- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
376

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1951 - Markspänning kring elektriska ställverk vid jordfel på nätet, av Walter Deines och Sigvard Smedsfelt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

376

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 6. Spänning mellan ett stativ och marken utmed
linje A.

när jordfel inträffar i närheten av Q. Den totala
nollpunktsströmmen för alla tre stationerna är ca 7 000 A vid
närbelägna fel. Härvid passeras nollpunkten i Q av ca
1 800 A.

Vid försöket anslöts provkretsens ena pol till ett stativ i
Q, medan hjälpjorden ca 13 km längre bort anslöts via en
130 kV ledning till Y (se fig. 5). Strömmen genom
försökskretsen uppmättes till 66 A. Enligt föregående skulle
alltså de erhållna spänningsvärdena multipliceras med
7 000/66 = 106. Denna faktor är dock med säkerhet alltför
hög, då enligt föregående endast 1 800 A passerar
nollpunkten i Q. Om man antar, att ca 36 A av
försöksströmmen går till de angränsande stationernas marklinesystem
via jordlinorna, åstadkommes steg- och
beröringsspänningarna i Q av en jordström av ca 30 A.
Omräknings-faktorn blir då 1 800/30 = 60.

Genom att göra kontrollmätningar efter brytning av
provsystemet konstaterades, att ca 20 */o av de uppmätta
spänningarna härrörde från störningar, förorsakade av en
enfasig SJ-kabel, som går genom ställverksområdet. Den med
hänsyn härtill korrigerade omräkningsfaktorn blir alltså
0,8 • 60 ^ 50.

Någon tillförlitlig mätning av ställverkets jordmotstånd
kunde ej göras, då ställverkets spänning mot oändligheten
ej uppnåddes. Detta förklaras av de tre stationernas stora
utbredning, de många utgående ledningarna med sina
jordlinor och jordade stolpar samt järnvägen, som är
förbunden med ställverken. Alla dessa faktorer medverkar till
att hålla potentialen nere.

Potential fördelningen utmed linje A genom ställverket
mättes genom spänningsmätning på varannan meter
mellan första stolpen i 130 kV ledningen mot Y och punkter
på markytan utmed en rät linje genom ställverket.
Resultatet av mätningen framgår av fig. 6. En intressant iakt-

tagelse är, att potentialen hos alla jordade föremål inom
ställverket här är högre än den omkringliggande markens
potential. Detta beror på att referenspunkten, genom
potentialfallet i jordlinorna till följd av strömmen i dessa,
får lägre potential än marklinenätet i ställverket. Även
inom ställverket kan man märka ett visst potentialfall
hos jordade delar i riktning ut mot ledningen. Den
största beröringsspänningen inom ställverksområdet är ca
50*1,4 = 70 V. Spänningen mellan staketet och marken
uppgår till hela 50 • 10 = 500 V. Den förut nämnda
SJ-kabeln inverkar troligtvis rätt kraftigt här.
Stegspänningarna vid 1 800 A jordslutningsström uppgår till maximalt
ca 40 V.

Linje B förlades tvärs över ställverket inom ett fält med
få marklinor nedlagda och få jordade föremål. Som
referenspunkt valdes en jordad stolpe i närheten inom
ställverket. Spänningen uppmättes på varannan meter utmed
linjen mellan punkter på marken och stolpen. Resultatet
av mätningarna framgår av fig. 7. Värdena är ganska höga
utmed linjen men sjunker kraftigt invid staketet och
ovanför de tre marklinorna, som korsas. Den största
beröringsspänningen erhålles invid staketets norra sida och
blir 1,8’50 = 90 V. Den maximala stegspänningen blir ca
0,6 • 50 = 30 V.

Linje C spänningsmättes på var femte meter utmed en
linje i ställverkets längdriktning mellan en jordad stolpe
inom området och markytan. Resultatet framgår av fig. 8.
Kurvans oregelbundenhet förklaras av de många
marklinorna mellan stativ och stolpar samt marklinenätet i
övrigt. Vidare ser man, att då marklinenätet här är
relativt tätt, medelvärdet av kurvan blir ungefär tredjedelen
av det utmed linje B.

Den största beröringsspänningen blir ca 0,9 * 50 = 45 V
och den största stegspänningen ca 0,3 ’ 50 = 15 V.

Åtgärder

Av mätningarna har framgått, att man ej behöver
tillgripa några omfattande åtgärder för att skydda sig mot
spänningssättningen inom stora stationers
utomhusställ-verk. Även om stationens resulterande jordmotstånd är
ganska högt, åstadkommer de inom området nedlagda
marklinorna en potentialutjämning, så att ej några farliga
spänningsskillnader uppträder ens vid de högsta
jordslut-ningsströmmarna. Man bör dock ej snåla på vare sig
mark-linornas antal eller area, så att man erhåller ett visst om
än stormaskigt rutnät.

Det ur berörings- och stegspänningssynpunkt mest utsatta
området ligger alldeles utanför staketen och omkring
jordtagen. För att minska eventuella risker vid staketen kan
en marklina förläggas 2—5 m utanför, så att dessa
kommer innanför ställverkens ekvipotentialområde.
Jordplåtarna bör ej läggas för grunt och anslutningarna till dem
bör vara skyddade för direkt beröring.

En annan fråga finns att ta hänsyn till, som
sammanhänger med storstationernas direktjordning. I samband

Fig. 7. Spänning mellan
ett stativ och marken
utmed linje B.

Fig. 8. Spänning mellan
ett stativ och marken
utmed linje C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free