Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1951 - Den fotografiska processen i det ljuskänsliga materialet, av Helmer Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 11. Ljusutbyte vid ungefär —190°C; exponering i B
ett sammanhang, C delad i två, D i fyra, E i åtta delar;
.4 exponering vid rumstemperatur i ett sammanhang.
Är denna uppfattning riktig, bör man kunna dra
en intressant konsekvens. Om man delar upp
exponeringen av det nedkylda skiktet i flera
delar och mellan två på varandra följande
delexponeringar uppvärmer skiktet till rumstemperatur,
för att groddens elektroner skall få tillfälle att
urladdas av silverjonerna, bör man erhålla ett
vida bättre ljusutbyte. Som synes av J H Webb
och C H Evans kurvor i fig. 11 är detta fallet.
Man kan även minska elektriska
ledningsförmågan genom starkt tryck under exponeringen.
Även i detta fall erhålles sämre utbyte ifråga om
svärtning (fig. 12). Tryckeffekten har särskilt
studerats på KTH:s Fotografiska institution (H
Bäckström och medarbetare).
Optisk sensibilisering
En fotografisk effekt av största betydelse utgör
den optiska sensibiliseringen. Själva bromsilvret
har sin största känslighet i blått och violett men
denna avtar raskt för mera långvågigt ljus. Som
följd härav avbildas blå föremål för ljusa, gula
och röda för mörka på den slutliga positiva
bilden, om "vanlig" plåt eller film begagnats vid
negativtagningen. Redan 1873 fann emellertid
H W Vogel, att man kunde förläna materialet
känslighet även för andra spektralområden, om
de ljuskänsliga silverhalogenidkornen på sin yta
förses med speciella färgämnen (optiska
sensibi-lisatorer), som absorberar och nyttiggör sådan
strålning för den fotografiska processen.
Särskilt viktiga sensibilisatorfärgämnen är
cya-ninerna. Dessa färgämnens molekyler kan
betraktas som stora, relativt plana, i huvudsak
icke-polära bildningar med ett ringa polärt parti
vid sin rand. Vid detta adsorberas
färgämnesmolekylerna genom elektrostatiska krafter på
bromsilverkornets yta. De står där tätt uppradade
på kant intill varandra i ett monomolekylärt
lager, ungefär som bladen i en bok är fästa vid
bokens rygg och vänder de fria kanterna utåt. Var
och en av de stora färgämnesmolekylerna upptar
ej större plats på kristallytan än soin
motsvarar cirka tre bromidjoner (S E Sheppard och H
Crouch 1928). Då de icke-polära delarna är
vända utåt, kan färgskiktet icke lösas bort med vatten
inen väl med vissa organiska lösningsmedel.
När det gäller själva mekanismen vid den
optiska sensibilisationen har två olika
uppfattningar länge kämpat med varandra. Enligt den
ena (W de W Abney) skall den av en
färgämnesmolekyl absorberade fotonen förändra denna,
som sedan i sin tur reducerar det underliggande
bromsilvret. Enligt den andra åsikten (J M Eder)
överför färgämnet den absorberade energin till
bromiden utan att själv påverkas. Mot den förra
uppfattningen talar bl.a., att vid långvarig
exponering inom det sensibiliserade
våglängdsområdet de i kornet bildade silveratomernas antal kan
vida överträffa hela antalet färgämnesmolekyler.
Dessa måste alltså komma till användning flera
gånger, enligt W Leszynski (1926) upp till ett
20-tal gånger, enligt J Eggert, W Meidinger och H
Arens (1948) upp till 160 gånger. Detta talar
närmast för hypotesen om sensibilisatorn som
energiförmedlare. Emellertid möter då en annan
svårighet: hur kan det komma sig, att den
lång-vågiga strålningens ringa energikvantum, som ju
icke direkt förmår sätta i gång den fotokemiska
processen i bromsilver, är tillräcklig härför, när
det levereras av färgmolekylen?
Det bör då påpekas, att även utan sensibilisering
har bromsilver en viss känslighet för långvågig
strålning (fig. 13). För varje 1 000 Å större
våglängd avtar känsligheten ett par tiopotenser. Det
är bromidjonernas absorption, som minskar på
detta sätt, medan varje absorberat ljuskvantum
frigör en elektron och därmed en silveratom. Man
får anta, att bromidjonerna i kornet, alltefter sitt
Fig. 12. Exponering under statiskt tryck; de små
cirkel-ytorna exponerade under tryck, de större, omgivande, utan
tryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
