Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 21 april 1951 - Andras erfarenheter - Den magnetiska vätskekopplingens problem, av sah - Termoljudets hastighet nära absoluta nollpunkten, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Magnetisk vätskekoppling med hermetisk
oljetätning.
Fig. 2. Magnetisk vätskekoppling för höga hastigheter; a
omagnetiskt ytterhölje, b järnpulver, c, d polstycken, e
mag-netspole.
tyngdkraften. Ett sådant montagesätt är emellertid icke
alltid möjligt, och dessutom hindrar det en jämn
fördelning av pulvret i suspensionsvätskan. En öppen koppling
är icke heller lämplig i vissa omgivningar.
Labyrinttätningar har visat sig användbara vid höga
hastigheter, genom att man då kan utnyttja
centrifugal-kraftens inverkan på pulvret. Å andra sidan har vid
variabla hastigheter, eller när kopplingens läge icke är fast
(t.ex. i flygplan), labyrinttätningarna icke fungerat
tillfredsställande. Vidare då kopplingen körs vid hög
temperatur och därefter kallnar, suger den luft och fuktighet
in i sig, vilket ger upphov till korrosion både på
mekanismen och på järnpulvret.
Det har därför visat sig att hermetiska tätningar i regel
är önskvärda. En konstruktiv lösning har varit, att man
invid kopplingen monterar ett oljerum, fig. 1, varifrån ren
olja kontinuerligt pumpas in i kopplingen; oljan återgår
till oljerummet via en separator, som kvarhåller
järnpulvret inuti kopplingen. Separatorn består av en
ringformig alnicomagnet med ett mycket litet luftgap. Genom
denna anordning får man fördelen att tätningarna behöver
vara avsedda endast för ren olja och alltså vara av gängse
typer. Kopplingar med dylika tätningar har kunnat köras
med hastigheter från 120-—1 450 r/m och med slirningar
på 0—200 % under 30 dagar ulan synlig läckning av
järnpartiklar.
Utfällning i järnpulversuspensionen vid stillastående
antogs från början komma att vålla svårigheter, vilket
emellertid icke har varit fallet, eftersom kopplingen genom sin
verkan åstadkommer en effektiv oinblandning. För
vetenskapliga ändamål har man kunnat minska tendensen till
utfällning genom att införa kvarstående magnetism i järiv
partiklarna, eller genom att tillsätta vätningsmedel, som
ger oljan tixotropiska egenskaper, dvs. gör den
tjockflytande, inen lätt att röra om.
Centrifugalkraften vållade vissa svårigheter vid de
tidigaste utförandena av kopplingen, där det visade sig att
kopplingen ibland inte ville släppa då den
avmagnetisera-des vid hög hastighet. Denna svårighet har nu avlägsnats
genom att kopplingar byggs med de drivande och drivna
parterna som två koaxiala cylindrar. Mellan dessa påfylles
just så mycket järnpulver, att mellanrummet nätt och
jämnt fylles; överskjutande utrymme fylles med ren olja.
För mycket höga hastigheter, 10 000 r/m och mera, an-
Fig. 3. Två system för elektrisk matning av magnetisk
vätskekoppling; t.v. med generator, t.h. med transformator.
vänds ett specialutförande, där kopplingens ytterhölje är
av oniagnetiskt material och arbetszonen koncentreras till
en liten ringformig volym omkring två cirkulära
polstycken, fig. 2.
Magnetiseringen av kopplingen skedde vid de
ursprungliga utförandena genom en fast magnet, som fördes över
kopplingen eller genom en medroterande spole, som fick
ström över släpringar. Nu låter man strömöverföringen
ske antingen genom att strömmen tillföres primärsidan av
en ringformig transformator, som omsluter den på
kopplingen monterade sekundärsidan, eller genom att
kopplingen uppbär rotorn till en generator vars magnet matas med
fältström från en yttre strömkälla, fig. 3. På grund av de
små effektbeloppen kan både transformatorer och
generatorer göras mycket enkla. Omformningen till likström sker
med enkla, inbyggda likriktare (Nat. Bur. Stånd, techn.
News Bull. dec. 1950). sah
Termoljudets hastighet nära absoluta nollpunkten.
När helium kyls till 2,10°K, A-punkten, övergår det
till en annan form, som kallas Hell och har belt andra
egenskaper (Tekn. T. 1948 s. 162). Det ser visserligen ut
som en vätska men har dessutom för de båda andra
aggregationstillståndet! utmärkande egenskaper. I vissa fall
beter sig Hell, som om det saknade viskositet, ty det flyter
till synes utan friktion genom praktiskt taget vakuumtäta
öppningar och uppför kärlväggar med betydande hastighet
utan att ta minsta hänsyn till gravitationen. Dess
rörelseriktning genom trånga öppningar kan belt och hållet
bestämmas genom införande av temperaturdifferenser.
Vid J- punkten stiger värmeledningsförmågan för vanligt
helium, Hel, med ett språng, varigenom dess skenbara
värde för Hell blir mycket större än för något annat ämne.
Förhållandet mellan värmeledningsförmågan för de båda
modifikationerna ser ut att vara 1 :3 000 000, och detta
anses bero på att värme fortplantas som ett slags
vågrörelse i Hell, under det att Hel liksom andra ämnen leder
värme genom ren diffusion. Som namn på den i Hell
antagna vågrörelsen föreslås tcrmoljud; i amerikansk
litteratur används termen "second sound", som emellertid
synes säga mycket litet om fenomenets natur.
Termoljudet och de andra säregna egenskaperna hos Hell
kan förklaras genom antagandet, att det delvis består av
en supervätska, varmed menas en, i vilken de
intermole-kylära krafterna är så små, att en fast kropp ej kan bildas,
trots att molekylernas värmerörelse praktiskt taget
upphört. Termiska vågors förekomst i Hell förutsades först av
Tisza och senare av Landau. Båda antog, att Hell är en
blandning av en normal vätska, innehållande huvuddelen
av heliums termiska energi, och en supervätska. Skillnaden
mellan de båda teorierna består däri, att Tisza tilldelar
supervätskans molekyler en viss liten termisk energi, under
det Landau antar, att de helt saknar sådan.
Enligt båda teorierna störs jämvikten mellan de båda
molekylslagen vid tillförsel av värme, varigenom de
vandrar åt motsatta håll. Då supervätskan anses praktiskt taget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
