Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1951 - Uppgiften framför oss, av Fritz Zwicky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
TEKNISK TIDSKRIFT
den, dvs. att göra oceanerna tillgängliga för alla
de ändamål som här ovan har skisserats.
Medan de mekaniska problemen på detta
område icke synes erbjuda allt för stora hinder,
återstår mycket arbete inom hydrobränslenas
kemi, termokemi och kinetik, liksom inför en
produktion av dem i stor skala, innan den dag
kan randas, då utforskandet av oceanernas olika
djuplager ända till de nedersta kan bli en
lördagseftermiddagssyssla.
Terramotorn
Som vi nu bör ha blivit varse, ryggar den
morfologiska metoden icke tillbaka för någonting.
Bland de media av större omfattning, i vilka det
kunde vara av intresse att färdas, är den solida
jorden inte det ringaste. Under århundraden har
genom besvärliga metoder rikedomar av alla slag
utvunnits från ett tunt skikt vid jordens yta.
Frågan är, om vi icke här också kunde
genomföra en revolution, ett spörsmål som den
morfologiska analysen besvarar jakande.
Ett förverkligande av denna dröm kommer
naturligtvis att medföra ett avsevärt arbete. Det
gäller utforskningen av jordens kemiska och
fysikaliska sammansättning i olika zoner,
framställningen av jordreaktiva kemikalier
(terrabräns-len), och den fascinerande ehuru icke helt klara
uppgiften att utforma och konstruera
terrareak-torer av lämplig konstruktion och effektivitet.
Elektrokemisk omvandling
En direkt omvandling av kemisk energi i
elektrisk utnyttjas i liten skala i vissa slag av
batterier. Århundradens försök har misslyckats i att
lösa kolelementets problem, nämligen att få kol
att reagera med luftens syre och alstra elektrisk
ström direkt, effektivt och i stor skala.
På grund av dessa ihållande misslyckanden har
möjligheten att använda elektrokemiska
omvandlingar hellre än de konventionella
termomekaniska metoderna för alstring av drivkraft
knappast ägnats en tanke. Jag tror att detta är
ett stort misstag, och anser att förnyade
ansträngningar utan tvekan borde ägnas den direkta
alstringen i stor skala av elektrisk energi ur kemisk.
Nya tillämpningar för reaktionskrafter
Vi bör nu inte glömma, att vi ingalunda är
färdiga med vår uppgift sedan vi har satt i drift ett
eller annat nytt slag av reaktionsmotorer.
Uttänkandet av ständigt nya tillämpningar för
dessa motorer är lika fascinerande. Jag har icke
genomfört den morfologiska analysen för alla de
användningar som reaktionsmotorer kan finna.
Allt vad jag här kan erbjuda är därför några
osorterade uppslag.
En preliminär morfologisk klassificering av
reaktionsmotorers användning skulle kunna vara
följande:
användning som drivkraft, dvs. för att ändra
eller behålla läge, ändra eller behålla hastighet,
ändra eller behålla acceleration hos en given
kropp av det slag vi allmänt kallar en farkost
eller ett fordon;
alstring av permanenta mekaniska förändringar
hos kroppar av olika slag, t.ex. förstörelse- och
bearbetningsprocesser å ena sidan, uppbyggnad
eller syntes av material å den andra.
Båda dessa tillämpningsområden öppnar
oerhörda fält för fantasien. För dem som är
intresserade av saken skulle jag vilja föreslå att de
börjar tänka sig reaktionskrafter av alla
dimensioner, från de mikroskopiska via de
makrosko-piska till de kosmiska, dvs. i det senare fallet
reaktionskrafter av det slag som vi kan iaktta i
nova- och supernovaexplosioner. I dessa
rymdfenomen utslungas massor av solens
storleksordning med hastigheter som utgör en avsevärd
bråkdel av ljusets hastighet dvs. många tusen
eller tiotusen kilometer per sekund.
Bland mikroskopiska reaktionsfenomen finner
vi sådana anordningar som dimkammare,
urladdningsrör av olika slag, cyklotroner,
betatroner, synkrotroner, linjära acceleratorer m.fl., där
strålar och kärven av elementarpartiklar
användes till otaliga experiment inom kärn- och
atomfysiken.
Alla dessa anordningar uppfanns huller om
buller. De är av tillräckligt stor betydelse för att
ha tillfört sina uppfinnare ett antal nobelpris.
Mycket återstår emellertid att göra, och för den
morfolog som så önskar finner där ett oändligt,
men praktiskt taget ännu oplöjt fält.
Går vi nu till kolloidala reaktionsstrålar —
t.ex. de som utsändes av sprängämnen med
riktad verkan, speciellt med den metalliska
armering som har visat sig ge den bästa
genomträng-ningsförmågan i pansarplåt — finner vi att dessa
når hastigheter av många kilometer per sekund.
Då de utslungade partiklarna flyger genom
luften eller tätare media, smälter de och avdunstar.
De når därigenom "ultraflyktens" stadium —
ett slag av rörelse där partiklarna ändrar sina
fysikalisk-kemiska egenskaper längs sin bana.
Som väl är känt, kan partiklar av detta slag fås
att lösgöra sig från jordens dragningskraft. De
kan därför tjänstgöra som konstgjorda,
jordfödda meteorer och på många sätt utnyttjas till
utforskningen av jordatmosfärens högsta skikt
och av planeterna i solsystemet, liksom av det
elektromagnetiska fältet i det interplanetära
rummet.
Större reaktionsstrålar, där den utslungade
massan uppgår från 1 g/s till 1 t/s, är de som
vi är mest förtrogna med. Det må i detta
sammanhang understrykas, att reaktionsstrålar av
detta slag kan användas inte bara för
farkostdrift, utan även för sådana operationer som
skärning, uppvärmning, pumpning eller svetsning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
