Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1951 - Böcker - Kloakteknik, av Åke Markland - Laboratoriemässiga vagnundersökningar, av Einar Bohr - Tryckarmerade betongbalkar, av Gunnar Lindh - Technische Lärmabwehr, av Åke Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
TEKNISK TIDSKRIFT
Värdena på volumetrisk slamhalt, biokemisk
syreförbrukning och syrehalt beräknas som medelvärde för fyra prov,
uttagna på vardagar, fördelade på två på varandra
följande sommarmånader.
I ett kapitel om avloppsplan och stadsplan framhålles
nödvändigheten av att dessa planer uppgöras samtidigt för
ernående av lämpligaste lösning. I allmänhet består en
fullständig avloppsplan av följande delar: fastigheternas
servisledningar, bi- och huvudledningar (kombinerade
ledningar för spill- och dagvatten eller separata spill- och
dagvattenledningar), bräddavlopp med reningsanläggning
för bräddavloppsvattnet samt bräddavloppsledning till
recipienten, avskärande ledningar längs recipienten till
reningsverket, reningsverk med utlopp till recipienten samt
recipienten (ett vattendrag, en sjö eller havet).
Beträffande val av avloppssystem framhålles de många
fördelar, som separat (och duplikat) avloppssystem har
framför det kombinerade systemet. Förf. (J A C Rastrup)
har den uppfattningen, att det separata systemet
säkerligen är tillämpat i alltför liten utsträckning i Danmark.
Måhända gäller detsamma i Sverige.
Ett kapitel om rörnätets drift innehåller praktiska
synpunkter på det arbete, som erfordras för underhåll av
rörnät. Där redogöres således för bl.a. säkerhetsanordningar
vid arbete i avloppsledningar — med hänsyn till
explosionsrisk, förgiftning m.m. — samt de utrustningar, som
användes vid rensning av rörledningar.
I sin helhet erbjuder boken i likhet med "Möderne
Kloakteknik" en lättillgänglig orientering i modern
avloppsteknik. Åke Markland
Laboratoriemässiga vagnundersökningar, av Sigfrid
Bjerninger. Jordbr.-tekn. Inst. Medd. nr 231, Uppsala 1950.
76 s., 47 fig. 2 kr.
Undersökningarna omfattade två svenskbyggda
lantbruksvagnar för 4 t nyttig last samt en tysk och en amerikansk
vagn, båda för 3 t last. Ytan av lastflaket varierade för
vagnarna mellan 7,2 och 9,1 m2. Det är sålunda fråga om
för svenska förhållanden ganska stora vagnar,
företrädesvis avsedda för transport av betor, potatis och spannmål
och för dragning medelst hästar eller traktor. Detta torde
begränsa användbarheten huvudsakligen till våra större
sammanhängande jordbruksdistrikt.
Undersökningarna omfattade vagnarnas hållfasthet för
vertikala och sidpåkänningar med säkerhetsfaktorer och
brottfaktorer, vidare vridstyvhet samt hållbarhet för
laboratoriemässigt gjorda påkänningar, motsvarande dem, som
förekommer i praktisk drift. För metoder och resultat
redogöres på ett uttömmande och intressant sätt.
Beträffande uppgiften om däckens underdimensionering med
hänsyn till maximala hjultrycket, 1 250—1 300 kp, kan
kanske nämnas, att erfarenheten från lastbilsområdet visar,
att bortfallandet av drivning på hjulen samt i synnerhet
den ringa hastigheten medger rätt betydligt större
belastning, än vad som normalt gäller för lastbilsdäcken 7,00"/20".
Dessutom kan fälgdimensionen 20" X 6" användas för
såväl 7,00"/20" som 7,50"/2" däck, varför ombyte vid
eventuellt behov lätt kan göras.
Undersökningarna utgör ett led i en större allmän
undersökning av för svenska jordbruket lämpliga lastvagnar
(Tekn. T. 1950 s. 158). Förut har ämnet behandlas i
Jordbr.-tekn. Inst. Medd. nr 229 (Tekn. T. 1950 s. 1073) och flera
undersökningar kan väntas. Det förefaller naturligt, att
man försöker få fram en eller ett par typer, mera
lämpliga för massan av svenska medelstora och smärre
jordbruk.
Förf. framhåller detta i slutkapitlet, där det även
nämnes, att många mindre vagntillverkare redan nu andvänder
ett stort antal färdiga delar i sin produktion:
gummiringar, hjul, nav, bromsdetaljer, axlar etc. Dessa detaljer
får tillverkarna, som bekant, i stor utsträckning från den
årliga avgången av begagnade bilar. Det framgår icke
klart, om förf. anser, att dylika standarddetaljer bör
framställas seriemässigt vid svenska fabriker likaväl som
axlar, balkar, beslag och överbyggnader. Det kan
emellertid tyckas vara god ekonomi att tillvarata fullt brukbara
och användbara detaljer från bilindustrins
genomstandardi-serade produkter — icke minst med hänsyn till
reservdelstillgången.
Det intresse, som Jordbrukstekniska Institutet har för
denna viktiga del av lantbrukets maskinutrustning, lovar
gott. Totala antalet lantbruksvagnar överstiger nu 400 000,
till stor del förslitna. Behovet per år kan därför uppskattas
till många tiotusental. Konstruktionsritningar och
specifikationer utarbetade under vetenskaplig kontroll och som
kan tillhandahållas exempelvis genom
Hushållningssällskapen e.d. vore säkert välkomna. Det är riktigt, som förf.
säger, att laboratoriemässiga prov i samband med
konstruktionernas utförande är ett viktigt hjälpmedel.
Einar Bohr
Tryckarmerade betongbalkar, av Arne Johnson. Medd.
4 Inst. Byggn.-Stat. KTH. Tidskriften Betong, Stockholm
1950. 15 s., 6 fig., 4 tab.
Avsikten med de försök som redovisas i denna uppsats
var att undersöka samverkan mellan tryckarmering och
betong samt att utröna bygelarmeringens inverkan på
hållfastheten.
Först diskuteras traditionella beräkningsmetoder för
balkar med balanserad och överstark armering. Härvid
konstateras att varken svenska eller amerikanska metoder
normalt tar hänsyn till tryckarmeringens kvalitet; av denna
anledning kan missvisande resultat erhållas. För beräkning
efter brottstadiet refereras en metod, i huvudsak enligt
R Saliger. Vidare återges en formel för tillåtet moment,
som rätt utnyttjar tryckarmeringens kvalitet. Denna
dimensioneringsmetod föreslås för dubbelarmerade tvärsnitt,
om man för enkelarmerade tvärsnitt föreskriver den
klassiska beräkningsmetoden.
Av försöksresultaten framgår, att vid de dimensioner som
använts full samverkan äger rum mellan betong och
tryckarmering upp till en armeringsprocent av 2,5. God
överensstämmelse råder vidare mellan teoretiskt beräknade
moment och de som erhållits vid försökens utförande.
Inverkan av bygelarmeringen synes ej påverka
brotthållfastheten, men däremot minskas den arbetsupptagande
förmågan efter brott snabbare vid balkar utan bygelarmering
än vid balkar med dylik armering. I samband med
balk-provningen provtrycktes ett antal kuber, varav den ena
hälften mellan stålplattor, den andra mellan fiberplattor.
Av de erhållna värdena framgår, att kuber tryckta mellan
fiberplattar icke ger nämnvärt mindre relativ spridning än
de som tryckts mellan stålplattor.
För en läsare, som ej är invigd i den elementära
statistikens metoder, kanske det förtjänar påpekas att den
procentuella avvikelse, som redovisas i kol. 8 och 10 i tabell 2
ej avser medelfelet hos aritmetiska mediet utan medelfelet
hos det enskilda mätvärdet i serien. Gunnar Lindh
Technische Lärmabwehr, av W Zeller. Alfred Kröner,
Stuttgart 1950. 317 s., 257 fig. 28 DM.
Denna bok, med ingressen: "Die geräuschlosere Maschine
wird den Märkt gewinnen — der stillere Betrieb leistet
mehr als der laute", bör kunna bli en lämplig litteratur
för ingenjörer inom industrin och byggnadsverksamheten,
samt inte minst för säkerhetsingenjörer.
De första 40 sidorna lämnar grundsynen på de akustiska
fenomenen med tyngdpunkten på det tekniska
bullerproblemet. Från det läsvärda och rikhaltiga innehållet kan
bl.a. nämnas en tabell för ljudhastigheten i olika ämnen.
Med siffran 40—150 m/s för gummi anges dess lämplighet
som ljuddämpande material. Högst på skalan står Degussit,
en aluminiumoxid med volymvikten 3,8 g/cm3, med siffran
9 600 m/s; stål har siffran 5 000 m/s och kork 500 m/s.
Som bekant kan öronskador uppstå, då ljudstyrkan
överskrider vissa värden. Smärtgränsen anges inträda vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
