Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 17 mars 1951 - Gör vi vårt bästa? av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
TEKNISK TIDSKRIFT
Gör vi vårt bästa?
År 1946 inlämnade herr Branting m.fi. till
Riksdagens andra kammare en motion om utredning
och förslag till en teknisk och ekonomisk
kontroll av den industriella produktionen. Motionen
kom att väcka en livlig kritik, icke minst på
grund av dess exempel på hur industrin, enligt
motionärerna, medvetet framställde produkter
av sämre kvalitet än vad den tekniska
utvecklingen gjorde möjligt. Denna del av motiveringen
blev också på ett ganska övertygande sätt
skjuten sönder och samman av sakkunskapen.
Ändå fanns det till motionen en
verklighetsbakgrund, som gjorde att man inte utan vidare
helt kunde avvisa dess slutsatser. Sålunda
kunde Svenska Teknologföreningens styrelse vid en
behandling av ärendet inte enas om ett uttalande
i vare sig tillstyrkande eller avstyrkande
riktning, och lät därför ärendet falla.
Så mycket säkrare på sin sak var ett stort antal
andra remissinstanser. Det blev också mot en
tämligen enhällig opinion från näringslivet som
Riksdagen tillstyrkte motionen och tillsatte 1946
års konsumentupplysningsutredning, som förra
året kom fram till det förslag av vilken en liten
del — varudeklarationsnämnden — i
statsverksproposition har förelagts årets Riksdag.
Därmed skulle — som i så många andra
liknande fall — problemet kunna läggas till
handlingarna. De missnöjda har fått säga sitt och i viss
mån fått sin vilja igenom, medan de angripna i
stort sett har hållit sina positioner och med gott
samvete kan fortsätta som förut.
Så enkelt är det emellertid inte. Den som även
ganska flyktigt läste tidningar och tidskrifter
under t.ex. december 1950 kunde inte undgå att
lägga märke till, att Svenska Dagbladet den 5
december klagade över det otillfredsställande
måttsystemet för damkläder, att Aftontidningen den
13 innehöll en kritisk artikel om sportkläder, att
dessa och andra tidningar utförligt refererade en
diskussion på KF:s Vår Gård om
konsumentvarors kvalitet, att Veckojournalen den 14
december återgav en husmors klagan på samma
produkter, medan i radio pågick en husmorskola,
där orden inte skräddes då industrin kom på tal.
Några månader dessförinnan hade Dagens
Nyheter gjort en undersökning av
fruktmarmelader, som visade en för de flesta fabrikat
oroväckande hög halt av äpplen — oberoende av vilken
frukt som annars fanns angiven på etiketten. En
sakkunnig undersökning av sololjor i början av
sommaren hade likaledes visat, att endast en på
tio hade någon skyddande effekt.
Icke heller i dagens tidningar saknar vi
klagomål över dåligt porslin, opraktiska husgeråd,
sämre nylonstrumpor m.m. Hur ymniga och
ihärdiga dessa klagomål än är, får man naturligtvis
icke låta förleda sig till slutsatsen, att all
industriell produktion står på samma låga nivå. Som
vanligt är det fläckarna som syns, men dessvärre
är de tillräckligt många för att man skall behöva
fundera över, om inte någon tvätt vore på sin plats.
Nu har tillverkarna under de gångna åren
kunnat ha en hel del ursäkter till hands för den i
många fall påtagligt försämrade kvaliteten. Det
har varit råvarubrist, ont om skolad personal —
och så den vanligaste syndabocken:
priskontrollen. Ibland har dessa förklaringar varit fullt
korrekta, men alltför ofta ganska ihåliga vid närmare
påseende.
Lika tvivelaktig förefaller ibland den annars
traditionella förklaringen till bristfälligheter i
produkterna, nämligen att tillverkaren
naturligtvis kan tillfredsställa vilka önskemål som helst,
men att "allmänheten vill ha det så". I allt för
många fall har orsaken i stället visat sig vara att
tillverkaren har tagit för gott mellanhändernas
råd, som mindre tillgodoser vad allmänheten vill
ha än vad de själva helst vill sälja till allmänheten.
Hur som helst, det finns otvetydigt ett gap
mellan den kvalitet och den funktionsduglighet som
producenterna förser sina produkter med och de
krav — hur oartikulerade dessa än må vara —
som allmänheten ställer på samma produkter.
Det förefaller därför som om industrin icke bara
hade den negativa uppgiften att undan för undan
avvärja allmänhetens osäkra önskemål med
tyngden av sin sakkunskap, utan den mera positiva
att -— som det redan har gjorts på sina håll —
klara ut vad allmänheten verkligen vill ha.
I USA har konsumenterna sedan flera år
sam-manslutit sig till organisationer, som själva
provar industriprodukter och upplyser sina
hundratusentals medlemmar om resultatet. I vårt land
har vi HFI, men bildandet av aggressivare
organisationer ligger latent, och det är icke uteslutet
att dessa skulle kunna skapa samma klarhet på
varumarknaden som fackföreningarnas tillkomst
har skapat på arbetsmarknaden.
Bortsett härifrån vore det roligt om industrin,
innan någon dylik påtryckning föreligger,
självmant och med kraft tog upp frågan om sin
goodwill hos allmänheten, och vidtog sådana positiva
åtgärder, att den om sin produktion med
tillförsikt skulle kunna säga:
Vi gör vårt bästa! sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
