Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1951 - Nya metoder - Gummirem för tandhjul, av sah - Emaljerad stålplåt som väggbeklädnad, av SHl - Slipning med ultraljud, av sah - Magneto-hydraulisk likströmsalstring, av sah - Böcker - Kompendium över kontrollering, justering och skötsel av elmätare, av G Göransson - Tanksystem vid skördetröskning, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 maj 1951
79
Gummirem för tandhjul. Remdriftens nackdel är
huvudsakligen den slirning som uppstår vid höga hastigheter
eller vid hastighetsvariationer. Vid kedjedrift däremot ger
kugghjulen ett fast ingrepp, men de blir lätt varma och
utsätts för en avsevärd slitning, trots den rikliga
smörjning som erfordras. I USA har man nu försökt få fram
en transmission, som säges eliminera nackdelarna hos
remdrift och kugghjulsdrift, och som också har blivit en
kombination av rem och kedja.
Remmen, som är av Neoprene med stålvajer- eller
bom-ullscordarmering beroende på den överförda effekten, är
slät på översidan men försedd på undersidan med en gles
tandning. Denna ingriper i tänder, anordnade på
motsvarande sätt på kugghjulen. Kuggremmen är huvudsakligen
avsedd för små effektbelopp och kan tillverkas för
remdiametrar ned till 12 mm. Den säges arbeta säkert, från några
centimeter per minut upp till 16 000 r/m.
Föreslagna tillämpningar är bl.a. drift av handverktyg,
vidare av symaskiner och andra apparater som startas och
stoppas mycket ofta och där även mycket små spel i
transmissionen är till hinders. Ännu viktigare är detta i
tillämpningar som fordrar absolut synkronism, t.ex.
ljud-filmskameror och projektorer, färgtelevision m.m. (Bus.
Wk 10 febr. 1951). sah
Emaljerad stålplåt som väggbeklädnad. I USA
framställs nu emaljerad, tunn stålplåt för användning som
väggplattor. Emaljeringen sker kontinuerligt, varvid den
betade plåten först passerar genom ett nickelsulfatbad och
en tork. Därefter löper den mellan två sprutmunstycken,
som anbringar ett grundskikt på dess båda sidor. Detta
bränns i en elektrisk ugn varefter ett täckskikt anbringas
och bränns på samma sätt (jfr Tekn. T. 1950 s. 905). Den
emaljerade plåten skärs sedan i stycken och limmas
slutligen på masonitskivor.
Är dessa plattor avsedda för inomhusbruk, ges masoniten
på baksidan en speciell beläggning för att hindra
vattenupptagning. Skall plattorna användas utomhus, limmas
varmförzinkad stålplåt på baksidan. Enligt en annan
uppgift saluförs även emaljerad stålplåt i rullar som tapeter.
Dessa lär kunna böjas utan att skadas och klippas med
vanlig sax.
Emaljen ger givetvis i båda fallen en mycket hållbar yta,
som är lätt att göra ren, och materialet bör därför med
fördel kunna användas i badrum, kök och industrilokaler.
Det sägs ha en jämn, tilltalande yta och många vackra
färger. Om priset nämns däremot intet.
I Sverige har Gustavsbergs Fabriker tagit upp tanken att
använda emaljerad stålplåt för konstnärlig utsmyckning av
väggytor. Användningen av detta material för beklädnad
av tunnelbanestationerna i Stockholm har diskuterats, men
kostnaden lär vara för hög (Ceramic Ind. sept. 1950;
McGraw-Hill Digest nov. 1950; Ind. Engng Chem. okt.
1950). SHl
Slipning med ultraljud. För bearbetning av mycket
hårda material, t.ex. hårdmetaller, härdade ståldelar eller
syntetiska ädelstenar, har de vanliga slipmetoderna
nackdelen, att de ger en lokal upphettning som ändrar
materialets mikrostruktur eller inför inre spänningar vilka kan
vara svåra att utjämna. När det gäller keramiska eller
andra spröda material kan vanliga slipmetoder
överhuvudtaget icke användas utan mycket stora svårigheter.
För bearbetning av dessa material har i USA utvecklats
en speciell metod. Ett trubbigt verktyg, som är format efter
den bearbetade delens profil, vibreras vid 20 000 p/s av
en elektronoscillator. En vätska innehållande ett slipämne,
t.ex. borkarbid, tillföres arbetsstycket under det
oscillerande verktyget, som genom sina vibrationer hamrar på
slippartiklarna, vilka hugger bort mikroskopiska stycken ur
arbetsstycket.
Förfaringssättet har använts för att skära ytter- och
in-nergängor i hårda material, "julgransspår" i keramiska
turbinskovlar och kilspår i härdade kugghjul, tillverka
dragskivor, märka härdade ståldelar m.m.
Hål och öppningar har formats i diametrar från 0,2 till
50 mm, med toleranser på 0,05 mm. Då mycket hög
noggrannhet önskas kan arbetet utföras i två tempon — en
grovbearbetning och en slutslipning (Bus. Wk 3 mars
1951). sah
Magneto-hydraulisk likströmsalstring. En
vätskemotor, som utnyttjar rörelsen hos en elektrolytisk vätska
eller gas i ett magnetfält, har visat sig ge möjligheter till
alstring av likström utan hjälp av kommutator.
Man använder ett u-rör, vars skänklar är förbundna med
en behållare. I varje skänkel införes två par
seriekopplade elektroder. Hela systemet fylls med kvicksilver och
ström påtryckes elektroderna. Om systemet placeras i
ett magnetfält, vars flöde går vinkelrätt mot u-röret,
avbryter elströmmen genom kvicksilvret magnetfältet och ett
tryck utvecklas i kvicksilvret, som ger upphov till en
vätskeström. Denna effekt har använts bl. a. i
kvicksilverpumpar.
Motoreffekten kan omvandlas till generatoreffekt genom
att kvicksilver pumpas runt i systemet; avsevärda
spänningar kan då tas ut vid elektroderna. Vid försök med
kvicksilverånga, som pumpas runt med en hastighet av
300 m/s genom ett magnetfält av 12 000 gauss, har vid ett
elektrodavstånd av 25 cm alstrats en spänning av 100 V
per steg (Eng. Dig. nov. 1950). sah
Böcker
Kompendium över kontrollering, justering och
skötsel av elmätare, av S E Lindberg. Statens
Hantverksinstitut, Stockholm 1950. 69 s., 53 fig. 10 kr.
Var och en, som något sysslat med eldistribution, torde
väl känna till hur eftersatt skötseln av elmätarna ofta är.
En kraftigt bidragande orsak härtill torde vara den brist
på svensk facklitteratur i hithörande frågor, som
otvivelaktigt råder. Några statliga föreskrifter om hur länge en
mätare, avsedd för kommersiellt bruk, får vara i drift utan
förnyad provning och revision, finnes icke heller. De
personer, montörer eller andra, som svarar för anläggningarna
har därför i saknad av riktlinjer för mätarnas skötsel ofta
låtit mätarna sitta kvar i anläggningarna nära nog hur
länge som helst eller till dess ett påtagligt fel uppstått på
mätarna, så att dessa på grund härav har måst nedtas för
översyn. Dylik underlåtenhet att i tid överse mätarna
medför givetvis avsevärda förluster för kraftleverantören, enär
han på grund av mätarnas missvisning icke får betalt för
all den kraft, som levererats. Det är därför med glädje
man hälsar tillkomsten av det föreliggande kompendiet,
som utgör ett värdefullt och säkerligen av många
efterlängtat tillskott till den sparsamma litteratur, som på
svenska behandlar detta ämne.
På ett sakligt och lättfattligt sätt redogör förf. för vad
man har att iaktta vid skötsel av elmätare och vid
planerandet av anläggningar för revidering av dessa. Olika
metoder och kontrollanläggningar för justering och provning
av mätare beskrivs ingående liksom även olika slag av
strömförsörjningsanläggningar härför.
Kompendiet är närmast avsett för Statens
Hantverksinstituts kursverksamhet, men kan även rekommenderas till
envar, som har någon befattning med elmätare och deras
skötsel liksom även åt den, som vill sätta sig in i
hithörande spörsmål. G Göransson
Tanksystem vid skördetröskning, av Gustaf Aniansscxn,
Olle Norén & Åke Haraldsson. Jordbrukstekn. Inst.
Medd. nr 234. Uppsala 1951. 91 s., 57 fig., 15 tab. 3 kr.
Om vid skördetröskning spannmålen skall transporteras
i säckar eller tankar är en fråga, som sedan 1949 ingående
har undersökts av Jordbrukstekniska Institutet i samarbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
