Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1951 - Nya metoder - Buss med svänghjulsdrift, av F Ö - Utfällning av aerosoler, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1951
503
Gyrobussen är försedd med tre uppfällbara kontaktarmar,
som manövreras från förarplatsen, samt ett från samma
plats manövrerat jordningsdon. Då bussen närmar sig en
hållplats med laddningsanordning, uppfälles
kontaktarmarna och bussen köres fram tills kontaktarmarna gör
kontakt med laddningsanordningens kontaktbultar.
Manöverorganen i bussen är rätt lika de som
förekommer i en förbränningsmotordriven buss: växelspak för
polomkoppling och fotpedal för finreglering. För att hålla
konstant körhastighet måste dock föraren omställa
manöverspakarna allteftersom svänghjulets hastighet sjunker.
En längre trafikstockning betyder ej någon större
energiförlust för bussen, emedan svänghjulets friktionsförluster,
tack vare att det roterar i vätgas av lågt tryck, är så små
att ett obelastat svänghjul går 12—14 h innan det stannar.
Det har även konstaterats att svänghjulets gyroeffekt har
mycket liten inverkan på bussens köregenskaper tack vare
den elastiska upphängningen.
Den första gyrobussen har nu avslutat sin trafikmässiga
provdrift och resultatet inger förhoppningar om att detta
driftsystem kan utvecklas och få mångsidig användning
inom kortdistanstrafiken (Bull. SEV 24 febr. 1951; Schw.
Bauztg 14 apr. 1951). FÖ
Utfällning av aerosoler. Undvikande av alltför stark
förorening av atmosfären med rök eller damm har blivit ett
problem av växande betydelse, därför att industrin
tenderar till koncentration inom små områden. Ehuru damm
ofta kan uppsamlas på relativt enkelt sätt i filter,
stoft-avskiljare eller skrubber, måste man i vissa fall tillgripa
mer komplicerade och därför dyrbarare apparater för att
effektivt kunna fälla aerosoler, dvs. frånskilja fasta eller
flytande partiklar suspenderade i luft.
Elektrostatisk utfällning av flygaska torde t.ex. numera
förekomma vid alla moderna ångkraftanläggningar i USA.
Den utförs icke för att utvinna en användbar produkt utan
för att undvika förorening av luften. Förfarandet är
grundat på förhållandet, att elektriskt laddade partiklar i ett
elektriskt fält påverkas av krafter med bestämd riktning,
varigenom de vandrar till den ena av elektroderna och kan
uppsamlas på denna. Apparatur för elektrostatisk
utfällning av aerosoler måste därför ha anordningar för
uppladdning av partiklarna och för åstadkommande av ett
elektriskt fält.
Vid Cottrell- eller enstegsförfarandet fullgör en enkel
kammare båda dessa funktioner, därigenom att en
högspänd likströmskoronaurladdning upprätthålls mellan två
lämpligt utformade elektroder, t.ex. mellan rör och i dessa
uppspända koaxiala trådar. Koronan ger ett stort antal
gasjoner, vilka laddar upp partiklarna genom att fastna på
dessa, medan ett elektriskt fält uppstår genom den höga
gasjontätheten mellan urladdnings- och
uppsamlingselektroderna.
Uppladdningen av partiklarna sker på någon hundradels
sekund, dvs. på några centimeters väglängd i fältet. En
partikel på 1 ,u får härvid en laddning på ca 200
elektrostatiska enheter och en på 10 u ca 20 000 enheter.
Infångandet av partiklarna följer sannolikhetens lagar, och man
får en exponentialekvation som uttryck för den teoretiska
utfällningshastigheten. Denna har bekräftats genom
laboratorieexperiment men gäller blott delvis för stora
apparater, då förhållandena i dessa avviker från de förenklade,
på vilka teorin byggts.
Det kan visas, att apparatens effektivitet / för lika stora
partiklar, dvs. den del av dessa, som utfälls, är
1=\-e"Aw,V (l)
där .4 är samlingselektrodernas effektiva yta. V gasens
hastighet i apparaten och w de laddade partiklarnas
hastighet på grund av fältets verkan. För w gäller
w = a E212 n@ (2)
där a är partiklarnas radie, E den effektiva fältstyrkan och
O gasens viskositet. Av dessa ekvationer kan man dra
följande slutsatser. Effektiviteten växer med A, som
bestämmer apparatens storlek, och faller med V; effektiviteten
kan göras hur nära 100 °/o som helst; den växer med
partikelstorleken och beror därför av dennas fördelning;
effektiviteten växer snabbt med fältstyrkan, vars kvadrat
är approximativt proportionell mot apparatens effektbehov.
Det kan väntas, att stora partiklar skall fällas ut lättare
än små. Detta har också visat sig vara fallet vid
laboratorieförsök, men i praktiken rycker gasströmmen —
särskilt när den har hög hastighet — med sig en del av de
utfällda större partiklarna. Betydelsen av denna erosion av
det utfällda skiktet varierar mycket med betingelserna,
varför man i praktiken kan få antingen högre eller lägre
effektivitet för större än för mindre partiklar.
Erosions-effekten kan minskas genom att minska gashastigheten och
genom användning av samlingselektroder med speciell
form. Storheten w är en hastighet, som kan anses vara en
utfällningskonstant; ju större den är, desto fullständigare
blir utfällningen. Dess teoretiska värde för flygaska är
0.2—0,3 m/s.
Med några viktiga undantag strävar man efter att
använda så hög effekt som möjligt. Den är dock alltid relativt
liten — av storleksordningen 170—330 W per 100 m7min
renad gas. över 99 °/o av elströmmen i apparaten bärs av
gasjoner i koronaurladdningen, medan mindre än 1 °/o
transporteras av partiklarna. Har dessa tämligen god
ledningsförmåga, kan relativt hög spänning och fältstyrka
upprätthållas, effektbehovet blir stort och utfällningen
optimal. Har partiklarna hög resistivitet (över ett kritiskt
värde på ca 2 X 1010 ohmcm), störs koronaurladdningen,
och gnistor uppstår redan vid låg spänning, varigenom
utfällningen försämras.
Apparater för utfällning av flygaska kan vara 6,5—8,5 m
höga och 4—5 m långa per 3 000 m3/min hanterad
gasmängd. Urladdningselektroderna (fig. 1) är vanligen runda
ståltrådar 2—3 mm i diameter eller vridna trådar med
Fig. 1.
Cottrell-apparat för
flygaska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
