Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1951 - Ramsågningens kinematik och kinetik, av Cyril Schaub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
TEKNISK TIDSKRIFT
menligt på det sågade virkets ytbeskaffenhet. Vid
vevvinkeln <fx släpper bladet materialet så att frigång äger
rum inom intervallet 2, dvs. ^ < <p < q>2. Sågbladets
tandgång träffar materialet ånyo vid en vevvinkel \(pa, varefter
sågning sker i intervallet 3 dvs. <p 2 (<ps) < <p < 2
De olika intervallernas längder och läge på
vevvinkel-skalan beror uteslutande på överskärsförhållandet oc = ö/m.
Sålunda framgår av fig. 2, att för oc < 0.438 baksågning
inträder under hela den tid då ramens rörelse är
uppåt-riktad samt att för 0,438 < a < 0,500 ett relativt kortvarigt
baksågningsintervall även inträder kort före övre
dödpunkten hos ramen. Den totala matningen m per varv
sågas under sågningsintervallet 3 och kan uppdelas i två
delar m = m’ + ö’ där m’ är matningen och ö’
överskärs-rörelsen under sågningsintervall 3. I följande tabell anges
vinklarna q>r och <ps samt intervallängderna Tlf Ta, Ts i %
av tiden för ett helt varv, dvs. 2 n\
oc <Pi (fz T, °/o •lo Ts •/•
0,438 0,74 -t 0,74 -i 50 0 50
0,450 0,63 0,86 38,5 11,5 50
0,475 0,55 0,95 30 20 50
0,500 0,50 1,00 25 25 50
0,525 0,46 1,04 23 29 48
0,550 0,43 1,08 21,5 32,5 46
0,575 0,40 1,11 20 35,5 44,5
0,600 0,38 1,14 19 38 43
0,650 0,35 1,19 17,5 42 40,5
0,700 0,32 1,25 16 45,5 38,5
I likhet med vad som är fallet under baksågningsintervall 1
är betingelserna under sågningsintervall 3 ej alltid
gynnsamma för en effektiv sågning och en god ytbeskaffenhet
hos det sågade virket. För att undersöka detta kan man
betrakta den bana, som en tandspets beskriver i
förhållande till det sågade materialet. Rörelsen bestämmes av
följande ekvationer
2 [ (4)
y = mNt )
Eliminering av tiden t ur ekv. (4) ger ett samband mellan
II och x dvs. relativrörelsens ekvation. Man erhåller
2x
U =
—— arc eos . .
In \ S
Kurvans lutning i förhållande till vertikalen blir
dy _ m 1
dx ~ 2 jtS~
(5)
(6)
V! ju x1
Ekv. (6) är symmetrisk kring x = 5/2. För x = 0 och
x — S, dvs. i nedre och övre dödpunkten hos ramen, blir
dy/dx = oo. Någon tillfredsställande sågning är därför
otänkbar i närheten av dödpunktslägena hos sågramen.
Den bästa sågningen och det tunnaste spånet erhålles i och
i närheten av läget x = 5/2, dvs. mitt i slaget.
Spåntjockleken <5, som en skärande tand avverkar under
sågningsintervall 3 i ett visst läge x hos sågramen, kan
med god approximation anges som
Tandgång
Mafnirrg
Fig. 3. Matningstryck Al och
skär k räf t S vid ramsdgning.
enligt ekv(B)
d’ d
Fig. 4.
Matningsverkningsgrad r) som funktion av
tanddelning d vid olika
över-skärsförhållanden oc.
3 d
Fig. 5. Spånutrymme A och
spånvolym V som funktion
av tanddelning d.
eller
ö =
md
oc +
2 n
V
(7)
där d är tanddelningen.
Spåntjockleken 8 uttryckt i delar av md/S återfinnes för
olika värden på x i följande tabell, som gäller för oc — 0,5
och minsta spåntjockleken åmin för x = 5/2
X å A
~S md/S ^min
0,01 2,10 2,56
0,05 1,23 1,50
0,10 1,03 1,26
0,25 0,87 1,06
0,50 ^min md/S = 0,82 1,00
Som synes erhålles en stark ökning av spåntjockleken för
x > 0,9 5 och x < 0,1 5. Inom dessa områden, dvs. ca 10 w/o
av slaget efter den övre och lika mycket före den nedre
dödpunkten, kan en tillfredsställande sågning och därmed
en god ytbeskaffenhet hos det sågade virket ej förväntas.
Enligt vanlig praxis vid ramsågning av trä användes ett
överskärsförhållande oc æ 0,55. Därigenom kommer
sågbladet och materialet ej i beröring med varandra förrän
ca 2 % av slaget efter den övre dödpunkten. Genom
användning av ett dylikt eller ännu högre värde på
överskärsförhållandet kan de nämnda svårigheterna nedbringas
eller elimineras vid den övre dödpunkten. Vid den nedre
dödpunkten kvarstår svårigheterna däremot i full
utsträckning. Detta visar sig på det sågade virket i form av
tvärgående ränder med ruggig yta, där lokal krossning av
fibrerna kan iakttas. Speciellt tydligt framträder dessa
yt-fel vid användning av ramsågblad med skränkta tänder, då
dessa har en benägenhet att fjädra isär under ovannämnda
kritiska lägen hos bladet, dvs. under
baksågningsinter-vallet och kort före den nedre dödpunkten hos ramen.
Spåntjockleken varierar enligt ekv. (7) för olika x-värden.
Vid ett visst x-värde skär alla med materialet i ingrepp
stående, dvs. skärande, tänder lika. Den av varje tand
avverkade spånvolymen blir, om B är materialets dimension
(stockdimensionen i ramens rörelseriktning och b spårets
bredd
xi+B
V = b \ ödx =
x-i
mb B d
~S
I ^ S r (i 2 (xi + B)\
r+ ä^iLarccosl1–s—)
(-
— arccos
2xi
5
(8)
Den största spånvolymen skäres av den tand som börjar
skära materialet vid x1 = 5 — B, dvs. den tand som vid
ramens nedre dödpunktläge nätt och jämnt passerat
materialet. Vi betecknar denna volym med V max , vilken fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
