- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
384

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1951 - Debatt: Elektroteknikens riktpilssystem, av E T Glas och Torbern Laurent

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

384

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 4. Spänningen runt en nätmaska.

Fig. 5. Strömmen i en knutpunkt.

De hittills erhållna resultaten kan i korthet formuleras
på följande sätt: Spänningen u = Ri bildas av
friktions-krafter riktade mot strömmen i. Spänningen u måste
därför betraktas såsom en på strömmen i verkande
bromsspänning. och fördenskull bör spänningspilen riktas åt
motsatt håll relativt strömpilen. Mot-emk:en i en motor är
även en sådan bromsspänning och bör därför behandlas
såsom en spänning u. Av kontinuitetsskäl vid gränsen
mellan en motor och en generator (då i — 0) måste emk.en i
en generator behandlas såsom en spänning u, vilken
framdriver strömmen i.

Fig. 2 visar de fyra olika alternativen för en ström- och
en spänningspil på en dubbelledning. Tillämpas det ovan
sagda kommer energins fortplantningsriktning att
överensstämma med de angivna effektpilarna p = u ■ i. Såsom
allmän regel gäller följande: Energin fortplantar sig i samma
riktning som den ström, vars riktpil spänningspilen
pekar på.

Den ovan anförda metoden att åstadkomma en behövlig
riktning hos elektrisk spänning är tydligen att hänföra den
till en emk eller därmed ekvivalent friktionsverkan. Den
elektriska spänningen mellan två punkter + och — i ett
ledningssystem, exempelvis såsom fig. 3 schematiskt visar,
kan sägas vara den emk u i en generator G, som i serie
med en galvanometer A är ansluten mellan punkterna +
och — när emk:en u varierats till nollutslag i
galvanometern A och strömmen genom denna sålunda är noll.

Vid behandling av växelströmsproblem med den
symboliska metoden kan man som bekant formellt använda
samma riktpilsystem som för momentana strömmar och
spänningar. Det torde varken vara möjligt av
utrymmesskäl eller behövligt att närmare ingå på detta. Här skall
endast visas hur ovan beskrivna spänningspilar tar sig ut
vid symboliska beräkningar.

Fig. 4 t.v. visar schematiskt en nätmaska i ett
elektriskt nätverk. Riktningen av varje spänningspil är som
synes väld med hänsyn till strömriktningen och
nätelementets egenskap av passivt eller aktivt. Härvid gäller generellt

S U = 0 (9)

0

Summationen kan ske såväl med- som moturs. Största reda

Fig. 3. Bestämning av
elektrisk spänning i
dess egenskap av emk
eller ekvivalens med
emk.

Fig. 6. Två inv er sa
impedansnät.

erhålles emellertid genom att t.ex. konsekvent summera i
medursriktningen. För exemplet fig. 4 blir då

eller

Ui — Ua— U3+ U< + U6 — U9 = 0 (10)

Ut — z2/2 — Z3IS + ZJ, + Z5/5 — Z„/6 = 0 (11)

Denna summation kan ske grafiskt i komplexa planet med
spänningarna representerade av visare såsom fig. 4 t.h.
visar.

Fig. 5 t.v. visar schematiskt en knutpunkt i ett
elektriskt nätverk. Riktningen av varje strömpil är som synes
väld med hänsyn till spänningsriktningen och
nätelementets egenskap av passivt eller aktivt. (Y = admittans.)
Härvid gäller generellt

11 = 0 (12)

*



Summationen kan ske såväl mot som från knutpunkten.
Största reda erhålles emellertid genom att t.ex. konsekvent
summera i riktning mot knutpunkten. För exemplet fig. 5
blir då

Ii — h + /« — /, + h — i6 = o

(13)

eller

h — Y,U2 + Y3Us — YJJ, + YsU5—yef/8 = 0 (14)

Även denna summation kan ske grafiskt i komplexa planet
med strömmarna representerade av visare såsom fig. 5
t.h. visar.

Det bör observeras att det råder fullt analoga
förhållanden för spänningar runt en nätmaska och strömmar vid en
knutpunkt. Detta framträder ännu tydligare vid en
jämförelse mellan två inversa impedansnät.

Fig. 6 visar schematiskt två inversa impedansnät varvid
det ena ligger över det andra på så sätt, att en impedans Z
i det ena korsar en admittans Y i det andra. Näten är
dimensionerade så att

Z,
Y i

Z2
Y,

Zz

y3

z*

Yt

reell konstant

(15)

Härvid gäller att en impedans i det ena impedansnätet
svarar mot en admittans i det andra och tvärtom, att en
ström i det ena impedansnätet svarar mot en spänning i
det andra och tvärtom samt att en nätmaskekvation i det
ena impedansnätet svarar mot en knutpunktsekvation i det
andra och tvärtom. Exempelvis svarar nätmaskan
ZtZ3Z-fig. 6 mot knutpunkten 1 för admittanserna Y^Y^Yg,
nätmaskan YtYzYs mot knutpunkten 3 för impedanserna
ZxZ2Zz osv.

Av det ovan sagda torde med tydlighet framgå att man
varken behöver eller bör ha två spänningsbegrepp (emk
och spänningsfall = —potentialskillnad) lika litet som
man behöver två strömbegrepp. Av denna anledning måste
antingen begreppet emk eller begreppet spänningsfall
avlivas. Ett spänningsbegrepp baserat på emk, mot-emk och
med mot-emk ekvivalent friktionsverkan synes mig lämna
en bättre fysikalisk bild av vad som händer och sker än
spänningsfallsbegreppet och bör därför föredras.

Torbern Laurent

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free