en mekanism,
som för in en ståldorn genom röret. Därefter går röret
genom valsverket, som reducerar rörets innerdiameter till
att sammanfalla med domens, samtidigt som längden
fördubblas.
Då röret med dorn kommer ut ur valsverket (med en
hastighet av 3,5 m/s) stöter det einot ett relä, som får en
spak att kasta röret på ett bord. Där tas dornen
automatiskt ut ur röret och sändes tillbaka efter ett
avkylnings-tempo till valsverkets ingångssida. Det går åt ett dussin
dornar för att hålla takt med rörverkets
produktionshastighet.
Under tiden har en transportör vidarebefordrat röret till
en 20 m lång och 6,5 m bred värmugn med två utgångar.
Om röret har rätt dimension går det genom ena dörren
till avsyningsbordet; i annat fall går det genom den andra
dörren till ett kalibreringsverk med tolv par rullar, vilka
roterar med ökande hastighet mot utgångsändan.
Härigenom utövar de en sträckverkan på röret, vars diameter
reduceras till önskad dimension. Ett annat
kalibreringsverk med likformigt roterande rullar används för
mindre dimensionsändringar. De färdigdragna rören går sedan
via en svalbädd till riktningsmaskiner och
avskärnings-maskiner, där rören får den önskade längden. I den sista
operationen gradas rörändarna, gängas och förses med en
rörkoppling, varvid båda rörändarna bearbetas samtidigt.
Som av ovanstående har framgått, är verket långtgående
mekaniserat med fotoceller, mekaniska omkopplare,
automatiska lyftdon, elmotorer, samt en mängd kontrollorgan.
Anläggningskostnaden har också varit över 25 M$. Det är
därför förklarligt om anläggningen, för att vara
ekonomisk, fordrar kontinuerlig drift dygnet runt 6V2 dag per
vecka — och motsvarande avsättningsmarknad (Bus. Wk
23 sept. 1950). sah
Nya metoder
Självlåsande hylsa. I tyska luftvärnskanoner användes
under kriget ett mekaniskt element av nytt slag, bestående
av en på längden uppskuren fjädrande, cylindrisk hylsa
med fasade ändar. Genom sin konstruktion kan hylsan
drivas in på vanligt sätt i ett styrhål, upptaget genom axeln
och den del, vars läge på axeln skall fixeras, men den kan
även krängas på axeln mellan denna och ett centrumhål
av lämpligt väld diameter på den roterande del, som axeln
skall medbringa, fig. 1.
Det har visat sig vid undersökning av på så sätt fastsatta
hjul, att den hopfästning, som hylsan gav, genom sin
elasticitet förmådde motstå mycket svåra vibrationer och
stötar, utan att röra sig i varken axiell eller radiell riktning.
Amerikanska försök att vid kopiering av den tyska
materielen ersätta hylsorna med vanliga låspinnar visade, att
dessa senare var klart underlägsna. Både driftsäkerhet och
noggrannhet påverkades i mycket ogynnsam riktning.
Andra fördelar utöver de redan nämnda säges vara, att
låshylsan ger ett gott grepp i hål som är borrade till
vanliga tillverkningstoleranser, utan att kräva brotschning.
Dessutom kan hylsan användas flera gånger utan
omborr-ning av hålet eller ersättning med en hylsa med större dia-
Fig. 1. Självlåsande hylsa, t.v. använd som låspinne, t.h.
som axelkil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
