Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H. 11. 17 mars 1951
- Hur ingenjörer skriver svenska, av Gösta Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om långa ord är väl
lågtryckskvicksilverångurladdningsanordning i ett patentanspråk. Ordet
har naturligtvis aldrig varit avsett att gå ut till
en större allmänhet i denna form. Det är en
beskrivning och icke en beteckning. Nu heter det
lysrör (av visst slag).
Främmande ord
En annan fråga är hur man skall ställa sig till
de främmande ord som nu i en ständig ström
anmäler sig för inträde i svenska språket. För
min del skulle jag vilja ordna dem i tre köer,
de som med tacksamhet bör mottagas, de som
bör hövligt tillbakavisas och de som bör
omskolas och därefter tas emot.
Till den första gruppen hör många fackuttryck
vilkas internationella spridning är en stor fördel
och vilkas svenska ersättningsord icke får
samma exakthet; det främmande ordet saknar
nämligen anknytning till svenskt ordmaterial och ger
därför icke anledning till vilseledande
associationer. Radar är en god sådan internationell
term, silo och studio likaså, andra att förtiga.
Till den andra gruppen vill jag hänföra sådana
som redan har en god svensk motsvarighet eller
lätt kan få en sådan. "En tunnelbana skall
attrahera trafikanter" skulle jag vilja utbyta mot
locka. En subway eller en tube bör däremot vara
attractive. Information kan i de flesta, om också
icke i alla fall, ersättas av upplysning eller
underrättelser. En rankinglista är på svenska en
ranglista och team-work gruppforskning eller
lagarbete. En wire-recorder återgavs av en
författare i Teknisk Tidskrift med trådspelare, ett
förträffligt ord, liksom dess konkurrent
bandspelaren.
Till den tredje gruppen vill jag hänföra plastic,
som genom Svenska Plastföreningens ingripande
i rätt tid gavs den kortare formen plast, en
lycklig lösning, då man därigenom bevarade kärnan
i ett internationellt ord och gav detta svensk
stavning, svenskt uttal och svensk böjning (plur.
plaster). Nylon och rayon har anpassats till
svenskt uttal i och med att tonvikten lagts på
slutstavelsen. En intimare försvenskning av det
senare ordet skulle ge rajon (jfr bojkott, eng.
boycott), en stavning som också numera med all
rätt är upptagen i Svenska Akademiens ordlista
som alternativ. En defroster blir på god svenska
en avfrostare, som vid sin sida har verbet
avfrosta. För wallboard har man försökt ordet
fiberplatta, i och för sig ett utmärkt ord. Men
man kan också tänka sig lösningen att hålla till
godo med senare delen av det främmande ordet
och anpassa det till svensk stavning. Man finge
då bård (Ljusne bård, Ankarbård osv.).
Det ligger något tänkvärt i vad dansken M.
Hammerich yttrade 1847: "Det är med
främmande ord som med mjölktänder. De skall dras ut i
tid för att inte de nya tänderna skall sitta snett."
I praktiken är det för all del inte alltid så lätt
att göra det, men man kan åtminstone pröva
om saken icke kan uttryckas på svenska innan
man faller för det främmande.
Några formfrågor. TNC
Vad det rena formverket beträffar är
standarden, som man kan vänta sig, hög. Här spårar
man ofta inflytandet från Tekniska
Nomenklaturcentralen, vars sätt att beteckna fysikaliska
storheter och måttenheter och regler för
ordförkortningar, sifferuttryck m.m. har slagit igenom.
Även TNC:s övriga rekommendationer, i fråga
om ordböjning, ordbildning och terminologien i
det hela har bidragit till reda och enhetlighet i
formgivningen. Det förträffliga ordet don, som
TNC rekommenderat, möter man flerstädes, t.ex.
i utlösningsdon (i stället för
utlösningsanordning).
Ett speciellt böjningsfall, som spelar en viss
roll i tekniskt språk, inte minst i annonser, skall
här till slut nämnas.
Det heter sedan gammalt på god svenska
Volvos lastbilar med genitivändelsens -s utsatt. Men
man kan också bilda en sammansättning och
säga Volvolastbilar. I bägge fallen kan uttrycket
tolkas på två sätt, antingen som lastbilar ur
Volvofabrikens egen lastbilspark eller som
lastbilar vilka som helst av Volvos fabrikat. För att
uttrycka den senare betydelsen skriver man
numera allt oftare Volvo lastbilar. Detta är
historiskt sett en oriktig konstruktion, vars uppkomst
kan förklaras på tre sätt. Det kan vara en
anglicism, en efterbildning av de analytiska engelska
sammansättningarna Volvo cars, Ford Motor Co.,
London people, och det är nog ofta fallet. Det
kan också vara en oriktig anslutning till den
svenska böjningstypen Södertälje havsbad, Svea
rike, Uppsala domkyrka, där ändelserna -e och
-a är gamla ändelser för genitiv plural. Det ligger
ju nära till hands att utvidga denna konstruktion
till att omfatta även andra ord på -e eller annan
vokal som icke är gammal genitivändelse, t.ex.
Thule cacao, Esselte handbok, AKE lyftblock, för
SJ vidkommande. Ett tredje skäl för att
utelämna genitivändelsen -s kan vara en önskan att det
inregistrerade firmanamnet skall framstå klart
och ograverat. Fallet Esselte handbok är tydligen
av detta slag. På boken står till yttermera visso
de bägge orden på var sin rad.
Denna vitt utbredda praxis torde böra
godkännas som en praktisk nyhet i svensk böjning, när
den håller sig till fabrikatbenämningar o.d., till
fall som Volvo PV 444, SKF rullager, AKE
kullagerblock, Malcus centerless rundslipmaskiner
(där Malcus i och för sig kan läsas som genitiv
utan utsatt apostrof, men utan tvivel är tänkt
som grundformen i likhet med Volvo), Thule
cacao, en GSA trefas synkron generator. Däremot
finns det icke tillräckligt skäl att frångå svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0224.html
