Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 19 maj 1951 - TNC: 10. Formningsnomenklatur, forts., av J W - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1951
439
pressa även betydelsen forma, och denna kombination:
forma plastiskt genom att trycka, bör vara
huvudbetydelsen. Antingen klämmes objektet mellan två väggar e.d.
och formas därigenom på båda (eller alla) sidor, t.ex.
pressa plåt (se TNC 16 s. 23), pressa klädesplagg, pressa
massa i en delad form, eller också formas massa mot en
fast vägg genom att gas- eller vätsketryck får verka på
massans fria yta.
Ibland får pressa avse en på samma sätt åstadkommen
tryckverkan med sikte på volymminskning eller utdrivning
av vätska, t.ex. pressa bomull till balar, pressa vindruvor.
I förening med riktningsadverb betyder pressa enbart
förflyttning genom tryck: pressa ut, pressa in, pressa fram.
Om man "pressar ut", alltså trycker ut, massa genom ett
munstycke liksom tandkräm ur en tub, har man då
framställt den erhållna strängen genom pressning? Somliga vill
svara ja härpå, andra nej. Man torde dock få godkänna
termen strängpressa. Andra föredrar verbet strängspruta
för samma framställningsmetod. Båda dessa termer skall
dryftas i nästa TNC-spalt.
Att framställa föremål genom att i en sluten form trycka
in massa genom en öppning bör däremot mera
reserva-tionsfritt få inräknas i begreppet pressa. På sina håll
föredrar man dock sammansättningar med efterleden -spruta,
främst formspruta. Även denna term skall nästa TNC-spalt
återkomma till.
En press är ett don med inbördes rörliga plattor e.d.,
avsett att utöva ett (tämligen) lugnt tryck på däremellan
placerade föremål, eller ett don där massa pressas med hjälp
av gas- eller vätsketryck på dess fria yta. Även i första
fallet kan avsikten vara att pressa, men ibland i stället att
bocka, stansa, trycka (tidningar) m.m.
Förleden press- bör, när det är fråga om
formningsmetoder, avse verbet pressa, t.ex. pressmassa, pressmaterial,
pressgods.
Formpressa bör enligt det redan sagda betyda att pressa
i en form. Företrädesvis bör det fallet avses att trycket
på pressobjektet åstadkommes av själva formen, vars
delar föres mot varandra. "Pressforma" kan inte betyda
annat än pressa och är alltså en onödig term. En pressform
är en form att pressa i, och en formpress är en press med
pressformar.
Verbet gjuta betyder av gammalt att hälla (ut), t.ex. i
sammansättningen "utgjuta", och i denna betydelse
användes ordet ännu i fråga om att hälla smält metall i en
form. Framför allt avser dock gjuta hela processen att
framställa (ett föremål) genom att i en form, gjutform,
anbringa flytande material som rinner ut i formens olika
delar och stelnar i denna. Gjutning kan även ske på plan
yta.
Tryckgjuta är att gjuta under tryck större än det som
åstadkommes av godsets egen tyngd; trycket kan erhållas
med hjälp av kolv, tryckluft e.d. Termen tryckgjuta är att
föredra framför "pressgjuta", som dock är mycket vanlig;
någon pressning i betydelsen plastisk formning genom
tryck är det ju inte fråga om.
Slunggjuta eller centrifugalgjuta innebär att gjuta i en
roterande form. Metoden är onekligen ett slags
tryckgjut-ning, men på grund av den speciella tryckfördelning som
åstadkommes bör den räknas som en avart snarare än en
underart. (Forts.) J W
Problemhörnan
Problem 3/51 lydde: "Utveckla log (1—2 x eos ^ + x2)
som en potensserie i x!"
Bötterna till f[x) = 1 — 2 x eos + af = 0 är
eos oc + i sin <x = el01
eos oc — i sin ct = e — ’ x
Faktorerna i f[x) blir sålunda (x —e"*)(x— e~ "*), vilket
är detsamma som (1 •—x-e"*)(l— x-e~,<x).
)
Härav
log (1—2xcos a -t-ac3) = log (1— x ■ e’a) + log (1—x ■ e~ ,<x
En funktion av typen log (1 — a) kan lätt utvecklas genom
integration, ty
log
a
C dt t a* a3 \
:«-«o —J + T+ s +-)
dvs.
— log/(x) = zV’a + y-e2l’æ+y-e3l’" + ....
+ x.e-i*+*.e- 2f«+£.e-8/"+ ...
Genom att man sammanför termerna två och två erhålles
(x2 x3 \
x eos oc + — eos 2 oc + — eos 3 oc .... j
00
eos n oc
^ Y eos i\
Lt n
n = l
Denna serie är konvergent för ]x| < 1.
För x > 1 skriver man i stället
log f[x) = log (x • e,oc — 1) + log (aj • e
och erhåller
1)
lo?
,, • ~ , „ V eos i
f[x) = 2 log x -22–
eos n oc
x
n = 1
Denna lösning är återgiven efter sign. W B U.
Diskussionen föres vidare av hr ög, som påpekar att uttrycket
återkommer vid studiet av den logaritmiska potentialen från
linjeladdningar.
Om man nämligen har en linjeladdning q på avståndet 1
från en referensaxel O, är potentialen på en isolerad linje,
bestämd av x och oc enl. fig.
q log
= q log
V/l — 2 x eos oc -f x2
= — -Jlog(l — 2xcos ct + x2)
eos n oc
a"
v eos i
= « 2,—n
n = l
som gäller för ]x| < 1. För |x| > 1 får man
oo
[V eos na 1
n =1
ög har vidare behandlat fallet x = 1. Serien övergår då
V eos n oc
till >–. Enligt Abel är en sadan serie konvergent
w n
utom för oc = O, 2 n, 4 .-t etc. (vilket ju stämmer med
potentialaspekten). I övriga fall gäller enligt Abel att seriens
summa är lika med gränsvärdet av vänstra membrum då
x går mot 1. Detta gränsvärde är
log 2(1 — eos oc)
som kan skrivas
2 log 2 sin
Sålunda är
~ I . a i v eos n
log 2 |s,n-| = — ^ —
n = l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
