Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 17 mars 1951 - Hur ingenjörer skriver svenska, av Gösta Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke beröras. Dess avigsidor är bl.a.
omständligheten och den ofta innehållslösa ansvällningen av
uttrycket, till vilka substantivsjukan (ty.
"Hauptwörtersucht") och därmed besläktade företeelser
hör. Man skriver "X-banan som nu är föremål
för ombyggnad ända ned till Y-torget" i stället
för ombygges, "Jag hade att göra ett bedömande
av vad som skett" (bedöma), "Dessutom sker
okulärbesiktning av hela ytan"
(okulärbesiktigas). Det heter att intrycket "blir behäftat med
en viss subjektivitet" (blir i viss mån subjektivt).
Exemplen kunde mångfaldigas, men kan räcka.
Man skulle gärna se att kanslispråkets
erforderlig ibland utbyttes, allt efter sammanhanget, mot
behövlig eller nödvändig. Samtliga kan gott
ersättas med det gamla hederliga svenska alla,
medelst ofta nog utbytas mot med eller genom.
Utnyttja bör icke ta död på begagna, tillämpa,
följa. I stället för verkställa
specialundersökningar duger göra. För Sveriges vidkommande
heter bättre för Sveriges del.
Om resp. skulle åtskilligt kunna sägas. Låt mig
här endast citera vad en engelsman, Sir Ernest
Gowers, säger därom i sin skrift "Plain words"
(London 1948, s. 38), ty även i den engelska
kanslistilen förekommer respectively i onödan:
"It has one simple straightforward use, and that
is to link up subjects and objects where more
than one is used with a single verb. Thus if I
say ’Men and women wear trousers and skirts’
you are left in doubt which wears which — which
indeed is no more than the truth nowadays. But
if you add the word respectively you allot the
trousers to the men and skirts to the women.
It can also be used harmlessly in a distributive
sense, as in the sentence ’Controllers should
inform their respective Emergency Committees’,
but it contributes nothing to the meaning, which
is plain enough without it. Respective and
respectively are used wrongly or unnecessarily far more
often than they are used rightly, and I advise
you to leave them alone." Och så anför han en
rad exempel, bl.a. följande: "Owing to the
special difficulty of an apportionment of expenditure
between (1) dinners and (2) other meals and
refreshments respectively..." Vilket
kommenteras så: "After taking elaborate care so to
arrange the sentence as to make respectively
unnecessary, the writer found the lure of it
irresistible after all."
Med tillfredsställelse konstateras att den
tvåstaviga verbformen hava tillhör ett förgånget
skede i Teknisk Tidskrift. Man skriver nu ha i
linje med modernt svenskt språkbruk. I
sammanhanget kan förtjäna nämnas, att en jurist
som nuv. regeringsrådet Carl Kuylenstierna i ett
radioföredrag den 15 januari 1940 deklarerade
att han visserligen skrev hava i lagtext, men ha
i motiveringen. Även det stelbenta densamma i
betydelsen den, denna ("då densamma är
konstruerad för kontinuerlig drift") har varit
mycket sällsynt i uppsatserna.
Intressant är att se hur författarna har ställt sig
till frågan om predikatets pluralform, frågan om
man bör skriva de äro eller de är osv. I
redaktionell text slopades de särskilda pluralformerna
redan 1946 i Teknisk Tidskrift, liksom något
tidigare i TNC:s publikationer, men de enskilda
författarna hade till en början full valfrihet. Det
visade sig emellertid mycket snart, att
förutsättningar fanns att åstadkomma enhetlighet, och
numera genomförs singularformen konsekvent
vid sättningen av manuskripten, utom i de få fall
där författaren uttryckligen har angivit att han
önskar behålla pluralformen.
För att konstatera hur författarna själva
skriver, har jag genomgått manuskripten till alla
icke-redaktionella signerade uppsatser i
årgången 1950, och det visade sig att i de 130
manuskripten singulariseringen hade genomförts av
51 författare (ca 40 %), medan författarna till
79 uppsatser fortfarande skrev de särskilda
pluralformerna. Av dessa var det endast 6, som hade
yrkat på att få behålla dem i tryck. I samma
årgång fanns dessutom 1 uppsats på danska och
1 på norska, och i dem fanns ju icke några
pluralformer av predikatet, eftersom kongruensregeln
i dessa språk sedan länge är övergiven.
Resultatet är intressant. Det visar nämligen att
klarheten icke har blivit lidande på reformen,
såsom man på sin tid befarade från något håll.
Skulle det ha varit fallet, hade en så allmän
övergång icke kunnat genomföras. Att reformen varit
till fördel för de författare som skriver en mera
personlig stil — vilken dock håller sig inom
sakprosans ram — är uppenbart. (I sammanhanget
kanske några siffror, som belyser läget i
läroverken just nu, har intresse. I
Stockholms-Tidningens pristävlan om den bästa studentuppsatsen
våren 1950 hade 45 uppsatser inlämnats, som alla
hade bedömts med A. Av författarna hade 34,
dvs. ca 75 %, genomfört singularform, 10
iakttagit kongruensregeln och 1 varit inkonsekvent.
I skolpojkarnas fall spelar naturligtvis särskilda
synpunkter in, bl.a. lärarnas inställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
