Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 21 april 1951 - Tillsatser för motorsmörjoljor, av Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1U april 1951
319
Fig. 3.
Friktionskoefficient för olja,
-utan,
––med
1 °/o
trikre-sylfosfat.
grepp i glidytan5. Olägenheterna av dylik
halvtorr friktion kan ibland väsentligt motverkas
genom användning av olja med starkt polära,
adhesionskraftiga molekyler eller med tillsatser,
som under vissa förutsättningar bildar fasta
smörjmedel mellan ytorna. Även metallytornas
beskaffenhet är därvid av största betydelse.
Krombehandlade glidytor måste exempelvis
behandlas på ett speciellt sätt för att bli tillräckligt
porösa5 och därigenom oljekvarhållande.
När förhållandena icke är allt för påfrestande
användes som smörj förbättrande tillsatser
organiska fosfater, fosfiter och klorerade aromater,
vilka alla vid måttliga belastningar ger
tillräcklig adhesionskraft åt oljemolekylerna närmast
metallytan. Deras egenskap att bibehålla låg
friktionskoefficient, när den hydrodynamiska
smörj förmågan hos oljan icke längre räcker till,
framgår av fig. 3. Basoljan synes börja
genombrytas, när varvtalet sjunkit något under 1 r/s
(stål mot stål), medan en tillsats av 1 %
trikre-sylfosfat gör samma oljas skyddshinna fullt
hållbar, tills rörelsen upphört1.
Vid mycket starka påkänningar och låg
glidningshastighet, som förekommer exempelvis i
vissa reduktionsväxlar, hypoidbakväxlar, hårt
belastade lager etc., kan emellertid även en på
nyssnämnda sätt förstärkt oljefilm visa sig
otillräcklig, så att metallisk kontakt uppkommer. I
dylika fall används andra tillsatser, som under
inverkan av höga lokala tryck och därav
orsakade höga lokala temperaturer stelnar till fasta
smörjmedel, som är tillräckligt
motståndskraftiga att hindra metallisk kontakt mellan
lagerytor eller kuggar (fig. 4). Dessa genom kemiska
reaktioner under driften bildade fasta
skydds-hinnor innehåller bly, blysulfid, blyklorid,
blysulfat eller, i stället för bly, järn i dessa
föreningar. Endast relativt få molekyler av
reaktionsprodukten synes behövas för att ge
tillräckligt skydd mot svetsangrepp genom torrfriktion
metall mot metall1.
De nu nämnda tillsatsmedlen innehåller
blandningar av bly- eller järntvålar, fritt svavel, och
ganska reaktiva svavel-, fosfor- och
klorför-eningar. För att hindra korrosion av metallen
tillsätts anti-korrosionsmedel. Även i bästa fall
är emellertid dessa mot starka belastningsspetsar
skyddande tillsatsmedel något korroderande,
varför de huvudsakligen används i extrema fall,
t.ex. i nyssnämnda bakaxelväxlar av hypoidtyp.
Viskositetshöjande och
fryspunktssänkande tillsatser
I mitten och slutet av 1930-talet framkom en
del tillsatsmedel för att sänka smörjoljans
stel-ningspunkt. De därvid använda kemiska
tillsatserna visade sig samtidigt ha egenskapen att göra
oljan mera stabil mot temperaturväxlingar, dvs.
förbättra viskositetsindex. Att börja med kom
dessa oljor att användas huvudsakligen inom
flyget, i första hand för att förbättra
startmöjligheterna under arktiska förhållanden genom
bättre motor- och växellådsolja och även för
hydraulisk olja för kontrollanordningarna7.
Numera har även vanliga bilmotoroljor börjat
behandlas på liknande sätt, varigenom behovet av
särskilda oljor för vinter- och sommarbruk
bortfaller.
Effekten av dylika tillsatsmedel till smörjoljan
framgår av fig. 5. Tillsatserna är i regel
poly-meriserade, oljelösliga produkter med hög
molekylarvikt såsom polybutener, alkylerade
poly-styrener, polymetakrylater och dylika
kolväteföreningar. Man torde ännu icke exakt känna till
deras inverkan vid sänkningen av fryspunkten.
Den går emellertid sannolikt ut på, att försena
bildningen vid sjunkande temperatur av den
alltmer trögflytande vaxkristallmassan i oljan.
Tillsatserna synes utfalla på vaxkärnorna i oljan
i den mån, de bildas, och hindrar dem från att
växa till normala vaxkristaller. Nätverket av
strömningshindrande kristaller bildas härigenom
icke förrän vid långt lägre temperatur, än som
eljest kännetecknar basoljan (fig. 5)1.
Förbättring av viskositetsindex för oljan kan
erhållas genom tillsats av liknande
polymerise-rade kolväten. Den minskade effekten av
temperaturändringar på viskositeten beror troligen
på, att de stora, polymeriserade molekylerna är
mindre känsliga för temperaturväxlingar och att
denna deras egenskap delvis överföres till de
hundratals små oljemolekyler, som befinner sig
inom fältet för var och en av de stora
molekylernas inflytande.
En del svårigheter har även kunnat förmärkas
vid dessa tillsatsers användning under praktiska
driftförhållanden. Är dessa hårda, sönderfaller
så småningom de polymeriserade molekylerna
Fig. 4.
Smörjförbättrande
tillsatsers verk
ningssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
