Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1951 - Debatt: Entreprenadsystem — ett rationaliseringsområde av högsta angelägenhetsgrad, av Thure Mannerfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1U april 1951
363
ningen har skapat en vaneföreställning, som bl.a. resulterat
i att byggrationaliseringen ännu icke gett sig i kast med
att bearbeta byggnadskostnaderna i sin helhet — dvs. de
totala kostnaderna.
Mig veterligt finnes ännu ingen vederhäftigt utförd analys
av dessa totala byggnadskostnader. Om en dylik hade
funnits, är jag övertygad om att de, som sysslar med
hithörande spörsmål — i vad avser medel och metoder att söka
nedbringa kostnaderna — skulle ha organiserat
forskningen och tillämpningen av dess resultat efter andra
riktlinjer.
Det är nog gott och väl att vi får bättre metoder att
bestämma grundförhållanden, ökad kännedom om
underhålls- och reparationskostnader, höjd kvalitet på
betonggolv, nya konstruktionstyper för förbättrad ljud-,
värme-och fuktisolering, ökad kännedom om västkustklimatets
inverkan på murverk, tillförlitligare putstyper, billigare
formsättningsmetoder och ett ytterligare grepp om det plana
takets problem, för att nämna ett axplock från den
verksamhet som bedrives genom förmedling av Statens
Kommitté för Byggnadsforskning. Det är också synnerligen
värdefullt att byggnads- och produktionstekniken
successivt rationaliseras. Men detta är icke nog!
Den svenske byggnadsteknikern är för närvarande
full-proppad av finesser och blir det mer och mer — icke
minst för varje nytt utkommet nummer av landets tiotals
och åter tiotals facktidskrifter! Man frågar sig därför:
varför sjunker icke då byggnadskostnaderna relativt dessa
landvinningar?
varför får vi icke oftare det väntade kvalitativa resultatet?
varför blir byggnadstiderna många gånger så mycket
längre än beräknat vid sidan om rent
konjunktur-försenande omständigheter?
varför uppstår tvister och konflikter i så rik omfattning
mellan beställare, sakkunniga, kontrollant och
entreprenör, när byggnadstekniken jämte den
svenske byggaren står på en så förhållandevis hög nivå,
som obestridligen är fallet?
Är den svenske byggaren icke vuxen uppgiften eller finns
för närvarande krafter, som hindrar honom — vare sig
han representerar beställaren eller entreprenören — att
förverkliga de goda föresatserna och resurserna? Ett
rättvist bedömande av denna frågeställning ger
reservations-löst till svar, att det vid en byggnadsentreprenad a priori
ligger något i luften, som arbetar emot de goda krafterna.
Det finns massor av svenska byggare, som vill nå bästa
resultat — men som icke kan. Det svenska
entreprenad-systemet — det vill säga i ett nötskal det som, på några
få undantag när, tillämpas år ut och år in i vårt land —
fungerar ofta som ett gelé-system. Det är icke
ingenjörsmässig!.
Själva kontraktsformen och bestämmelserna kring denna
finnes visserligen stabiliserade i viss grad genom Svenska
Teknologföreningens formulär. Dessa utgör också en
välbehövlig ryggrad i de fall där dessa formulär kommer till
användning. Därutöver flyter det hela i en allt hårdare
dragkamp mellan parterna, för att kulminera i
slutbesiktningen och fastställandet av slutlikviden.
Det är mycket ofta — vilket är väl — som denna
dragkamp icke lämnar direkta spår efter sig på ytan. Man vill
ju helst i det längsta upprätthålla det goda
affärsförhållandet, om än ibland med stora både personliga och
ekonomiska eftergifter. Detta kostar emellertid tid och
pengar!
Måhända finnes det ytterligare en stabiliserande faktor
att tillgå — upphandlingsförordningen. Denna gäller
emellertid endast statliga arbeten och kanske för övrigt icke
där helt ograverad. Men hur skall man kunna bedöma,
vem som är den i realiteten förmånligaste anbudsgivaren
— för det är ju den som skall ha arbetet — när
anbudshandlingarna är oklara och motsägande? Den individuella
tolkningen av handlingarnas åtagande spelar vid
anbuds-kalkyleringen en avgörande roll för anbudets storlek. En
direkt felräkning i det primära massberäkningsstadiet kan
exempelvis ibland medföra, att ett eljest relativt högt
anbud blir det lägsta och — antaget! I bästa fall finns det
sedan under byggnadstiden möjlighet att få tillbaka en del
i samband med reglering av ändringsarbeten.
Det svenska entreprenadsystemet är fullt av olika former
för arbets- och byggnadsbeskrivningar; PM för
anbudsgivare och bestämmelser för reglering av kostnader inkl.
ändringsarbeten. En kalkylator hos en medelstor
entreprenadfirma måste behärska ett otal dylika system, för
att vid varje fall kunna komma fram till ett så riktigt
anbud som möjligt — således icke för lågt och icke för högt.
Den orienterande, dirigerande och samordnande kraften
vid en byggnadsentreprenad måste vara
entreprenadsystemet och entreprenadkontraktet. Egenskaperna och
principerna hos det använda entreprenadsystemet går som en
röd tråd genom hela byggnadsproceduren — från
projekteringen till och med slutbesiktningen.
Ju strängare, bestämdare, rättvisare och mera
ingenjörs-mässigt ett entreprenadsystem är konstruerat, desto
skarpare och allvarligare tvingas beställaren och hans
projektor och alla de därefter successivt inkommande parterna
att behandla sina uppgifter. Detta ger möjlighet till att nå
goda resultat och att sänka de totala byggnadskostnaderna.
Det är sålunda ett riksintresse, att ofördröjligen starka
krafter insättes på att få fram ett nytt svenskt
entreprenadsystem. Målsättningen för ett dylikt bör vara:
fair-play mellan alla parter — inget hemlighetsmakeri,
entydiga anbudshandlingar innehållande minimum av
oförutsedda moment,
rationellare anbudsritningar med utnyttjande av
ändamålsenlig standard,
bättre möjlighet till tävlan mellan olika
konstruktionsförslag vid exempelvis komplicerade
industribyggnadsprojekt,
minskad tid och kostnad för anbudskalkylering —
massberäkning utföres av beställaren, varvid massorna
garanteras som anbudsunderlag,
sinsemellan jämförbara anbud,
regler för anbudsinfordran och anbudsprövning,
möjliggörande en enkel och rättvis upphandling — bort med
kohandel och illojal konkurrens,
kostnadsberäkning av alternativa utföranden skall kunna
ske direkt på basis av anbudet, utan att beställaren för
varje fall skall behöva tillfråga anbudsgivarna,
enklare kontraktsunderhandling,
rationalisering av arbetsplanering och materialinköp,
reglering av ändringsarbeten efter fair-play, entydiga och
matematiska beräkningsgrunder,
minimum av konfliktanledningar,
arbetsledningen måste kunna disponera mera tid för det
direkta arbetsutförandet,
undvikande av onödiga tidsförseningar — kortare
byggnadstid,
bättre kvalitet på utförandet,
minskad sammanlagd byggnadskostnad,
garanti från entreprenören för konstruktioner och
ändamålsenliga arbetskvaliteter, varvid beställaren lämnar
särskild betalning för detta åtagande, sedan entreprenören
haft tillfälle att kontrollräkna konstruktionsberäkningar
o.d.
Det återstår ännu att fixera den inverkan, som ett dylikt
nytt entreprenadsystem beräknas kunna ha på de totala
byggnadskostnaderna. Det torde emellertid vara ganska
säkert, att det ännu icke påvisats något område inom
byggnadsindustrin, som är av så stor betydelse ur
byggratio-naliseringssvnpunkt som skapandet av ett bättre
entreprenadsystem.
Vid bearbetning av dessa frågor måste emellertid största
ambition och förståelse nedläggas, för att på ett rättvist
sätt söka samordna de olika parternas berättigade
intressen samt leda tillgängliga kraftresurser i samverkande
ar-betsbanor. Thure Mannerfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
