Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1951 - Town and Country Planning Act, 1947, av Henry Åberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 februari 1951
w. 153
Town and
Country Planning Act, 1947
Byråingenjör Henry Åberg, Stockholm
347(42) : 711
Med anledning av den nya byggnadslagstiftningen och de
propositioner, som är att vänta rörande samhällsbyggandet
i Sverige, beröres i tal och skrift ofta den byggnadslag,
Town and Country Planning Act, 1947, som för ett par år
sedan trädde i kraft i England. För den, som icke varit
i tillfälle att själv närmare studera den engelska lagtexten
med kommentarer, kanske följande översikt kan vara av
intresse.
Lagen, som gäller England och Wales, började tillämpas
den 1 juli 1948. Den skiljer sig i väsentliga avseenden från
vår byggnadslag och överspänner ett betydligt vidare fält
än denna. Bland annat reglerar den det allmännas
markpolitiska inflytande, tryggar en systematisk
industrilokalisering i samband med byggnadsplaneringen, samt ger
planväsendet en helt annan och mera framskjuten ställning
inom samhällslivet, än vad fallet är hos oss.
Redan lagens första paragraf, enligt vilken en särskild
minister, the Minister of Town and Country Planning,
skall finnas för att genomföra lagens syften, innebär att
planfrågorna samlas hos ett enhetligt centralorgan i form
av ett särskilt ministerium under ledning av en egen
minister. Hos oss utgör ju däremot planväsendet allenast en
detalj under Kommunikationsdepartementet, vartill
kommer att spörsmål rörande bebyggelselokalisering och
fastighetsbildning handhas av ett flertal centrala verk, såsom
Byggnadsstyrelsen, Bostadsstyrelsen, Lantmäteristyrelsen
och Lantbruksstyrelsen, vilka därtill är underordnade
skilda departement.
De lokala myndigheterna runt om i landet skall enligt
Town and Country Planning Act utgöras av vederbörande
"county council" eller "county borough council", dvs. de
myndigheter, som hos oss närmast motsvaras av
länsstyrelserna. Vidare ger lagen ministern befogenhet att, om han så
finner lämpligt, sammanslå två eller flera dylika lokala
planmyndigheters områden eller delar därav till en
särskild, permanent planeringsregion och ställa denna under
egen lokal planmyndighet, som benämnes "joint planning
board". Utfärdar ministern, trots att icke alla berörda
lokalmyndigheter samtyckt, order om att ett dylikt organ skall
bildas, måste denna order föreläggas parlamentet. Anser
över- eller underhuset — ettdera räcker — att ordern bör
annulleras, blir denna ogiltig, men ställningstagandet måste
göras inom fyrtio dagar, eljest blir ordern gällande.
Joint planning boards har hos oss i någon mån sin
motsvarighet i regionplaneförbunden, som på liknande sätt
skall utföra en samordnad planläggning i stort för
områden omfattande delar av ett eller flera län. Emellertid
föreligger betydande skillnader. Regionplanen är hos oss
icke tvingande för de i förbundet deltagande kommunerna
såtillvida, att förbundsdirektionen kan genomdriva dess
förverkligande. Envar av kommunerna kan själva
bestämma i vad mån och när planen skall realiseras till den del
som avser kommunens eget område. I motsats till
förbundsdirektionen intar en joint planning board en
synnerligen stark ställning. På den senare överförs nämligen alla
befogenheter och uppgifter inom regionen, som normalt
innehas av county councils eller county borough councils,
och den får således samma auktoritativa ställning som
dessa.
Närmare våra regionplaneförbund står "joint advisory
committees", vilka utgör samlingsorgan för två eller flera
lokala planmyndigheter. De har inga exekutiva funktioner
utan avser endast att åstadkomma en samordning och kon-
takt emellan de deltagande lokala myndigheterna för
planverksamheten.
De lokala planmyndigheterna, dvs. county councils,
county borough councils och joint planning boards, kan
vid behov delegera sina arbetsuppgifter på "planning
committees". Vissa ekonomiska befogenheter får
emellertid ej överföras till dylika organ. Däremot kan dessa få
rätt att i sin tur överföra de arbetsuppgifter, som befinns
lämpliga, på "sub-committees".
"Development plans"
Den del av Town and Country Planning Act, som
behandlar själva planeringsfrågorna, inledes med en bestämmelse,
att samtliga lokala planmyndigheter över hela landet snarast
skall undersöka sina områden och senast inom tre år efter
lagens ikraftträdande inför ministern framlägga en
redogörelse härför, åtföljd av en plan för hur området i sin
helhet bör disponeras och de etapper i vilka detta bör uppnås.
En dylik plan för ett county eller motsvarande
lokalplaneområde benämnes "development plan". I viss mån
motsvarar dessa planer våra generalplaner, vilka som bekant
skall ånge grunddragen för marks användning inom
kommun eller samhälle.
En skillnad ligger emellertid däri, att generalplanerna,
som hos oss i första hand upprättas av kommunerna, icke
är obligatoriska. Lagen föreskriver således ej, att den
lokala planmyndighetens hela område, dvs. hela länet,
skall täckas av en plan. Så förutsättes däremot bli
fallet i England, där enligt ovan angivna bestämmelse
landet som helhet inom tre år efter lagens ikraftträdande
avses vara planlagt. Som Town and Country Planning Act
trädde i tillämpning den 1 juli 1948, skulle detta således
vara klart den 1 juli 1951. Ministern kan, om särskilda
skäl finns, medge viss dispens härvidlag. Han kan emellertid
också påfordra eller medge, att plan för endast en viss del
av ett område framlägges tidigare, om utvecklingen så
kräver.
Föreskrifterna för utformningen av development plans
är strängare än vad som gäller våra generalplaner, och
planläggningen måste föregås av en ingående
undersökning och inventering av förutsättningarna inom hela
området. Utarbetandet i detalj drives mer eller mindre långt,
alltefter vad förhållandena inom planområdets olika
regioner kräver. Planerna kommer således delvis att närma
sig våra byggnadsplaner och i viss mån även stadsplaner.
Restämmelserna för utformningen av development plans
innehåller emellertid föreskrifter, varigenom den engelska
byggnadslagen väsentligt kommer att skilja sig från vår.
Development plans skall nämligen särskilt markera dels
sådana områden, som kan väntas bli exproprierade genom
något av departementen, lokala myndigheter eller andra
särskilt sanktionerade förvärvare i samband med
respektive organs verksamhet, dels också alla sådana områden,
vilka den lokala planmyndigheten finner sig böra
expropriera i samhällsutvecklingens intresse. Härmed avses dels
sådana områden, som bör planeras om och saneras, såsom
krigsskadade områden, områden med föråldrad bebyggelse
eller olämplig planering, slumområden osv., dels sådana
områden, vilka bör förvärvas för att säkerställa deras
användning eller utveckling i överensstämmelse med planens
syften.
Town and Country Planning Act har, i motsats till vår
byggnadslag, fått en särskilt starkt markerad inriktning
på de markpolitiska frågorna, bl.a. genom att en fastställd
development plan i sig själv berättigar nämnda organ
att tvångsvis förvärva markområden, som i planen
angivits böra övertas av det allmänna. Town and Planning
Act spänner således över ett betydligt vidsträcktare fält
än vad vår byggnadslag ensam gör, och ger
planmyndigheterna ett starkt aktivt inflytande på mark- och
byggnadsfrågorna i deras helhet, vilket kommer att ytterligare
framgå nedan.
Development plans fastställes av planeringsministern, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
