Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1951 - Nya metoder - Metallimpregnerat trä, av SHl - Radioförbindelse genom järnvägstunnlar, av DH - Nybyggen - Snabbarbetande bandvalsverk, av C S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
TEKNISK TIDSKRIFT
något högre än iinpregneringstemperaturen. Denna
förbehandling, som lämpligen kan ske i 10 min vid 210°C,
avser att ge trästycket en jämn temperatur. Samtidigt
utdrivs luft och fuktighet ur trät, varigenom högt mottryck
ej uppstår vid impregneringen. Vid denna nedsänks
proven i ett metallbad under 3 min vid 200°C och ett tryck
på 3,5 kp/cm2. Värmekällan avlägsnas samtidigt, varigenom
temperaturen faller till 180°C. Provstyckena tas slutligen
ut och vidhäftande metall avtorkas med en torr handduk.
Dessa försök har utförts med en eutektisk blandning av
bly, tenn, vismut och kadmium med smältpunkt 74°C.
Teoretiskt kan impregneringen ske vid vilken temperatur
som helst mellan metallens stelningspunkt och träts
kol-ningstemperatur. Ett tryck på 3,5 kp/cm2 ger mycket bra
resultat med vissa träslag men andra fordrar tryck på
10—14 kp/cm2 och några, t.ex. cypress, kan över huvud
taget ej impregneras med flytande metaller. Prov har visat,
att de flesta träslagen ger bästa resultat vid ca 10 kp/cm2.
Maximal impregnering uppnås vid 1—5 min behandling
av förvärmt trä under tryck.
Splint tar upp betydligt mer metall än kärnved. En sådan
skillnad uppstår vid all impregnering men är mer
utpräglad för metaller än för andra impregneringsmedel. Orsaken
härtill torde vara, att metallen uteslutande intränger i
kärlen i dessas längdriktning, under det oljor eller vatten även
kan passera genom kärlväggarna.
Genom impregneringen stiger träts hårdhet betydligt, för
mjuka träslag fördubblas den. I de flesta fall tycks
me-tallimpregnerat trä kunna limmas med kasein- eller
poly-vinylacetatlim lika bra som obehandlat. Ibland uppstår
dock mindre svårigheter, därigenom att träytan innehåller
mycket metall. Träts förmåga att absorbera andra
impregneringsmedel, såsom vatten eller olja, sjunker starkt
men försvinner icke belt och hållet. Självsmörjande lager
kan därför tillverkas av trä impregnerat först med metall
och sedan med olja, smörjfett eller vax. Allt trä krymper
vid behandlingen med metaller, och krympningen är
starkast tangentiellt tvärs fibrerna och därnäst radiellt; längs
fibrerna är dimensionsförändringen omärklig.
Metallimpregnerat trä kan tänkas få användning till
självsmörjande lager, som utsätts för damm eller skall
arbeta i vatten eller andra vätskor. Maskiner, vilkas
arbetande delar lätt skadas av damm med slipverkan, används
inom flera industrier och i lantbruk; propelleraxlar till
fartyg och pumpaxlar arbetar i vätskor. Kan
impregne-ringsmetallens pris, som nu är ca 13 $/lb., minskas, bör
metallimpregnerat trä kunna konkurrera med
plastmaterial vid tillverkning av mindre, tystgående kugghjul (Ind.
Engng Chem. nov. 1950). SHl
Radioförbindelse genom järnvägstunnlar. I
Storbritannien har en serie försök gjorts att åstadkomma god
radioförbindelse mellan tågen och relästationer då tågen
befinner sig i tunnlar. Man började försöken i en ganska
krokig, ca 1 400 m lång tunnel. I tunnelns ena ända, ca 2,4 km
från tunnelmynningen, placerades en
FM-sändare-mottaga-re och i tunnelns andra ända, ca 8 km från
tunnelmynningen, en annan FM-sändare-mottagare. På en tralla
placerades ytterligare en sändare-mottagare.
Sändning-mottagningsfrekvensen var 82 Mp/s, antennerna var
rundstrålande och sändareffekten 10 W.
Man fann då, att det gick bra att uppehålla förbindelse
mellan de båda fasta, utanför tunneln belägna stationerna,
genom att radiovågorna fortplantade sig utanför och över
tunneln. Däremot försvann förbindelsen med den på
tral-lan monterade stationen redan då denna var ca 15 m inne
i tunneln. Då de fasta stationerna flyttades och placerades
i tunnelmynningen, ökade det avstånd vid vilket
förbindelse med trallan kunde upprätthållas till 550 m. Till en
början trodde man, att den höga dämpningen av
radiovågorna i tunneln kunde bero på att tunneln var så krokig,
men då man utförde samma prov i en absolut rak tunnel
och fann precis samma förhållande, drog man slutsatsen
att tunnelns dämpande verkan snarare måste vara
beroende av den frekvens som användes än av tunnelns
krökningar. Fortsatta prov med sändnings-mottagningsfrekvens
460 Mp/s och 1 400 Mp/s bekräftade detta.
Provet på 460 Mp/s utfördes i en krokig tunnel, ca 1 050 m
lång; härvid användes en sändningseffekt av 6 W och
mottagarens känslighet för god mottagning var 4 uV.
Frekvens-modulerad sändning användes vid samtliga försök. Den
fasta sändar-mottagarenheten placerades 10 m framför
tunnelns ena mynning. På den på trallan monterade
mottagarens ingångskrets uppmättes, då trallan gick in i tunneln
150 jliV och då trallan lämnade tunneln i andra ändan
uppmättes 70 jmV. Trallan fortsatte bort från tunneln och
redan på 180 m avstånd från tunnelmynningen hade
radiovågens styrka reducerats så, att den låg i närheten av
mottagarens känslighetsgräns. Dämpningen av radiovågen var
således mycket större utanför tunneln på dennas, från
sändaren sett, bortre ända än inuti tunneln. Trallan sköts nu
tillbaks till den bortre tunnelmynningen och
sändaranlägg-ningen flyttades 20 m in i tunneln. Det ganska egendomliga
inträffade, att spänningen på ingångskretsen på mottagaren
sjönk från tidigare uppmätt 70 /<V till 23 juV.
Proven på 1 400 M/ps utfördes först i en rak 1 600 m lång
tunnel, men upprepades sedan i den vid provet med
frekvensen 460 Mp/s använda. Sändaren lämnade 0,5 W,
antennerna var riktade (40° strålbredd vid 6 dB), och
mottagarens ingångskretsar krävde 10 /<V för god mottagning.
Man erhöll mycket goda resultat och trodde först att
radiovågorna fortplantade sig utanför tunneln, men fick
bekräftelse på att så ej var fallet, då ett tåg passerade genom
tunneln. Allt eftersom tåget rullade genom tunneln märktes
i mottagaren, att signalstyrkan från den fasta sändaren vid
sex tillfällen försvann, och när tåget gick in i och ut ur
tunneln hördes ett kraftigt tjut i mottagaren. Vid ett
tillfälle under proven befann sig ett mindre lok och fyra
godsvagnar stillastående i tunneln, men dessa påverkade ej
radioförbindelsen. Provet utsträcktes även därhän att
trallan rullades bort från den från sändaren sett bortre
tunnelmynningen. På ett avstånd av 360 m från
tunnelmynningen började förbindelsen bli dålig.
Sammanfattningsvis kan således konstateras, att
dämpningen av radiovågor i tunnlar verkar vara mindre ju
högre frekvens som användes. Ur praktisk synpunkt söker
man dock förlägga den använda frekvensen någonstans
mellan 82 Mp/s och 460 Mp/s, emedan många andra
tekniska problem uppstår då högre frekvenser används
(Wireless World dec. 1950). DH
Nybyggen
Snabbarbetande bandvalsverk. Ett nytt amerikanskt
varmvalsverk för band har en årlig kapacitet av 320 000 t
färdigvalsat material.
Stålet tillverkas i fyra ljusbågsugnar med 60 t nominell
kapacitet. Tillverkningen utgörs av otätat och halvtätat
mjukt kolstål, baserat på 100 % skrotinsats. Tre
götdimensioner, 26" X 47", 23" X 45" och 24" X 34", med götvikter
mellan 7—12 t, användes. Göten är av den i USA vanliga
"big end do\vn"-typen. Produktionen går till valsverket
direkt som varma göt, vilka hålles varma i en oljeeldad
varmgropugn med sex 3,5 X 6 m gropar, vars temperatur
regleras automatiskt.
Valsverket utgörs först av ett reversibelt götverk med en
valsbredd av 24"—10". Valsarna drivs direkt av var sin
3 000 hk motor. Verket saknar därför den sedvanliga kop-
peltrillstolen och är genom sin konstruktion osedvanligt
snabbt. Sålunda kan ett 10 t ämne reverseras inom 1,5 s.
Efter nedvalsning till 4V2" går hetan till ändklippning, var-
efter fortsatt nedvalsning till 5/s"—W sker. Verkets
kapacitet tillåter valsning av ett göt var femte minut. Detta
resultat åstadkommes genom långt driven automatisering och
stor flexibilitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
