Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1951 - Andras erfarenheter - Skäroljors funktion vid spånavskiljande bearbetning, av Owen Andersson - Glykuronsyra, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Spånbildning
framför skäret.
som erhålles i t.ex. ett snabbstålsverktygs spets vid
svarvning av ett kolstål vid normala data, inträffar nedbrytning
av skäret ganska snart. Kan temperaturen i stålspetsen
sänkas endast 50°C, medför detta livslängdsökningar för
verktyget av storleksordningen 5—6 gånger. En god
skärolja bör således ha förmågan att dels uppta och bortföra
stora värmemängder, dvs. verka direkt kylande, dels verka
smörjande och därmed indirekt kylande.
Olika skäroljors direkt kylande förmåga kan undersökas
i en apparat, som i princip består av ett rör av rostfritt
stål, genom vilket ledes en elektrisk ström.
Temperaturskillnaderna vid passage genom röret av dels rent vatten
och dels olika kylvätskor uppmätes med hjälp av
termoelement. Härvid erhålles ett mått på kylförmågan. Ju lägre
avläst differens, desto bättre kylförmåga. Man kan av
utförda försök konstatera att för såväl rena emulsioner som
lösningar av olja i vatten, redan vid en skäroljehalt av
ca 10 °/o vätskans kylande egenskaper blir avsevärt
försämrade i förhållande till rent vatten. Mängden skärolja
bör således i detta fall hållas så låg som möjligt.
När spånet lämnar arbetsstycket sker deformationen och
glidningen de olika spånelementen emellan utefter ett
glid-plan, fig. 1. Detta plans lutning mot arbetsstyckets yta
bestämmes av glidvinkeln &. En liten glidvinkel betyder ett
kort och tjockt spån, alltså en kraftig deformation med
stor värmeutveckling, medan en stor glidvinkel betyder ett
långt och tunnt spån med mindre värmeutveckling.
Storleken av <P bestämmes i viss utsträckning av skärets
utformning, främst spånvinkeln, men kan påverkas av
skäroljan. Denna minskar friktionen mellan spånet och
verktyget och därmed den härav föranledda värmeutvecklingen,
men samtidigt kommer <P att öka genom den minskade
friktionen, varvid den genom deformationsarbetet
utvecklade värmemängden minskar.
För att få ett användbart mått på spånets deformation
införes stukningsförhållandet ("cutting ratio") ti/ti (fig. 1).
Detta är indirekt ett mått på friktionen mellan spånet och
verktyget. Vid svarvning i aluminium vid låg skärhastighet
samt med användning av olika skäroljor har man kunnat
konstatera, att stukningsförhållandet ökar vid minskad
friktionskoefficient.
Många bearbetningsmaterial ger, speciellt vid låga
skärhastigheter, löseggsbildningar på skärets spets. Dessa
uppbygges och brytes ned efter hand. En del fragment avsätter
sig härvid på arbetsstyckets yta och försämrar kvaliteten.
Orsaken till löseggsbildningen är just friktionen vid
spån-bildningen. Med ökat stukningsförhållande påvisas bättre
ytkvalitet.
En skärolja smörjer på ett helt annat sätt än en olja i
t.ex. ett lager. Spånet kommer aldrig att, såsom i senare
fallet, glida fram över en kilformig oljefilm, utan direkt
kontakt mellan spån och verktyg förefinns alltid i vissa
punkter. En oljefilm av normalt slag kan vare sig uthärda
de höga yttryck eller de höga temperaturer det här blir
fråga om. "Något samband mellan skäroljans absoluta
viskositet och smörjförmågan har ej kunnat fastställas. En
verklig smörjning fordrar en reaktion mellan skäroljan och
spånets mot verktyget vända yta, så att någon förening,
t.ex. järnklorid, som tål högt tryck och hög temperatur
bildas. Försök med envärdiga alkoholer såsom
smörjmedel vid bearbetning av aluminium visar att smörjförmågan
stiger med ökat antal kolatomer till en viss gräns, då
ingen förbättring inträder.
Vid höga skärhastigheter är de kylande egenskaperna
hos skäroljan av störst betydelse, medan vid låga
skärhastigheter goda smörjande egenskaper är mera önskvärda.
Väljer man lämplig skärolja kan avsevärda reduktioner
av produktionskostnaderna erhållas. Vid tillverkning av
kugghjul t.ex. begagnades under ett år dels en svavlad
skärolja och dels en vattenlöslig olja, vilka efterföljande år
utbyttes mot en mineral-lardolja. Det visade sig att
ombytet av skärolja i detta fall medförde en fördubbling
av-antalet med samma verktig tillverkade detaljer.
Verktygskostnaden per detalj blev alltså endast hälften så stor.
För att verifiera detta anmärkningsvärda resultat
undersöktes vid en viss arbetsoperation tio olika skäroljors
inverkan på verktygsförslitningen. Samma maskin
begagnades och bearbetningsmaterialet samt verktygen var såvitt
möjligt identiska. Genom studium av förslitningen av
verktygens spån- och släppningsytor kunde fastställas att en
blandning av 95 °/« paraffinolja och 5 °/o lardolja var den
lämpligaste skäroljan för ifrågavarande material,
bearbetningsoperation och bearbetningsförhållanden. Vid
användningen av vattenlösliga oljor kunde kojistateras en tendens
till bildning av raka, ofärgade spån, medan svavlade oljor
bildade små, mörkt färgade spiralspån. De svavlade oljorna
verkade hindrande på löseggsbildningen. En utpräglad
sådan erhölls med vattenlösliga oljor medan den var
obetydlig med mineral-lardolja som kylmedel.
Många verkstäder är ännu tveksamma, när det gäller att
gå över till skäroljor innehållande vatten vid bearbetning
i automatmaskiner, trots dessa oljors fördelar vad
beträffar såväl kylande effekt som pris. Undersökningar med
ett antal speciellt sega och besvärliga material ger vid
handen, att de vattenhaltiga oljorna är överlägsna
mineraloljorna speciellt vid borrnings- försänknings- och
brotch-ningsoperationer. Om man emellertid skall använda en
vattenlöslig olja i en automat, är det utomordentligt viktigt,
att maskinens smörjsystem noga genomgås och vid behov
justeras innan skäroljan tillföres. Skäroljetankar,
ledningar, etc. som kommer i beröring med oljan måste vara
väl rengjorda, då de vattenlösliga oljorna annars lätt bildar
bakterier, vilka ger upphov till en mycket obehaglig lukt
och befrämjar rostbildning. Helst bör oljesumpen etc
rengöras med något antiseptiskt medel. En vattenlöslig olja
bör bytas ofta, om möjligt varje vecka, varpå maskinen
noggrant rengöres före ny påfyllning av skärolja.
Fördelarna med en vattenlöslig, "dubbelverkande"
skärolja kan sammanfattas sålunda: Den är billigare än andra
oljor, kan användas för alla material utom magnesium och
minskar därmed det erforderliga förrådsbehovet för
skäroljor, ökar maskinens produktivitet, minskar eldfaran,
varigenom rökning kan tillåtas i verkstaden, kan
distribueras från ett centralt system, är temporärt rostskyddande,
minskar risken för hudinfektioner samt eliminerar
kostnaderna för spåncentrifugering för tillvaratagande av
skäroljan (Iron a. Steel Eng. nov. 1950; Amer. Mach. 18 sept.
1950). Owen Andersson
Glykuronsyra, som har formeln HOCO(CHOH)4CHO, är
ett av djurkroppens viktigaste försvarsmedel mot gifter.
Den binder nämligen de giftiga ämnen, som normalt
uppstår i tarmkanalen, varefter de bildade komplexen
utsöndras med urinen. Flera vetenskapsmän tror, att
glykuronsyra och med denna närbesläktade ämnen, som med ett
gemensamt namn betecknas uronsyror ("uronic acids"),
under nästa årtionde kanske kommer att spela lika stor
roll för hälsa och sjukdom som vitaminerna. Man har
nämligen funnit, att även gifter, som införs i kroppen, t.ex.
bensoesyra, oskadliggörs av uronsyror, och det kan då
väntas, att dessa också skall kunna minska
sjukdoms-alstrande mikroorganismers verkningar genom bindning
av deras toxiner.
Visserligen råder för närvarande delade meningar om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
