- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
499

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1951 - Den fotografiska processen i det ljuskänsliga materialet, av Helmer Bäckström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 juni 1951

499

Fig. 13. Spektral känslighet hos ren silverbromid; -

framkallad bild,––synlig bild genom "utkopiering’

(efter J Eggert och M Biltz).

bromsilvret med ett fixerbad, varigenom endast
groddarna finns kvar i gelatinskiktet. Man
framkallar sedan i en lösning av ett silver salt
(silvernitrat) och ett reduktionsmedel (t.ex. metol). Det
ur framkallningsvätskan utreducerade silvret
avsätter sig då kring groddarna, vilka verkar som
kristallisationskärnor.

Medan vid den fysikaliska framkallningen det
bildade silvret hämtas från framkallaren,
levereras silvret vid den kemiska framkallningen från
bromsilverkornen själva. Man kan då fråga,
varför framkallaren ej reducerar samtliga
bromsil-verkorn till silver, utan i första hand blott verkar
på de belysta.

I fig. 14 visas schematiskt ett stycke av ett
exponerat bromsilverkorn. Den rutade ytan betyder
kristallgittret. Då vid kornets bildning genom
blandning av gelatinhaltig bromkaliumlösning
med silvernitratlösning bromkalium alltid
tillsättes i överskott, består kristallens yta alltid av
bromjoner. Ett starkt elektriskt fält hindrar
alltså de negativa framkallarjonerna att komma in
till det oexponerade kornet (G Schwarz och F
Urbach 1932, senare J H Webb). Vid
exponeringen bildas emellertid groddar vid kornets yta. I
fig. 14 har en sådan antytts nere till vänster. Den
verkar som ett fönster i dubbelskiktet, en lucka i
fältet (J H Webb). Genom denna öppning kan
framkallarjonerna tränga in och avlämna elek-

läge, t.ex. bredvid ett "hål", en förorening o.d.,
påverkas olika lätt av små fotoner.

Det monomolekylära färglagret på kornets yta
synes ha till ändamål att ta upp små långvågiga
kvanta samt transportera den absorberade
energin till särskilt gynnsamt belägna bromidjoner,
dvs. sådana bromidjoner, som kan absorbera
dylika små energikvanta. Färgmolekylerna skall
alltså ej tillskapa något nytt känslighetsområde
hos kornet utan endast åstadkomma, att kornets
förefintliga känslighet rationellt utnyttjas.

Då en färgämnesmolekyl i sensibilisatorskiktet
absorberar en foton, blir den exciterad. Detta
tillstånd varar kanske 10"8 s, men under denna tid
flyttar energin från färgmolekyl till färgmolekyl;
man räknar med ca 10 miljoner byten.
Sannolikheten är därför ganska stor, att kvantumet
under dessa byten någon gång skall hamna på en
färgämnesmolekyl i kontakt med en broinidjon
i gynnad ställning. I så fall tar bromidjonen hand
om energin, frigör en elektron, och den
fotografiska processen har kommit igång. Tydligt är, att
färgämnesmolekylen efter avgivandet av
kvantumet har återfått sitt ursprungliga tillstånd.

Framkallning

Den exponerade bilden kan framkallas på två
principiellt olikartade sätt; man talar om kemisk
och fysikalisk framkallning. Vid den senare i
dess mest utpräglade form löser man först bort

Fig. 14. Schematisk bild av ett stycke av ytan hos ett
exponerat bromsilverkorn vid framkallningens början (efter
C E K Mees).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free