Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1951 - Kromatografi, av Ingrid Moring-Claesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 mars 1951
255
Koncenfrahun
Fig. G.
Elutionsana-lyskurva; relation
mellan eliiatets
koncentration och
volym.
kan de direkt iakttas som fläckar på papperet
(fig. 4), i annat fall kan man endera tillsätta en
indikator till vätskeblandningen vid försökets
början eller vanligast efter försöket torka
papperet och därefter behandla det med lämpligt
färgreagens.
Om man i stället för en pappersremsa
använder ett pappersark, har man vidare möjlighet att
avsevärt förbättra separationen genom att först
utveckla kromatogrammet på vanligt sätt i en
riktning nära ena kanten av papperet, torka detta,
vrida det 90°, och låta kromatogrammet med
hjälp av ett annat vätskepar utveckla sig i
riktning utefter papperets andra kant (fig. 5). För
två sådana vätskepar kan man vid noga reglerade
försöksbetingelser få för olika ämnen
karakteristiska positioner på papperet, så att efter
"framkallning" med reagens ofta blott en blick på
papperet är nödvändig för identifiering av
för-söksblandningen. Med denna tvådimensionella
teknik utför man alltså med två operationer,
vad som annars skulle fordrat en hel serie
försök med pelare.
Adsorptionsanalys
Studiet av den rena adsorptionsanalysen hade
under tiden också bedrivits med stor intensitet.
Så har Tiselius3 i Sverige från omkring 1940
undersökt de olika sätt, på vilka en
adsorptionsanalys kan utföras. Han använde sig därvid av
det flytande kromatogrammet och konstruerade
tillsammans med Claesson4 en
mikrointerferome-ter, som möjliggjorde en kontinuerlig
koncentrationsmätning av eluatet. Adsorptionsanalys kan
enligt Tiselius utföras på tre olika sätt, nämligen
som elutionsanalys, frontanalys och
förträng-ningsanalys. Senare har man funnit, att dessa
Fig. 7. Frontanalys;
förhållandena dels
omedelbart innan försöket skall
börja, dels sedan det
pågått en stund.
Fig. 8.
Front-analyskurva;
relation mellan
avgående
lösnings koncentration och
volym.
metoder också kan tillämpas vid fördelnings- och
papper skromatograf i.
Elutionsanalys
Elutionsanalys är i princip identisk med
Tswetts ursprungliga analysmetod, vid vilken
den blandning man vill undersöka först
anbringas i toppen av adsorptions- eller
fördelningspelaren eller filtrerpapperet, varefter
elu-tionsmedel pressas igenom och uppdelningen i
komponenter äger rum (fig. 1). Undersöker man
den lösning, som lämnar pelaren (eluatet), och
avsätter dess koncentration mot den mängd
lösning, som passerat, erhåller man en kurva, vars
form framgår av fig. 6. Varje topp markerar
en ren komponent och mellanrummen rent
lösningsmedel. Den volym, som passerat, innan
toppen visat sig, anger adsorptionens storlek och
ytan under toppen änger mängden substans.
Elutionsanalys används med fördel vid
fördelnings- och papperskromatografi men också vid
adsorptionsanalys i de fall, då den irreversibla
adsorptionen ej är för stor och omöjliggör en
kvantitativ uppdelning. Aktivt kol är t.ex. ej ett
lämpligt adsorbens vid elutionsanalys, då det
ger en mycket utpräglad eftersläpning av
materialet; jonbrytare har däremot givit goda
resultat. Försöken kan utföras med substansmängder
varierande inom mycket vida gränser.
Spårkvantiteter av urans kolningsprodukter, och
mikrogramkvantiteter av aminosyror har å ena sidan
undersökts, under det att å andra sidan
kilogramkvantiteter av t.ex. sällsynta
jordartsmetaller framställts preparativt.
Papperskromatogra-fin är naturligtvis lämpligast för mycket små
mängder, men på sistone har även den anpassats
för preparativt bruk50.
Frontanalys
Vid frontanalys låter man lösningen direkt
passera genom pelaren. Härvid kommer en
uppdelning att ske så, att rent lösningsmedel kommer
först, därefter en zon av en komponent, som
kvarhålles svagast, omedelbart därefter en zon
innehållande både den första komponenten och
den som därnäst adsorberas svagast, därefter en
zon innehållande de två första komponenterna
pius en tredje osv., tills den ursprungliga
blandningen oförändrad passerar igenom (fig. 7).
Av-sättes koncentrationen av den lösning, som
lämnar filtret, mot volymen, erhålles trappstegsfor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
