Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1951 - Mätvagn för kontaktledningsundersökningar, av Karl Erik Ullerfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1U april 1951
93
Mätvagn för
kontaktlednings-lindersökningar
Byråingenjör Karl Erik Ullerfors, Stockholm
621.335.8 : 621.332.31
Kontaktledningsslitningen är ett problem, som
uppmärksammades redan på ett tidigt stadium av den svenska
statsbaneelektrifieringen. Man fann, att slitningen blev större
än väntat och att tråden slets mera på vissa ställen på
led-ningsspannet än på andra. Omfattande undersökningar
igångsattes därför. Genom att utprova olika
ledningsupp-hängningar kom man efter hand fram till ett enhetligt
upp-hängningssystem, som vid då förekommande
tåghastig-heter och trafikintensitet visade sig fylla rimliga krav på
både slitningens begränsning och i övrigt god
strömavtag-ning. Det befanns emellertid att det icke räckte med att
de nybyggda ledningarna lades upp på lämpligt sätt; man
måste också regelbundet kontrollera ledningarnas tillstånd,
så att mera betydande avvikelser i deras läge kunde i tid
rättas till. Det blev då naturligt att ordna årligen
återkommande revisionsarbeten, vilka kom att omfatta hela
ledningsnätet.
Elektrifieringen av våra järnvägar har numera nått en
omfattning av över 8 000 km spårlängd. Både
trafikintensiteten och tågens hastighet har stegrats. Samtidigt har
kraven på precision i trafikarbetet blivit större. För
kontaktledningarna har detta kommit att innebära väl moti-
verade önskemål om tidsbesparande och objektiva
kontrollmetoder.
Kontaktledningsslitningen är också ett ekonomiskt
problem. Erfarenheten har visat att kontakttråden över
huvudspår har en livslängd av i medeltal ca 12 år. Med
nuvarande förhållanden får man räkna med att kostnaderna för
utbyte av försliten tråd uppgår till omkring 1 Mkr/år. Det
fanns alltså och finns alltjämt goda skäl för att söka
metoder, genom vilka det skulle bli möjligt både att
definiera och förbättra kontaktledningens egenskaper.
Mätvagnens byggnad
En uppfattning om kontaktledningens egenskaper och
tillstånd får man enklast genom att studera och registrera
strömavtagarens gång mot ledningen. Det är då i första
hand strömavtagarens vertikalrörelser, som är av
betydelse. År 1938 anskaffades därför av Järnvägsstyrelsen en
apparat, som placerad på ett lok skulle registrera dessa
rörelser. Det visade sig emellertid snart, att denna
utrustning måste kompletteras och fullständigas för att ännu
snabbare och enklare mätmetoder skulle erhållas.
Icke minst den under kriget rådande knappheten på
material, framförallt koppar, gjorde frågan brännande.
Järnvägsstyrelsen beslöt att en för kontaktledningsmätningar
specialkonstruerad mätvagn skulle anskaffas. Efter vissa
tillverkningssvårigheter kunde den levereras först 1947. En
tid för justering av instrumenten förflöt därefter innan
vagnen kunde tas i bruk för de avsedda uppgifterna.
Till det yttre avviker mätvagnen icke nämnvärt från
vanliga moderna stålvagnar med undantag för apparaterna på
dess tak. Utrustningen på taket utgöres av två
ström-avtagare, två strömtransformatorer, frånskiljare och
omkopplare samt i varje ända av taket en högspänningskopp-
Fig. 1. Planritning av mätvagnen.
Fig. 2. Matrummet; t.v. matbord med kopplingstavla, t.h. hissoffa och observationshytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
