Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 19 maj 1951 - Tekniska särdrag i luftkriget, av Bertil M Westergård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1951
417
med längre flygsträckor och större bomblaster.
Det under det senaste kriget så omtalade
"flygande slagskeppet" Bl7 är nu helt omodernt och
det i krigets slutskede insatta
"superslagskep-pet" B29 ersättes för närvarande av B50 (Tekn.
T. 1948 s. 110), som är den senaste modellen i
Boeings rad av propellerdrivna tunga flygplan.
Boeing B50 är en utveckling av B29, i första
hand genom inmontering av betydligt starkare
motorer på 3 500—3 800 hk. Flygplantypen
kommer troligen att bilda stommen i den
amerikansk-engelska bombflottan, och vissa förband kan
medföra atombomber. Flygplanets flygsträcka
gör att praktiskt taget hela den eurasiska
kontinenten kan nås från de framskjutna baser, som
troligen kommer att upprättas i skydd av "säkra
försvarslinjer", såsom större bergskedjor och
innanhav. Var dessa "säkra försvarslinjer" går blir
helt beroende på folkens önskan att tillhöra den
ena eller andra sidan, och deras insats för att
uppnå detta.
Det tyngsta artilleriet i den amerikanska
bombflottan är Consolidated-Vultee B36 (Tekn. T.
1947 s. 270) med en flygvikt av 130 t, fig. 2.
Detta flygplan kan med stor bomblast flyga från
England till Tomsk samt återvända eller
fortsätta till Tokio. Andra kombinationer kan
läsaren själv ta fram på kartan med ledning av
prestandatabellen.
B36 har varit föremål för en skarp strid i USA
mellan flottan och flyget, av vilka den förra
ansåg att stora hangarfartyg med mindre
bombflygplan vore att föredra. Med tanke på de
enastående insatser, som det amerikanska
hangar-fartygsbaserade flyget gjorde under kriget i
Stilla Havet kan man förstå, om flottans män
ogärna släppte ifrån sig sin ställning som
anfallets spjutspets.
Diskussionerna om flygplantypens berättigande
medförde att ingående prov gjordes med
fingerade luftstrider mellan B36 och olika
jaktflygplantyper, och detta resulterade i förbättringar
både på bombplanet och på jaktplanen; bl.a.
inmonterades ytterligare fyra motorer i B36, så att
högre topphöjd kunde erhållas, medan för
jaktflygplanen en ökning av motordragkraften blev
nödvändig för att höja deras manöverförmåga på
höjd.
Det är i detta sammanhang värt att påpeka, hur
de demokratiska staterna genom sin offentliga
debatt om olika problem direkt skänker sin
motståndare erfarenheter av ovan angivna slag, vilka
eljest kunde bli en obehaglig överraskning vid
nästa krigs början. En annan nyhet av samma
slag som släppts ut i världspressen är påfyllning
av bränsle i luften, fig. 3 (Tekn. T. 1949 s. 472).
Var och en kunde förstå fördelarna härav då han
läste i tidningarna om non-stop
jordenruntflyg-ningen av ett förband B29 (Tekn. T. 1949 s. 764)
samt om direktflygning England—USA av reak-
Fig. 3. Bränslepåfyllning i luften av B50.
tionsjaktplan, det senare mot vindens
huvudriktning.
Det därefter modernaste tillskottet i
flygmate-rielen är Boeing Btf "Strato jet", fig. 4. Detta
flygplan har alla de särdrag som tillhör
höghastighetsflygplanet: slank flygkropp, tunn vinge
och stor pilform. Det säges att typen speciellt har
byggts för att snabbt föra fram atombomber till
avsedda mål. De sex motorerna ger flygplanet
en hastighet, som ligger så nära ljudhastigheten,
att nu kända jaktflygplan knappast kan
upphinna det, på grund av svårigheter med
stabiliteten strax ovan ljudhastigheten.
I England har man ännu inte släppt ut något
nytt tungt bombplan, utan den gamla
nattbom-baren Avro "Lancaster" gör fortfarande tjänst på
förbanden. Viss nyleverans har emellertid ägt
rum av B29 och troligen kommer, som förut
nämnts, även B50 att levereras så snart
tillverkningen i USA har nått tillräcklig kapacitet. Det
ryktas även att flygplanet Avro "Shackleton"
kommer att seriebyggas som bombflygplan.
Man frågar sig även om inte det kända
trafikflygplanet De Havilland "Comet" (Tekn. T. 1949
s. 636) vore något att göra om till bombplan.
Flygsträckan kanske inte blev särskilt lång, men
genom hög topphöj d och hög hastighet skulle
flygplanet troligen ha stora utsikter att i små
förband undgå den fientliga jakten.
Någon nyhet från Ryssland i fråga om
bombplan är icke känd, utan man räknar med att
Tu-70, dvs. den kopierade B29, kommer att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
