Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1951 - Böcker - Handbok i samfärdselteknik, bd 1, av Oscar Werner - Verkstadsboken bd 1—3, av Veijo Kokkonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 mars 1951
179
ma den stora roll som John Ericsson härvid spelade. Det
var ju dessa båda män, som i en för landet ekonomiskt
bister och brydsam tid hade mod att kraftigt och envist
föra samfärdselns talan. Efter i England etablerat
samarbete med John Ericsson framlade von Rosen sin geniala
plan till svenska stambanor. Handboken glorifierar som
sig bör härvid den bredspåriga, privatbyggda
bansträckan Nora—Ervalla såsom en av de första eller rättare den
första av svenska järnvägar.
Men när "öppnades" denna historiska bandel för allmän
trafik? En del forskare säger den 5 mars 1856, andra håller
på den 7 mars 1856. Ur hävderna kan då följande
meddelas. Därvid må man besinna att i dessa järnvägarnas
"barndomsdagar" begreppen vid de många byråkratiska
momenten för en järnvägs tillblivelse, från koncessionsansökan
till den betydelsefulla dag, då invigningståget rullade, icke
var så lätta att hålla isär. Den officiella tidtabellen för
Nora—Ervallabanan ser ut så här: koncession erhölls den
2 november 1853, tillstånd att öppna banan för allmän
trafik är dagtecknad den 5 mars 1856, invigningståget
dvs. det officiella öppningståget med "de höga herrarna",
befor banan den 7 mars 1856, godsbefordran började den
17 mars och passageraretrafik den 18 juni samma år.
Så följde regeringens ingripande, i det att först chefen för
flottans mekaniska kår Carl Akrell — ej Karl Skrell som
tryckfelsnisse varit framme och kallat honom — och
sedan överste Nils Ericson fick betydelsefulla uppdrag att
föra statsjärnvägarna framåt.
Professor Ehrnrooth i FN:s transportkommission har
behandlat järnvägssystemen i vissa länder. I den allmänna
översikten av den historiska utvecklingen och
järnvägarnas upptagande i nationsgemenskapen står som främsta
system målet huruvida järnvägarna i ett land skall upptas
som övervägande statligt skötta, övervägande privat
handhavda eller båda dessa i förening. Det är en utomordentligt
lärorik studie, som denne lärde man dissekerar fram och
som är värd att mycket observeras.
Handbokens största utrymme tas i anspråk, som naturligt
är, av den betydelsefulla detaljen bana och byggnader. Det
är den framstående spårexperten byrådirektör Pramberg,
f. lärare vid SJ lärokurser, som skrivit denna uppsats.
Ämnet är en gammal käpphäst för banans män och
flerfaldiga är de skrifter och uppsatser som sett dagens ljus
i ämnet. I "De Tekniska Vetenskaperna", i Bonniers serie
"Svenskt folkbibliotek", i Norstedts "Uppfinningarnas
bok", i järnvägsstyrelsens undervisningsböcker finner vi
ämnet utlagt och behandlat. Pramberg har emellertid
lyckats avlocka denna viktiga del nya intressanta detaljer.
Uppsatsen har vidare en handboks karaktär och är en
dokumentärframställning. De många detaljerna i bankroppen
har satts i rätt sammanhang och med rätta benämningar.
De viktiga benämningarna "ballast", "sliprar" och "räler"
har här fått sin dokumentära fastställelse och blivit en
gång för alla fastslagna.
Av stort intresse och värde är det av överingenjör
Thelander vid SJ skrivna avsnittet om elektrisk järnvägsdrift.
Vårt land intar som nog är bekant en förnämlig plats i
raden av länder med elektrifierade järnvägar. Sverige är
tack vare sina naturliga kraftkällor, vattenfallen, och sina
kunniga fackmän på området ett föregångsland. Sveriges
elektrifierade järnvägar är en tillfredsställande faktor att
räkna med i de statsfinansiella sammanhangen.
En plats där järnvägarna och allmänheten ofta möts är
vägkorsningarna i spårplanet. Dagligen händer här olyckor
och tidningspressen har mörka saker att förtälja om bl.a.
bristande skydd för de vägfarande. Byrådirektör Hård har
i sin uppsats om växel- och signalsäkerhetsanläggningar
tyvärr endast helt kort beskrivit säkerhetsåtgärderna.
Både för järnvägsmannen och för den vägtrafikerande
allmänheten, som ställs inför dessa ömtåliga punkter i
samfärdseln, hade ett fylligare omnämnande av moderna
skyddsåtgärder varit önskvärt. 1948 års utredning i ärendet
borde åtminstone ha omnämnts.
Handbokens bildmaterial är synnerligen rikligt och i
allmänhet är bilderna goda. Redaktionen har tydligen haft
förmånen av en skicklig bildredaktör. Intrycket och
läsningen av texten störs dock enligt min mening av att
texten på varje uppslag styckas av bilderna; ända till fem
bilder per uppslag förekommer. En dylik anordning är
säkerligen icke till gagn för handbokens läsvärde. Vidare
befinns ofta att bild, hörande till och direkt förtydligande
en viss text, har fått sin plats flera sidor från denna, vilket
ävenledes stör läsningen.
Handbokens uppläggning och utformning är emellertid
god och visar den som en mogen frukt av undervisningen
vid SJ sådan den bedrives vid de talrika kurserna runt om
i detta avlånga samfärdselns land samt vid de modernt
anordnade korrespondenskurserna vid SJ. Detta
förhållande är naturligtvis en stark garanti för, att vad boken för
till torgs, ur teknisk och pedagogisk synpunkt bör vara
högst tillfredsställande. För det interna arbetet bidrar
boken på sitt sätt till god service. För järnvägarnas
kundkrets — den stora allmänheten — utgör handboken en
möjlighet att lära känna "folkets egen järnväg". För den
i järnvägsfart väl bevandrade innehåller väl ej handboken
några större nyheter, men den är ett samlat vetande inom
en betydelsefull del av samfärdselns område. Handboken
kan därför på det varmaste rekommenderas. Oscctr Werner
Verkstadsboken, bd 1—3, 2:a uppl., redigerad av O
Svahn & B Thunell. Nordiska Bokförlaget Erdheim,
Stockholm 1950. 750 + 679 + 948 s., 346 + 799 + 833 fig.,
250 + 101 + 91 tab. 130 kr.
Jämför man denna upplaga med den första, som utkom
1944 (Tekn. T. 1945 s. 1 200) märker man en hel rad
ändringar och tillägg. Sidantalet har totalt ökat med ca
200, ett flertal tidigare kapitel har moderniserats och helt
nva har tillkommit. Även i författarregistret, som numera
omfattar ett trettiotal namn kan en hel del ändringar
noteras.
Del I omfattar beskrivning av järn och stål, deras
framställning och bearbetning, metaller och legeringar jämte
deras tekniska egenskaper och ytbehandling, ett helt nytt
kapitel om piaster- och deras bearbetning,
materialprovning, maskinelement samt en sammanställning över
grunderna för matematik, mekanik, hållfasthetslära och
teknisk fysik.
Del II handlar om Verkstadstekniska
bearbetningsmetoder. I denna del märker man ett helt nyskrivet kapitel
om spånavskiljande formgivning, som omfattar de
vanligaste metoderna, svarvning, borrning, försänkning,
brotschning, hyvling, sågning och slipning samt
bearbetning av kugghjul och de viktigaste
finbearbetningsmeto-derna. Även bearbetningsmetoderna utan spånbildning har
huvudsakligen beskrivits med tanke på verkstädernas
behov. En orientering har även lämnats över metoder,
avsedda att användas för framställning av halvfabrikat,
såsom valsning, dragning, rörframställning och
stångpressning. Det sistnämnda är emellertid delvis en upprepning
av vad som redan kortfattat behandlats i del I i samband
med bearbetning av järn och stål. Denna del omfattar
ytterligare lödning, svetsning, skärning, hyvling och
mejs-ling med gas.
Från del III har utgått "Trä, egenskaper och
bearbetning", som var medtaget i första upplagan. I stället har
två nya kapitel inträtt: "Mätteknik" och
"Uppspännings-anordningar", vilka utan tvivel bör vara med i en handbok
för verkstadsbruk. Ytterligare beskrives i denna del
ytbehandling, verkstadsorganisation, arbetsmarknadens
organisation (nyskrivet kapitel), godstransporter och
förpackningar (omarbetat), industribyggnader, uppvärmning
och ventilation, vatten- och avloppsanläggningar,
elektriska anläggningar (omarbetat) samt transportanordningar i
verkstaden (nytt).
I denna andra upplaga har redaktionen vidtagit tämligen
drastiska åtgärder för att möta de moderna krav som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
