Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1951 - Mineraloljefett som smörjmedel vid sjösättning av fartyg, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
Fig. 3. Ett stort
valkokeri-fartyg klart för sjösättning
hos Burmeister & Wain i
Köpenhamn. Skeppets botten
vilar genom den uppkilade
släden på de med
snedsträ-vor sidostöttade glidbanorna,
varav här den under fartygets
styrbordshalva belägna syns.
använda niineralfetter vid sjösättningen 1946 av det stora
passagerarfartyget "Willem Ruys" om 23 000 brt, vilken
av-löpning fiek ett gynnsamt förlopp.
Även i andra europeiska länder, såsom Sverige, Danmark
och Norge, har man i stor utsträckning övergått till
mineraliska sjösättningsfett, varför här närmast en redogörelse
för deras hanterande och egenskaper skall lämnas.
Ett styvt fett pålägges först
De mineraliska fetterna finnes i två varandra
kompletterande sorter. Den ena (här i fortsättningen kallat B-fett),
är ett hårt fett, som i uppvärmt tillstånd anbringas på
glidbanorna lämpligen några dagar före en sjösättning. Den
andra (här i fortsättningen kallat S-fett) är däremot ett
mjukt kalkfett, som lägges ovanpå det stelnade och hårda
B-fettlagret så sent som möjligt före avlöpningen.
För ernående av god bindning mellan B-fettet och
glidbanorna måste träet på dessas översida vara torrt. Detta är
särskilt viktigt vintertid, enär eventuell frost i träets porer
övergår i fuktighet och dras mot ytan, då det varma fettet
pålägges. En fuktig yta nedsätter dettas förmåga att binda
mot träet, och i ogynnsamma fall kan det hända att det
pålagda B-fettet lossnar från träet i stora flak. Vid kall-
grader eller efter långvarigt regn är det därför lämpligt att
torka glidbanorna genom att en blåslampa föres över dem
på passande avstånd, så att förkolning av ytträet
förhindras, enär en förkolning även inverkar menligt på
bindningsförmågan. Vid lugnt väder kan man kontrollera om
någon fuktighet finns kvar genom att lägga en brinnande
tändsticka på träytan, då en liten "våt fläck" bildas, om
fuktighet är kvar. Ibland kan man höra ett smattrande
ljud, då fuktigheten förångas. Träytan bör också vara så
ren som möjligt och därför befrias från smuts o.d., innan
beläggningen påbörjas.
B-fettet levereras i vanliga plåtfat med lös gavel. På
somliga varv placeras fatet hängande i en travers över
smält-grytan med den öppna gaveln nedåt, och då innehållets
yttre lager smält, kan fatet hissas upp. Sedan "klumpen"
smält, upprepas proceduren med nästa fat osv. På andra
varv mejslas faten upp och innehållet hugges sönder i
passande bitar, som placeras i smältgrytan. B-fettet bör ha en
temperatur av 125—135° vid påläggningen. Temperaturen
i grytan bör därför vara så mycket högre, så att
produkten efter transporten till bädden har den önskade
temperaturen. Värmen i smältgrytan får inte heller vara för
stark, så att produkten överhettas och tar skada.
Fig. 4. Utseendet av
beläggningen på glidbanorna efter
avlöpningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
