Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1951 - Ramsågblad med stukade tänder, av Julius Andersson, Cyrill Schaub och Åke Simonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Stukade sågtänder.
minskas med 10 %. Man fordrar således av
sågbladen, att de skall vara så stabila att
snedsåg-ning är utesluten, men att de samtidigt skall
åstadkomma så smala sågsnitt som möjligt.
Vanligtvis använder man nu blad av 2,3 mm tjocklek
i kantramen och 1,8—2,0 mm i delningsramen.
De påkänningar, som åstadkommer vridning på
bladen, måste härröra från de vridningsmoment,
som uppstår vid sågskärens arbete. Tänderna
skall således utformas så att vridningsmoment
ej uppstår eller så att dessa moment upphäver
varandra i görligaste mån. Bladtjockleken
begränsas nedåt av tändernas förmåga att skära
fritt utan vridande moment. Vi ser alltså att
tandskärens utformning är av största betydelse,
då det gäller att såga med tunnare blad.
I princip måste ett sågblad utföras så, att
tandspetsarna skär ett spår, som är något bredare än
själva bladkroppen. Härigenom minskas
friktionen mot det sågade materialet, och bladet styres
ej med tvång i det skurna spåret, om detta av
någon anledning blivit en aning snett. Sågspåret
kan således åter bli rakt. Den tandform, som
oftast användes i Sverige för timmersågning,
framgår av fig. 1. Med denna form åstadkommes
det bredare sågspåret genom att tänderna
växelvis böjes åt vardera hållet (skränkes).
Skränk-ningen hålles vanligen 0,6 mm på vardera sidan,
så att spårbredden blir 1,2 mm större än bladets
tjocklek.
Ett annat utförande av tänderna visas i fig. 2.
Detta utförande föredras allmänt i USA och i en
del andra länder. En sådan tandform uppges ge
rakare snitt än den skränkta, som vi för
närvarande använder i Sverige. Sådana tänder
kallas stukade. Av fig. 2 framgår, att varje tand skär
hela spårbredden på en gång. En sådan tand har
alltid ett visst stöd, om tanden av någon
anledning skulle pressas åt ena eller andra hållet.
I avsikt att utröna möjligheterna att använda
stukade tänder i stället för skränkta har en
undersökning utförts av Fagersta Bruks AB och
Kramfors AB i samarbete. Undersökningen har
upplagts så, att man skulle kunna visa vilken
tandform och tanddelning samt övriga data för
bladet, som är lämpligast för det svenska timret.
Avsikten därmed var att få ett sågblad med bästa
möjliga skäregenskaper. Då det visat sig, att en
speciell stålkvalitet fordras för stukning har
såväl stukprov som utslitningsprov företagits.
Stukade tänder eller skränkta?
Huru långt tillbaka i tiden sågar med stukade
tänder varit i bruk är ej lätt att säga, men det
är tillräckligt att studera amerikanaren R
Grirn-shaws bok "Saws" (Philadelphia 1882). I denna
behandlas stukning av sågtänder lika utförligt
som skränkning. Olika stukverktyg och
stuk-ningsförfaranden beskrivs även. Grimshaw gör
gällande, att stukade sågar tål större matning
än skränkta och det omtalas, att vid en
sågtäv-lan, som ägde rum i Cincinnati 1874, inga av de
femton sågar, som därvid användes, var
skränkta. Detta talar ju för att alla deltagarna var ense
om, att stukning är bättre. På detta sätt låg
saken till i USA för 75 år sedan.
Att den amerikanska åsikten om stukade
tänder i jämförelse med skränkta icke förändrats
under åren förstår man, då man studerar
tillgänglig amerikansk litteratur av i dag. Många
citat kan anföras, men det är tillräckligt med
några utdrag ur Hanchett Manufacturing Co:s
handbok "Saw and knife fitting manual" (Big
Rupids, Michigan 1950): "I USA och Kanada
föredrar man praktiskt taget allmänt stukade
tänder framför skränkta på alla slag av
band-och ramsågar, för vilka stukning kan användas.
Stukning vinner snabbt terräng i Europa,
Australien och Nya Zeeland och överhuvudtaget i alla
länder där sågning och träbearbetning bedrives.
–-En stukad tand, där varje hörn skär,
utför nästan det dubbla arbetet i jämförelse med en
skränkt tand. Härav följer, att om man sågar
med skränkta blad, är det klokare att räta upp
tänderna och att, om man har liten delning, ta
bort varannan tand, varpå man stukar, sidformar
och skärper tänderna. Man finner då, att sågarna
skär snabbare, jämnare och bättre på alla sätt
än de tidigare gjort.–-Utomlands har det
förr varit vanligt att använda skränkta tänder,
enär man ansåg att så behandlade sågar skulle
skära jämnt, förbruka obetydligt med kraft och
behöva mindre omsorg och yrkesskicklighet vid
iordningställandet. Men också utomlands börjar
det bli vanligt att man föredrar rätt stukade och
sidformade tänder, och det kommer att dröja
Fig. 1. Skränkta sågtänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
