Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1951 - Tid- och arbetsstudiernas utveckling till MTM-metoden, av Richard M Crossan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1951
243
månader. Sålunda kunde en god, vältränad
ingenjör producera endast omkring fyra formler
per år. Huru värdefulla formler än är, har otåliga
företag ofta uttryckt missnöje med den höga
kostnaden för formler, och i några fall har de
övergivit tanken på att införa standardtabellen,
därför att de icke varit villiga att investera den
nödvändiga tiden eller arbetet.
Nu då MTM är tillgängligt synes tidsformlerna
emellertid verkligen hävda sin plats. En
tidsformel kan erhållas med MTM på icke mer än 25 %
av den tid som erfordrades för härledningar på
grundval av tidsstudiedata. I många fall är
tidsbesparingen ännu större. Därjämte har det
befunnits möjligt att framställa exakta formler
med MTM på sådana arbeten som aldrig med
framgång kunnat framställas i formler ur
tidsstudiedata. Arbeten i maskiner för sömnad är
ett gott exempel på detta. De verkliga enheterna
i detta slags arbete är så korta, att det är möjligt
att tidsberäkna dem exakt med hjälp av
tidsstudier. Följaktligen måste vid tidsstudier arbetet
uppdelas i större enheter, varvid emellertid
konstanter och variabla tider kombineras, vilket i
sin tur försvårar framställningen av en exakt
formel. Det är att bemärka, att ingen verkligt
tillfredsställande tidsformel för
nåtlingsmaskin-arbete hade framställts, förrän MTM blev
tillgänglig.
Vid våra samtal inför olika grupper hänvisar vi
ibland till att den framgångsrika tillämpningen
av normer för arbeten som mottagning, lagring,
maskinreparationer eller hanterande av materiel
beror på användandet av tidsformler. Det finns
emellertid alltid personer som efteråt talar om
för oss, att detta inte kan göras vid deras
anläggningar, därför att två operationer icke utförs på
samma sätt två gånger. Detta visar endast, att de
icke inser det värde som formler har i sådana
situationer, och inte förstår hur de kan
framställas. Detta är icke förvånande, ty proceduren
är komplicerad vid komplicerade typer av
arbeten. Icke desto mindre kan den utföras.
Standarddata
Vi hör ibland uttrycken "standarddata" eller
"tidsformler" använda såsom om de två
termerna avsåg samma sak. Detta gör de icke.
Standarddata användes först av arbetsstudiemän för att
förenkla uppgiften att upprätta normer för ett
givet slags arbete och för att förbättra
konsekvensen hos deras normer. Standarddata
användes fortfarande ofta för detta ändamål. Ett
hopsamlande av standarddata är endast en lista över
alla de olika element som observerats vid ett
givet slags arbete med representativa tidsvärden
för varje element. Varje element som skiljer sig
om också obetydligt från något annat element
har sitt eget tidsvärde.
När ett arbete uppkommer för vilket intet tids-
värde förut upprättats, analyseras arbetet
antingen mentalt eller genom direkt observation,
och de element som behövs för att utföra det
bestämmes. Tidsvärden för elementen utväljes
sedan ur standarddata. Deras summa ger
tidsstandarden för arbetet. Proceduren liknar
mycket MTM-proceduren, men skiljer sig från denna
därigenom att tidsnormerna tillämpas endast på
en given klass av arbete som utförts under en
given serie förutsättningar.
Tidsnormerna för varje element bestämdes förr
med hjälp av tidsstudier. De kan nu fastställas
snabbare och mera tillfredsställande medelst
MTM. Om emellertid en man nöjer sig med att
utforma standarddata, har han icke nått så långt
han kan på vägen mot att förse sig med ett
lättskött och ekonomiskt verktyg för normsättning.
Han bör fortsätta och ta nästa steg, vilket är att
göra härledningarna ur tidsformler.
Tidsformler
Metoden med standarddata för att utforma
tids-normer är en stor förbättring ur tids-,
kostnads-och konsekvenssynpunkt gentemot individuellt,
detaljerat tidsstudium, men metoden kan
ytterligare förfinas och förbättras. Det framgår
tydligt efter en stunds analys att vid ett givet slags
arbete vissa enheter utföres på varje producerat
stycke, medan andra utföres endast då ett stycke
har vissa krakteristika. Vidare finns det fall, då
utförandet av en viss enhet alltid kommer att
erfordra efterföljande utförande av ett visst annat
element. Slutligen är det tydligt, att tiden för att
utföra vissa enheter blir densamma, oavsett
karakeristiskerna hos det arbete som utföres, då
däremot tiden för att utföra vissa andra enheter
kommer att variera med arbetets natur.
För att tillverka t.ex. ett arbesstycke i en svarv
måste alltid elementet "Plocka upp" utföras. Å
andra sidan utföres elementet "Fästa med stadigt
stöd" endast då delens karakteristika är sådana
att användandet av stadigt stöd är nödvändigt.
Närhelst elementet "Starta maskinen" utföres,
erfordras efterföljande element "Stoppa
maskinen". Ett sådant element som "Inkoppla"
erfordrar samma tid att utföra antingen
maskindelen är stor eller liten, men tiden för utförande
av elementet "Lägga delen åt sidan" påverkas av
delens storlek och form.
Erkännandet av dessa förhållanden ledde till
att man förvandlade standarddata till
tidsformler. En tidsformel är endast ett lämpligt
ordnande av standarddata, vilket underlättar deras
exakta tillämpning. En stor del av analysen, som
är nödvändig när man tillämpar standarddata,
göres en gång för alla då formeln härledes —
detta är det viktiga. De arbetskarakteristika, som
nödvändiggör utförandet av vissa element,
fastställes, och formeln uttryckes som en funktion
av dessa karakteristika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
