- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
178

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1951 - Nya metoder - Kallsvetsning, av SHl - Martinugn utan främre vägg, av CS - Böcker - Handbok i samfärdselteknik, bd 1, av Oscar Werner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 3. Kall pressvetsning.

Våren 1950 tycks man emellertid lia gjort ett betydande
framsteg. För att motverka minskningen av godstjockleken
försökte Sowter först att lägga in ett extra metallstycke
mellan verktyget och den blivande fogen (fig. 3 t.v.). På
förslag av amerikanen W Dubilier, som exploaterar
uppfinningen i USA, lade han i stället det extra metallstycket,
t.ex. i form av en tråd, mellan dem, som skulle
sammanfogas. Det visade sig då, att kallsvetsning kunde utföras
genom sammantryckning mellan två plana skivor, dvs.
utan specialverktyg. Den runda tråden mellan plåtarna
pressades nämligen ut och förenade dem.

En annan ny teknik är kall "ingjutning" av en metalldel
i en annan del av liknande eller olikartad metall, som kan
kallsvetsas. Enligt denna metod kan man t.ex. innesluta
tunna stålplåtar eller ståltrådsnät i aluminium eller göra
gängade aluminiumdelar genom att kallgjuta dem kring en
stålskruv, som sedan tas bort.

I ett fall begärde en kund parallellepipediska askar av
tunn metallplåt, som skulle vara tillverkade i ett stycke,
luft- och vattentäta. Ordern var för liten för att motivera
tillverkning av pressverktyg; nian lät därför sidorna
överlappa i hörnen och kallsvetsade dessa. Fogarna fick en
hållfasthet på 130 "Vo av det ursprungliga materialets, och
askarna slog sig ej vid uppvärmning, vilket är ett vanligt
fel vid användning av tunnväggigt material.

Man inser lätt, att kallsvetsning har stora potentiella
möjligheter att förenkla och därmed förbilliga många
tillverkningar, som nu sker med varmsvetsning. Metoden
tycks emellertid alltjämt befinna sig på experimentstadiet
(Fortune sept. 1950, Bus. Wk 16 sept. 1950, Iron Age 26 okt.
1950). SHl

Martinugn utan främre vägg. Vid stålverket i
Amaga-saki i Japan har en säregen martinugnskonstruktion
utvecklats och körts i drift. Den kännetecknas huvudsakligen
av att hela väggen på chargeringssidan saknas. Valvet är
på denna sida upphängt i en speciell järnkonstruktion, utan
vertikala pelare mellan luckorna. De fem vattenkylda

luckorna bildar i stället väggen och kan vid chargering
öppnas samtidigt. Därigenom möjliggöres snabb
chargering med långt skrot från en specialchargeringsmaskin,
varvid skrotet matas i sidled tvärs genom den "öppna
väggen".

Bland fördelarna hos konstruktionen nämnes bl.a. den
mycket snabba och likformiga skrotchargeringen,
botten-och valvreparationernas lättare utförande samt den
därigenom med minst 20 °/o ökade produktionen jämfört med
ugnar av traditionell typ. Prov har visat, att totalkostnaden
för framställning av 1 t stål kunnat minskas med 23 ’°/o.
Ugnen är i huvudsak avsedd för tillverkning av handelsjärn
med 0,10—0,20 °/o kol |Iron Age 21 sept. 1950). CS

Böcker

Handbok i samfärdselteknik, bd 1: Järnvägsfart,
redigerad av G Eklund, N von Matern, T Berger och T
ångström. Natur och Kultur, Stockholm 1949. 504 s., 460 fig.
55 kr.

Denna handbok är ett ganska omfattande verk. Dess tre
band spänner över stora områden av samfärdsmedlen och
dessas funktioner i det moderna samhället. Värdet av enbart
vårt eget lands samfärdselmedel utgör 12 000 Mkr., enligt
vad verkets huvudredaktör i sitt företal meddelar. Antalet
yrkesutövare som genom dessa samfärdselmedel får sin
utkomst, beräknas år 1947 ha motsvarat en befolkningsgrupp
av ungefär 435 000 invånare eller omkring 6,5 °/o av rikets
folkmängd. Medarbetarna i bokverket utgöres av ett
fyrtiotal av landets förnämsta fackmän. Redaktionen består av
f. hamndirektören i Malmö Gustaf Edlund, överingenjören
vid Statens Väginstitut Nils von Matérn, byråchefen i
Järnvägsstyrelsen Tage Rerger och luftfartsinspektören i
luft-fartsstyrelsen Törd Ångström.

Det första bandet med avdelningen "Järnvägsfart"
framträder synnerligen detaljerat och omfattar, förutom ett
kort företal av Rerger, 14 uppsatser, med följande
innehåll: Järnvägarnas tillkomst och allmänna utveckling i
Sverige, Järnvägssystemen i vissa länder, Bana och
byggnader, Växel- och signalsäkerhetsanläggningar, Telegraf
och telefon, Elektrisk järnvägsdrift, Rullande materiel, Om
den rullande materielens underhåll, Förrådsverksamhet,
Organisation och drift, Godstrafik och godstaxor,
Järnvägar och bilar, Tågfärjetrafik, samt Persontrafik och
taxeväsen. Spårvägar och tunnelbanor saknas. De har
emellertid medtagits i avdelningen "Vägfart". Tydligen har
redaktionen ansett att de har större hemortsrätt hos
samfärdseln på stadens gator och vägar än hos de egentliga
järnvägarna.

Det bör hälsas med tillfredsställelse av varje man av
facket, att läran om järnvägarna har berikats med denna
handbok. Den är populärt hållen och visar sig även för
lekmannen vara en givande kunskapskälla att ösa ur.
Visserligen har under senare årtiondena flera sätt
uppmärksammats, vilka visar svenska folket hur våra
järnvägar arbetar och hur deras inre liv ter sig. Utställningar
är sålunda ett populärt sätt att visa ett lands
samfärdsmedel. Ett annat av hög dragkraft är det i huvudstaden
befintliga Statens Järnvägars museum. Men BOKEN tar
priset, den går ut till hela vårt långa land och kan läsas av
envar.

Järnvägarnas uppkomst och första utveckling har
mycket av samfärdselromantik över sig. Det är som en
historisk roman för folket. I de publikationer som under senare
tid här i Sverige utgivits av t.ex. Bonniers och Norstedts
bokförlag har järnvägarnas historiska data sålunda med
tanke härpå givits fylligt utrymme. I här föreliggande
handbok har tyvärr järnvägarnas tidiga historia fått ett väl
litet sidantal. Vad Berger i sin uppsats säger är dock
intressant. Det är sålunda glädjande att han har ställt
A E von Rosen på den tätplats som med rätta tillkommer
denne store järnvägspioniär, samtidigt som vi ej får glöm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free